GE DIN KAMP EN CHANS!

Allra sista dagen denna månad och imorrn går vi in i årets sista månad. Man kanske borde tänka nyår elle nä, om inte det händer nåt speciellt så som att bli bjuden på bal eller nåt i den stilen, så behöver man ju inte tänka så långt fram än.  Det ät ju jul och lucia och pappas födelsedag och julklappshandling och bakning och... Vi får se om min kropp klarar allt detta i år.  Det innebär ju endel stress och de flesta mssjuka kan nog hålla med mej om att stress inte alls är bra för sjukdomen. Eller det är ju inte bra för någon egentligen.  Jag skyller nog mycket på stressen att jag fick sjukdomen. Om det nu är som många säger låg sjukdomen i kroppen och man ska ju inte väcka den björn som sover.  Det var nog det den gjorde alla de gånger jag stressade i tonåren. Jag stressade runt mycket och hjärnan gick på högvarv hela tiden. Sen finns det ju positiv stress o negativ stress. Jag menar, när en vän ringer o säger att hon har vägarna förbi o undrar om jag vill följa med ...

Det är så träligt att man inte skriver upp vad man har i köttfärssåsen. Den blir ju alltid god, men det är ju alltid olika smaker o ingredienser. Undrar hur man gör risgrynsgröt? Det ligger ju liksom i tiden att göra det, men jag har alltid fuskat o köpt en sådandär grötkorv som man bara värmer. Nu är min tvbild konstig... så ger det ju fler möjligheter att vara i köket. Jag är ingen kökstjej o det vore ju kul att kunna lite iaf. Hehe... det var en kompis pojkvän som såg mej skära gurka. "du är inte så van att vara i köket va?"kläcker han hur sej. Jag kunde inte skylla på sjukdomen nu... eller ja till en vis del, men mina gurkskivor har alltid sett ut som `hej kom o hjälp mej.´ Jag är kass på att göra raka saker. Ska jag sätta upp en tavla t ex blir den garanterat sne. (tack o lov för pass) Det är en sak jag tyckt varit extra jobbig i o med sjukdomen. Jag kan ju inte skylla allt som blir snett p g a sjukdomen. Det känns inte helt ärligt. Eftersom jag är sådan och alltid...

Nu är det vinter och även min blogg får visa det om det är nån som missat att det är vitt ute;). Igår någon gång satt jag i soffan och kolla lite på tvn. Då plötsligt kom det en ilande känsla i ländryggen. För bara någon sekund kändes det som en liten ballongsprängning. Jag tänkte inte så mycket på det.  Min vän kom med bilen o hämtade mej och vi åkte hem till hans fru o barn o fler vänner o vi åt pepparkakor, lussekatter o glögg tillsammans. Medan vi såg på tv och när barnen hade lagt sej kom onyttigheterna fram.  GODIS:)!! Jag som börjat med grejen att inte köpa godis eftersom jag har hört att det inte är bra för kärlen blev extra glad i själen. Om det att godis kan störa kärlen vet jag ju inte, men jag vill ju ej chansa. Det ligger säkert nåt i det och jag vill ju inte motverka min operation.  Jag motverkar ju gärna min sjukdom o om det innebär att jag bör äta mindre godis. Så okej för mej.  Visst, jag har inte disciplinen att sluta helt med det, men nåt kan ...

Fredag!! Ganska gott egentligen.  Fast jag går hemma på vardagarna som det skulle vara helg så känns det när det är helg. Det som är mest träligt är att det aldrig är nåt bra på tvn på helgen. Om det är någon film så är det en repris av repris av... ja, ni förstår. Men ikväll är det ju lite kul. Både Skavlan och Idol. Det tråkiga är att de överlappar varandra. Jag fick frågan igår om jag ångrade att jag lagt pengarna på operationen i Bulgarien. Jag tänkte efter lite, typ två sekunder. Absolut inte. Jag ångrar ingenting.  Jag har ju märkt och känt av att den fungerar. Ibland blir jag lite fundersam vad man menar med att det inte är tillräckligt vetenskapligt bevisat. För jag liksom många andra ms-sjuka har jag ju märkt av en förändring.  Som idag t ex när jag blev trött av att tränat hårt kunde jag vila bort tröttheten. Det kunde jag ju inte alls göra innan operationen.  Hur kan man då ångra sej. Om jag har förstått det rätt så har det gått mer än ett år sedan t...

