Så var det dags för den sista dagen på den första helgen. Lixom de andra fyra dagarna var det samma visa.
7.00 för att hinna till den goda frukosten
9.30 morgongympa
När jag väl va i gymnastiksalen valde jag att gå 20min i barren.
Efter det tog jag mej till rummet igen och klädde mej lite varmare. För trots att solen lös var det rätt kallt ute. Det var ju trots allt 8e februari och efter lunchen skulle Jeanette Forss äntligen få se lite av Vejbystrand.
Jag åt lite ”snabbt” upp maten. (Janne stressar aldrig i sej mat ;) ) och sen hämtade jag ut el-scootern.
Nu vill jag ju ej klaga. För det var ju en fin trevlig scooter, men jag förstår verkligen varför jag hellre vill ha nåt i stil med en Addseat. Jag kände mej så liten i den. Visst är det skönt att åka lite var man vill. Men att känna sej ännu mindre än man är samtidigt som man är stor o otypmlig är inget för mej. Det kanske handlar om kontroll. Jag känner mej mycket mindre än vad jag är. Vilket innebär att min vändrradie är mycket större än vad jag har koll på. Eller det är svårt att förklara... kan bara konstatera att JAG+el-scooter=fel!!
Hur som helst var det en mycket trevlig tur. Det var verkligen ett samhälle i min smak. Vi tog en sväng till ledarens hem o radade upp våra scootrar framför hennes garageport och njöt av solen som berättade att våren kommer om några månader. Vi drack upp vår julmust o fortsatte resan tillbaka till Sommarsol.
Efter att ha värmt sej av en kopp kaffe och lite mat så avslutade vi helgen med ett parti Fia med Knuff.
Så kom Måndagen och en ny vecka tog sin start.
Nu löste det sej med min Aloe Vera-dryck. Plötsligt stod det efter frukosten en kyl i det lilla datarummet, så nu behövde den inte vara inlåst i en personlkyl.
Efter morgongympan åkte jag genast till gymet och kunde få hjälp med de maskiner jag behövde sätta fast min hand i.
Men då dök ett annat problem upp. Det fanns inget vettiigt att sätt fast den med o förresten hade jag ju ej fått nåt träningsschema...ännu!
Men efter lunch träffade jag min sjukgymnast.
Visst jag träffade en i fredags, men hon skulle precis sluta. Så nu träffade jag min ordinare...äntligen. Vi gick igenom de maskiner jag skulle använda mej av. Vi gjorde upp ett träningsschema o mycket riktigt behövde jag sätta fast min högerarm o fot.
Nåt jag behövde hjälp med. 9 av 10 gånger var jag schemalagd just de 30min d fanns nån som kunde hjälpa mej med dessa. Så det övningarna fick ja skippa.
Annars flöt både måndagen och tisdagen på bra. Jag kände att jag var glad över att jag fick så bra och förstående träningledare.
Nåt som dock tyvärr genomsyrade hela min vistelse där var oron över om kosten var glutenfri. Jag litade självklart på kökspersonalen när jag fick det, men vetskapen över att dom ej verkade ha koll alltid på vad det kunde vara gluten i kändes inte helt ok.
Visst jag själv hade ju lite koll, men ja tänker att dom som jobbar med mat borde ha bättre koll eller uppdateras bättre.
Mitt duschproblem löste jag dock med att ta snabbduschar o hoppas att jag fick ur schampot tillräckligt ur håret.
Så följde tisdagen med onsdag, som sej bör.
Jag läste avspänning på schemat. Jag hade hört hört av de andra i gruppen hur skönt det var. Bara ligga på britsen o slappna av efter en förmiddag med en fullspäckat schema.
Så efter lunch åkte jag till gymnastiksalen där vi skulle vara.
När jag kom dit möttes jag av en besviken grupp. Ledaren var ju ledigt på onsdagar. Vi var ju schemalagda med avspänning. Ännu ett fel på schemat som inte är ok.
Man hör så mycket om att när man har Ms att man kan snurra till saker och inte minnas tider o platser. Därför kanske man blir extra noga med att det ska bli rätt. Då blir man, eller jag iaf, riktigt besviken på när man som gör schemat inte har koll om det stämmer.
Speciellt om det står på andra sidan att personen som håller i aktiviteten är ledig på onsdagar. Visst jag hade ju enkelt kunna vändt blad o sett att det va så. Men jag följer självklart schemat o inte vänder jag blad i fall det står något annat. Personen som gör schemat borde väl precis sett att ledaren ej är där då. Felet är ju inte mitt då! Eller?
Besviken lommade jag tillbaka till mitt rum o hade min egna avslappning. Jag sov :) till nästa aktivitet som var föreläsning.
Som tur var va vi ju ej i det vanliga kvava rummet. Det fick japanerna ha. Det hade nämligen kommit en gäng japaner några dagar tidigre o då fick vi flytta på oss. Det kan ju diskuteras om det var rätt.
Det var ju inte till ett rum som var bra för föreläsningar precis. Dels fick föreläsaren leta upp en projektor, så hon kunde visa de bilder hon hade till sin föreläsning o när hon väl hittade en fick hon ej igång den, så hon fick leta upp någon som kunde starta den. Visst om hon hade kommit 15min tidigare hade vi bara behövt vänta 15min innan hon kunde börja.
Men nu trodde hon ju att hon skulle till ett rum där allt fungerade o hon bara behövde plugga in sin dator.
Inte nog med att tekniken ej fungerade som den skulle, så var ej stolarna till för att sitt o lyssna på en föreläsning. Jag fick reda på senare att det var utemöblerna...
Men hey, rummet va ju inte så kvavt iaf :).
Efter middagen va det dags för japanerna att göra entre. Dom visade oss hur man vek en fågel o hatt. Jag imponerade mej själv. Ja lyckades ju vika dessa med en hand. Eller visst, höger hjälpte ju till att hålla ner pappret mot bordet.
Och förresten kunde jag ju ej neka den mysiga receptionisten detta underbara o förresten är det mitt livs första alla hjärtansdag-present som är gelehjärtan.
Hon förklarar att eftersom hon ej jobbar i helgen, då det är Alla hjärtans dag, så fick jag den då.
Jag tackar o rullar glatt till mitt rum med gelehjärtana o inom mej bubblar min hemlighet ;). Imorgon är den 13 februari...
