30.6.11

JAG ÄR KÄR!!

SOMMAR som innebär sol och värme. 
Nu kan jag äntligen vara en lång tid i den. Solen är min stora kärlek!!! Åh, jag älskar den...
Förlåt att jag tjatar, men i dessa dagar påminns jag dagligen om att värmekänsligheten är borta. 
Visst kroppen blir sådär värmetrött, men det blir dom flesta som är i solen länge. Men för någon som redan har problem med att röra sej är det ju inte ultimalt.

Till råga på allt bra, har jag turen att mina föräldrar bor på östgötaslätten och här är det bara snöskatorna som stör. Och det är ju enkelt att råda bot på det. 
Luftgeväret kommer bra till hands då;) Höhöhö!!..

Det är en trast egentligen. Ganska tuff - men ack så störande.

Nu börjar nedräkningen tills jag börjar på Iris Hadar
Ska ”jobba” minst 2 timmar/dag i fem veckor. Det kanske inte tycks mycket. Men det är nog en lugn fin start för någon som varit sjukskriven i typ 6 år. Ska erkänna att det är lite nervöst. 
Jag ska utredas och se om  kroppen kan och orkar arbeta, så kanske jag sedan kan ge mej ut i det riktiga arbetslivet.

Det är ju tackvare operationen som jag orkar med att ens tänka tanken och vågar ge mej in i något...som kanske inte är helt nytt...men något som är gammalnytt. 
För jag hann ju med att arbeta typ två,tre år innan jag blev sjuk... och det här snuddar ju inte ens de arbeten jag hade...så det är ju helt nytt...
Innan min första resa till Bulgarien hade jag ju inte kraft eller ork att lösa de problem som ett arbete kan orsaka. 
Sen har jag ju behövt denna tid att landa med allt som kommit tillbaka. Även om förbättringarna inte är klara, känns det som mycket i livet och kroppen håller på att rätta till sej och jag känner mej redo för att ta nästa steg på vägen till ett arbete. 
Hoppas bara kroppen håller med och inte tycker att jag har för bråttom. Därav nervositeten. Tänk om den inte skulle orka.
Jag trodde ju jag var redo för lite mer än ett år sen, så jag kan ju ha fel. Men denna gång känns det mer rätt och jag känner mej mer klar nu och mer redo att utmana mej själv:)

Nu har jag ju inte påbörjat utredningen på Iris Hadar, men det låter som en bra sak så jag undrar varför man inte får erbjudandet att börja med det istället för att påbörja en kurs. Alla som på något vis bör komma i arbete bör få valmöjligheten att gå kursen eller gå på Iris Hadar eller nåt liknande. Alla är vi ju olika, så endel kanske hellre vill gå en kurs. Så varför inte få välja. 
Vi är ju skapta med en egen fri vilja och det bör ju genomsyra hela livet. Även hur vi vill komma tillbaka till ett arbete. 
Vissa av oss kanske inte kan komma tillbaka ännu och dem bör man låta vara. Sen är det ju bra att någon puffar på oss, men man ska för den delen inte tvinga ut någon i arbete.
Nu går jag in i en annan diskussion, som jag inte vill gå in på nu. 
Men i a f  på så vis kan man väl snabbare avgöra vilka som kan komma ut i arbete och på så vis kan väl sjukskrivningstatistiken minska. 
Nu är ju jag bara en lekman i frågan så jag kanske har helt fel...

Hur som helst det är ju inte bara vi som förespråkar CCSVI som gynnas av operation i Sverige...