Det går väldigt sakta men framåt. Ibland kan man tro att det går helt bakåt, men då upptäcker jag någon ny förbättring och det ger mej nya krafter.
Det är ju skönt att saker fortfarande sker och att vissa förbättringar är kvar.
Vissa saker har svårt att hitta balansen.
Tex...höger foten som var iskall är istället för varm. Fast nu efter att den varit tokvarm ett tag så börjar den hitta till en mer ”lagom” nivå.
Något som jag veta blivit återställt i kroppen är kroppstemperaturen. När det är kallt då är kroppen kall och när det är varmt då är kroppen varm. Det märkte jag ganska tidigt efter första operationen.
När jag tränade lite snabbt på hotellets gym märkte jag något som jag inte gjort ordentligt på 6 år. Jag svettades. Då tyckte jag ¨gött!¨, men nu när det är så galet varmt ute så vet jag ej om jag tycker det är så gött.
Jo, det är ju bra egentligen. Det är ju kroppens vis att göra sej av med sånt den inte ska ha och svalkar kroppen.
Men jag är ju inte riktigt van och det är som en ny sak för mej. Har ju lixom förträngt den känslan;)
Imorgon är det dags för alla nya studenter. Man börjar ju undra var åren gått (säger ja mä risk för att låta supergammal).
 |
| mä tanke på färgen på bandet, så valde ja helt rätt program ( men d visste ja;) ) |
Jag minns själv den känsla när allt var ovisst men ändå spännande.
När jag själv ser tillbaka tänker jag ”Oj, va mycket jag har lär mej om mej själv”.
Självklart finns det ju mycket mer att lära, men det här har varit en bra start. Jag hade nog inte alls varit den person jag är idag om jag inte fått sjukdomen.
Jag hade nog bara kört på och knappt andats ut.
Men idag känner jag mej lugnare i mej. Sen får vi självklart som jag alltid säger nu för tiden, hoppas att det fysiska kan känna samma lugn som det psykiska:)
Men det kommer nog...