Sätter mej åter i soffan efter att ha kämpat mä att duscha o klä på mej o 2 värktabletter som ska hjälpa min ländrygg. Ilskan bara stiger. Visst, jag klarade mej från falla, men det är ingen lätt match när ryggen inte orkar att va upprätt o höger hand knappt kan hålla sej i medan ja må ha fokus på att stå o ta schampoo o duschtvål. Tur att jag kan sätta fast munstycket.
Duschpall säger ni, men jag ser inte det som ett bra alternativ. Dels att man sitter ju ner då o då kan man ju ej tvätta hela kroppen noga... förresten kan jag ju ej sätta fast munstycket (finns säkert nåt hjälpmedelslösning för d med...). Jag är ju sån som helst inte vill att miljön runt mej ska anpassa sej (inte mer än vad den gör) utan jag får själv försöka göra det. Dumt av mej kanske, men min envishet är nog en stor anledning till det. Men det känns som ja får ge mej.
Hoppas ju att doktorn ringer snart o säger att jag kan få en stamcelloperation. Det är ju ingen berättar för mej varför jag inte får stamcellstransplantationen, så man undrar ju.
Kunde ju förstå när doktorn sa att jag var för bra när jag först nämnde det för något år sedan. Men sedan dess har jag rasat mycket och efter Mabtheran har jag rasat ännu mer och ännu fortare.

fick dessa fina tulpaner kvällen innan. Perfekt, så möttes ja av en vacker gul bukett på morgonen. Har ju sedan ja flttat hemifrån saknat d att ingen väcker mej mä sång o blommor. Nu blev ja iaf mött av blommorna ;)  

Vilken bra försenad födelsedagspresent det skulle vara.
För i Torsdags va min stora dag. Riktigt trevligt :). Mamma o pappa firade mej. Jag fick en el-visp. Det behövdes verkligen, eftersom jag förra helgen gjorde en glutenfri cheesecake. Till den krävdes det att jag skulle vispa äggvita. Alla ni som vispat äggvita vet ju att det krävs att man vispar grymt länge. Något min el-visp ej klara. När jag hade vispat typ halva tiden började vispen ryka o så slog den av. Så tyvärr blev äggvitan aldrig klar, cheesecaken blev god iaf. Sant!!
Eller dom jag bjöd den på tyckte om den :). Men iofs d kunde dom ju sagt av ren vänlighet, för dom vet ju hur mycket jag kämpade mä den... För det gjorde jag verkligen.
Första problemet var att separera äggets gula från vitan. Det var ingen lätt uppgift. Problemet var inte att dela gulan och vitan, utan problemet var att få ut allt ur skalet utan att gulan skar sej på kanten och flöt ut i vitan. Men efter mycket om och men kom jag på en lösning. Jag knäckte en skåra o lät vitan rinna ut medan gulan var kvar i skalen (alla lösningar ä ju bra förutom dom dåliga ;))
Min farbror o hans fru kom också. Riktigt mysigt. Fick en vacker lykta av dom som nu förgyller mitt fina kök.

Firandet fortsatte på Lördagen, när en av mina närmaste vänner kom med lite presenter.

Fick då denna underbara tulpanbukett. Min vän beklaga sej att d ej va gula, men d gjorde absolut ingenting o förresten ä d ju en blomma som ä halvt gul;)

D ä ju rätt häftigt att halva verkligen ä en färg (tyvärr la sej kamerafokuset bakom den, men ja orka ej bry mej...)

Även då bakade jag lite kakor. Tror jag trots allt har en gnutta mer kraft nu iaf (men tror mer d beror på att medicinen börjar avta...). Senaste veckorna har jag haft ork att baka drömmuffins (kom på att ja ej fixa att vända en långpanna, som man gör vid drömtårta, så jag gjorde muffins av smeten o fyllningen lade ja på.),cheesecake med lakrits- o citronsmak o chokladkakor med minimarshmallow o vitchoklad.
(har en bild på cheesecaken, men väljer att ej lägga ut den...för den hade börjat smälta då.)

Hoppas nu orken börjar återvända.