Nu har jag äntligen börjat städa och ordnat inför advent. Jag fick borra ihop ett staffli också, så städningen blev inte helt klar. Nu har jag enbart nästa projekt: limma ihop Gabriel eller ja, jag ska ju städa klart. Men nu går det  ganska fort om jag inte påbörjar ett annat projekt. Som projekt Gabriel t ex. Mamma brukar säga det att jag gör inte den sista om jag gör något. Inte den sista touchen lixom. Men Gabriel förgyller ju ej julkrubban, som han bör... När han är är klart o när jag målat Josef lovar jag att ni ska få se resultatet av krubban. Det kan jag i a f göra klart. Idag har jag njutit av snön av att bara se på den genom fönstret. Är sugen på att dra på mej skidbyxorna o vinterjackan o bara njuta av snön.  Men suget försvinner ganska fort när jag kollar ut på vägen utanför o ser att snö inte är vit. Stan har liksom den påverkan. Eftersom det är superhalt på betonggolvet utanför entredörren så försvinner suget ännu fortare.  Önskar att det kunde stå en kvast u...

Idag har jag haft en otroligt bra dag. Var med en god vän o hennes barn. Känner mej så otroligt omtyckt. Dagen blev inte heller sämre när jag kom hem o såg att jag fått en inbjudan till ett bröllop. Får se vad jag hittar på att ha på mej. Med ett leende läser jag deras story o funderar. Klädseln ska ju vara färggrann o det har jag ju inget problem med...;). Jag bara var tvungen att fotografera denna underbart söta tös när hon lekte med min mössa. Trots att den var för stor verkade hon gilla mössan i a f. (ni känner nog igen min mössa från rubrikbilden) Planen var att jag skulle städa idag o likt alla andra dagar har jag skjutit upp det, så får jag göra ett nytt försök imorrn... Måste i a f bli innan helgen. Men imorrn blir det fram med borren så jag kan sätta upp de fyra adventsljusen och nu bara ska staken fram och stjärnan upp. Hur länge har jag inte tänkt det och nu är det dags:) Måste gå och köpa pepparkakor, saffran o glögg också, men jag har ingen större lust med det. Det ...

Igårkväll var jag ute på  www.tell-us.se  och  läste om en kvinna som gjort operationen i Polen. Hon berättade om ett youtubeklipp hon hade sett om en kvinna som gjort operationen och visade ett klipp av när hon träna wii fit. När jag läste det så insåg jag. Hallå! Jag har ju wii fit.  Varför tränar jag inte på det? Jag tränade ju massor på det innan sommaren. Men sen kom ju sommaren och då vill man ju vara ute och inte stå inne framför tvn.  Gymmen skulle dra ut sina träningsmaskiner på sommaren. Då skulle jag överväga att gå på ett sånt gym istället för att inte alls träna på sommaren.  Men nu är det vinter och jag trampar på min crosstrainer, men jag ska nog dra igång mitt wii fit igen. Det är ju lixom förena nytta med nöje och det är ju inte fel.  Jag har ju inte tränat på den efter operationen och vem vet det kanske fungerar superbra nu. Det kan ju i a f inte stjälpa!  Träning är ju så viktig.  Jag är väl medveten om det, men med min då...

Måndag. Det går ju diskutera om det är en bra dag eller ej.  Just denna måndag vaknade jag ganska tidigt av att någon stod och ropade utanför. Det var väl nåt dom höll på med på bygget på andra sidan vägen.  Det kanske var bra att jag vaknade eftersom jag vill kunna skilja på vardag och helg även om jag ej jobbar. Och nu är det ju vardag. Därför sätter jag alarmet enbart på vardagarna. ( Med undantag såklart! )  Men att bli väckt av någon som gastar någonstans utanför o inte min påse chips ;). Är man morgontrött så är man.  Men, men nu var jag vaken så är det lika bra att gå upp.  När jag varit uppe ett tag inser jag att jag faktiskt inte känner dom där domningarna eller stickningarna i händerna jag alltid känt av under sjukdomstiden. Visst det har ju gått upp och ned med dem då också, men de har ju alltid funnits där. Nu är det en helt annan känsla. Jag böjde nacken framåt och det första jag kände när jag sökte vård 04, var nu helt borta. Då stack det tokmycket...

