”En kronisk sjukdom är en sjukdom som utvecklas långsamt, är ihållande, återkommande eller obotlig (kan endast lindras). Exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, HIV, reumatism och Alzheimers sjukdom. Vissa psykiska sjukdomar somt t ex schizofreni, manodepressivitet och vissa typer av recividerande, svåra depressioner är också att betrakta som kroniska, då risken för återfall är stor och de ofta kräver livslång medicinering.”
Det är alltså en ihållande sjukdom. Med den texten verkar det inte finnas något som helst hopp för att en sådan sjukdom ska försvinna elle ens det förbättras.
Men jag tillsammans med många andra Mssjuka, som gjort operationen kan intyga att denna operation har ändrat levnadsvilkoren och hoppet att bli bättre ser ljusare ut. Det blir inte bara ljusare om dagarna, men det ser också ljusare ut för oss som har sjukdomen. Jag börjar se ljuset i tunnelns slut.
Det är ju skillnad på lindring och bättring också. Ett bra exempel på det är ju min Mströtthet som jag hade. När den var som värst fick jag medicin som skulle lindra min trötthet ( nu funka den int på mej, men låt säga att den gjorde det. )Tröttheten blev ju int bättre, men hjälpte ju tillfälligt. Men nu när jag gjort operationen känner jag inte av min Mströtthet. Bara en sådan sak är ju viktig för livet.
Skillnaden på vanlig trötthet och Mströttheten är att man kan vila bort tröttheten, men Mströttheten finns kvar trots vila. Visst jag är trött ibland nu med, men den kan jag ju vila bort.
Sen måste man ju vara realistisk så man inte blir allt för besviken om det inte sker mer än såhär. I så fall jag får leva med hemligheten att faktiskt mår bättre ;).