Det är många som undrar om jag såg programmet ”Stjärnorna på slottet” eftersom Ms-sjuke Louise Hoffsten hade sin dag i kväll.
Jag var lite skeptisk först för jag vill ju inte se det bara för hon har samma sjukdom. För det är så viktigt att förstå att den är så grymt olika från person till person. Hon är ju inte så dålig i kroppen som mej och troligen kommer hon aldrig bli det och jag kanske inte blir så dålig att jag måste sitta i rullstol. Sjukdomen har ju många ansikten.
Samtidigt är jag ju lite nyfiken bara inte på hur den yttrar sej på henne utan också hur hon orkar fortsätta som hon gör.
Det jag blev så nöjd över va att hon inte verkade låta sjukdomen ta överhanden om hennes liv. Hon verkade vilja stå med båda fötterna på jorden. Det va gott att se så kända personer gräva i soporna och sedan sitta i spöregn och äta strömming. Så rätt hela grejen lixom.
Jag läste hennes bok för några år sedan och jag kände mej ganska splittrad då i vad hon skrev. Vissa saker höll jag med om och andra inte alls.
Men nu kan jag hålla med helt.
Visst jag har inte blivit lämnad som hon men jag förstod vad hon menade med att det kändes värre att bli lämnad än få en diagnos.
Någon sade i slutet att hon är en sådan förebild för andra och det håller jag helt med om.
Men jag ska erkänna att det är ett måste för mej att se nästa vecka...
Dom åker ju Segway då
:)