På psykologens test i fredags visade det sej att jag inte har simultanförmåga. Det kan jag nog hålla med om. Delvis.  Jag har ju svårt för att gå o prata samtidigt.  Men i vissa fall kan jag faktiskt inte alls hålla med. Just nu sitter jag o lyssnar på vädret på tvn medan jag skriver på datorn. Det är ju också en viss simultanförmåga.  Erkänner i o f s att den ä rätt kass o det var ganska logiskt att det var just det jag var sämst på. Jag har ju många funderingar på varför det kan ta så lång tid för vissa att bli bättre när de gjort Liberation treatment. Jag funderar självklart på varför det synliga på mej inte hänt ännu. Igen vill jag poängtera att jag är medveten om att det inte gått så lång tid ännu, men är man hemma mycket o hinner tänka massa onödigt så blir man ju lätt otålig men som sagt jag är otroligt glad över de förändringar som skett.  Jag tänkte speciellt på det idag när jag fönade håret. Innan operationen önskade jag att jag hade en fön som blåste kallu...

Planterat om några blommor. De verkar glad för det förutom en. Det vekar kört för den. Väntar några dagar (ja vill ju int ge upp ännu).  Det var den jag drog med mej i golvet när jag föll. Den må ha fått lite törnen då. Jag fick ju klippa bort massa brutna blad då o ja trodde verkligen det räckte... Det var någon dag innan jag for te Bulgarien för operationen.  Jag fick för mej att flytta på en förlängningskabel som låg oanvänd bakom tvn. Jag plockade upp den och gjorde väl en snabb vändning. Jag tappade balansen och för att förhindra ett platt fall o för att jag ej skulle slå mej, tog jag tag i en bänk (tur att d int va tvn!!). Grejen med den är att jag för några år sen satt små hjul på bänken. Eftersom det skulle vara enklare för mej att flytta runt den. Jag har ju, som ni flesta vet, en tendens att möblera om lite nu i då:) o det har min sjukdom ej kunnat hindra mej... I a f, i och med det så har den blivit en aning ostadig.  På bänken stod det en stor växt med en to...

... Jag kan nog med gott samvete säga att jag har stort tålamod. Eller ja i denna vänta på att kroppen förhoppningsvis ska bli bättre är jag ju ganska otålig. Men annars har jag nog stort tålamod och efter att jag fick sjukdomen så har tålamodet nog blivit större. Jag har liksom varit tvungen till det eftersom jag alltid får vänta in kroppen och vänta på mej själv. Det är ju inte bara jag som fått vänta och jag är så otroligt tacksam till de vänner som haft tålamodet att vänta på mig. T ex bara det att de gått före ner för trappan och hållit upp dörren. Idag var jag hos psykologen och vi utvärdera det jag gjorde innan jag åkte på operationen. Jag trodde det var mycket sämre värden än hon visade. Så det var ju ett glädjande besked. Det är ju bra för min framtid. Jag hoppas självklart på en framtid så som många i min ålder har det. Det är inte kul att vistas typ 24 timmar om dygnet i lägenheten. Inte för att jag är helt hundra på vad jag vill bli när jag blir stor, men utvärderin...

