11.3.11

Helt underbart att solen tittar fram o man får känna att våren är på intåg. Men jag hoppar inte hej förrän jag är över bäcken (o med min rörlighet...lär d ju ta tid:) ) Nu fattas bara att gatorna sopas för att jag ska känna mej helt säker när jag går ut. Men det är nog bra att dom inte har gjort det ännu. Igår var det ju snöblandat regn, så vintern vill inte riktigt släppa fram våren ännu.
Jag trotsade hur som helst blåsten och gruset och gick till arbetsförmedlingen med betyg och meriter. Eftersom jag direkt efter Ms-diagnosen insåg att jag var tvungen att prioritera bort mitt dåvarande arbete och sedan dess inte arbetat med något är inte meriterna så många. Jag hann ju inte heller utbilda mej vidare, så vi får se vad jag kommer göra. 
Men självklart klantig som jag kan vara ibland hade jag sett helt fel på datum. Hela två månader. Till mitt försvar är att jag ansåg att jag borde träffa min handläggare innan jag börjar den där arbetssökarkursen nästa Fredag. Det stod 110511 kl13 och jag läste lite hastigt 110311 kl1. Inte lustigt att det blev fel tycker jag. 
Fick i alla fall en ny bra insikt. Jag fick en god promenad och som jag sa tidigare det är ju skönt när jag kan känna solen på kinden. Upptäckte att jag inte tyckte det gjorde så mycket. För några månader sedan hade jag blivit besvärad av hela grejen. Jag orkar göra "onödiga" promenader...
Så jag tog inte skada av det i alla fall. Den enda som tagit skada av det är nog min lägenhet. Men man säger ju ”D ja int kan göra ida kan ja göra imorrn”. Har en tendens att skjuta upp städningen, men sålänge mamma o pappa inte kommer hit, så är det ju lugnt;).