Åh, att jag inte skriver upp det jag tänker på dagen. Störande att veta att det var något jag tänkte speciellt på som skulle passa här. Men nu när jag väl tänkt att delge er det så är det borta. Hur som helst, jag träffade fler vänner idag. Vänner som finns väldigt nära mitt hjärta. Vi fika och pratade. Jag känner mej så stolt o glad över att just dom vill vara mina vänner. Trots att vi inte träffas alls ofta eftersom de bor typ 80mil bort känns det som vi ses typ varannan dag :)  Eftersom jag var o fikade med mina vänner, så får mina växter vänta någon dag till. Kanske det blir fredagsmys med dom.  Eller, nja, det är ju som med min syn på städning. Om något annat dyker upp får dom vänta lite mer... Vissa kanske dör då, men då får jag väl köpa nya eller mamma brukar ha lite växter som hon inte vill ha längre. Det är lite kul det där.  Hon ger bort växter som hon tycker ser dåliga ut o jag tar gärna hand om dom.  Det är nog därför hennes växter alltid ser ...

... En titel jag borde skriva om lite mer än en vecka när det är advent. Men börjar lite nu istället.  Egentligen vill jag sätta upp adventsljusstaken redan nu eftersom den ger så mysigt ljus och jag blir glad av att se den. Men när jag ser alla fönster runt mej ser jag ingen som satt upp sin ännu och jag är sån som faller för grupptryck. Om inget annan satt upp sin så gör inte jag heller det ännu. Det får jag vänta lite med. Som ni alla vet vid det här laget så väntar jag på något mer än bara julen o allt vad den står för. Jag har lovat min vän att dansa med henne kring julgranen. För jag brukade ju alltid dansa kring granen innan jag blev sjuk;) Men som läget är nu kan jag ju ej hålla det jag lovat o jag gillar inte att bryta ett löfte. Men det är ju långt kvar till dess och mycket kan ju hända innan dess. Dagen har annars varit väldigt lugn. Jag hade en vän på snabbvisit på lite fika. Det var trevligt. Vi känner varandra väldigt väl o trots att vi tycker olika funkar ...

Jag hade en vän på besök idag. Hon hade väldigt mycket gott att säga om sjukdomen och livet.  Ikväll gjorde jag nåt som jag inte gjort på länge. Jag hade en fotkväll. En fotkväll innebär att ta hand om sina fötter.  Jag masserade in fötterna med någon slags fotrengöring o sen satte jag dom i vatten/massagebadet.  Sen avsluta jag det hela med att smörja in dem i en väldoftande lotion. Det är så härligt o alltid efter en sådan kur frågar man sej själv - varför gör ja int d här varje kväll elle ja i varje fall varannan kväll!? -.  Dethär borde alla göra.  Annars inget nytt i kroppen. Eller ja asså inget nytt sen sist jag sa att det var något nytt.  Som jag skrivit tidigare är det lite störande. För jag kan ju fortfarande inte visa för er runt mej som träffar mej lite nu o då att operationen inte var helt förgäves.  Vi får hoppas att det blir en lite förjulklapp, så jag kan säga till alla er som undrar "Idag tog jag en promenad till stan.....

Här är ett litet smakprov på det bildspel ni får skåda om ni klickar på länken. röntgenbilder Tack vare att jag har min gamla Pc kvar så kunde jag få ut röntgenbilderna av operationen i Bulgarien. Men självklart har jag ej övergett Mac o en dag när jag har råd o inte lägger alla mina pengar på operation i Bulgarien ska jag skaffa en iPad!! Jag hoppas ni inte tycker bildspelet är allt för äckligt o konstigt. Fram med en liten skål med popcorn och skåda mitt vackra skelett o den lilla ballongen som förändrat mitt liv. Idag fastnade jag framför datorn med att göra detta bildspel. Imorrn får jag skämmas för att mitt hem inte är så städat som jag vill och tänkt. Men, men... Jag hinner nog göra lite imorgonförmiddag.  Vill ju att det ser skapligt ut när min vän kommer :).  Jag hoppas ni alla har haft en trevlig start på veckan. Det har jag haft även om jag fnittrade lite väl mycket ikväll. Mitt skratt, som gör att jag får massa tårar har dom inte opererat bort ;)

Han är ju för bra. Jag blir glad bara jag ser honom.  Idag firade vi Farsdag. Det är bra att det finns en speciell fars- o morsdag. Även om jag försöker visa uppskattning mot dom varje gång vi pratar eller ses. Trots att vi inte alltid kommer överens.  Mamma fick ju också fira sin far lite extra. Det var trevligt och mormor är en hejare på mat. Det var ju sååå gott. Jag hoppas de två fäderna kände sej sådär extra speciellt uppskattade. Pappa ställer ju så ofta, jag tror alltid, upp. Han vet att jag gillar roliga överraskningar lite nu o då.  Ibland dyker han bara upp eller ringer o säger att han är i stan och undrar om jag vill följa med till nån bygghandel eller bilhandel eller nåt.  Jag minns en gång då han ringde o undrade vad jag gjorde. "Ja sitter ute i solen vid US o väntar på taxin"  Så sa han väl nåt o vi avsluta. Taxin kom o körde hem mej. Det är sådär löjligt nära, men kan man ej gå normalt o har bråttom hem så får jag ju göra så.  Nä...

...eller ja, blåmärket efter operationen syns väl i a f nån procent ett litet tag till.   Men det börjar redan nu kännas rätt avlägset men ändå inte. Kanske för jag märker att min kropp inte är färdig trots att operationen var för typ 15 dagar sen.  Idag provade jag på Pumpasoppa. Supergott, men ack så mäckigt. Det var ju inte det enklaste när jag skulle skära en halv pumpa o en halv sötpotatis. Varför? kanske ni tänker.  Med en jättesvag höger arm, en kniv som inte är hundraprocentigt slipad o en skärbräda som bara gled iväg ( Gjorde dumt nog ej som jag brukar göra. Lägga en disktrasa under skärbrädan. ) Här har ni ett exempel på min dumdristiga envishet. Nu kanske ni förstår mitt problem. Hur som helst. Det var jobbigt.  Det blev bara dammning av ett rum idag, men om jag går upp skapligt imorrn hinner jag nog städa klart innan föräldrarna kommer. Hinner i a f damma av allt. Må ju spara nåt till måndag ;) Imorrn gäller det ju att fira pappa ordentligt...

Jag är så otroligt tacksam till alla jag möter och ni som läser min blogg.  Det känns lite tråkigt att jag ej kan visa alla er som stöttat mej hur bra operationen hjälpt. Inte ännu i a f:) Ni får lixom jag ge er till tåls ett litet tag till.  Jag har lärt mej en ny sak om mej själv. Jag som brukar ha stort tålamod, märker att i detta så är tålamodet ganska litet. Vet inte om jag riktigt gillar den egenskapen om mej själv. Men som jag brukar se mina motgångar. Jag får ta det som en stor utmaning mot mej själv :). Allt bra kan ju inte hända på en gång. Nu ska jag ju vänja mej vid allt osynligt som skett i min kropp.  Det är ju som jag bär på en hemlighet som jag vill berätta för hela världen, men inte riktigt kan det. Idag har jag förberett för morgondagens städning. Får se om det blir av. Har tänkt att fixa mitt hem sedan i måndags. Men jag prioriterar ju allt annat än städning. Det är ju ej till min moders glädje. Hade en kompis hos mej ikväll. Tror ej hon är ...

Här kommer det konstigaste eller ja, det konstigaste, sett från en neruolog, tror jag. Själv har jag alltid misstänkt att det har nåt med saken att göra eller så är det bara en tillfälligthet.  Mina knölar vid halsen över nyckelbenet är borta.  Visst det är ju fortfarande lite stelt o bullig där inne...MEN KNÖLARNA ÄR BORTA!! Dom dök upp året innan jag fick min Ms.  Det var julen 2003 som jag blev jätteförkyld med ordentlig feber. Jag hosta o var hest o jag minns när jag skulle ta tåget från mina föräldrar till byn Undersåker. Jag satt bredvid nån kille som visade sej vara kompis med en skolkamrat till mej. Jag kände mej så trött o osocial o jag tänkte hela tiden "snälla, låt mej slippa näsblod, låt mej slippa näsböod.".  Med värkande huvud lyckades jag sova litegrann i sittande läge eftersom jag hade en sådan biljett.  Det var skönt när tågvärden sa "UNDERSÅKER, UNDERSÅKER NÄSTA" Gött, tänkte jag. Nu ska jag bara släpa hem väskorna. Lättare sagt än gjort....