Vet vad jag vill...

Åh, att jag inte skriver upp det jag tänker på dagen. Störande att veta att det var något jag tänkte speciellt på som skulle passa här. Men nu när jag väl tänkt att delge er det så är det borta.


Hur som helst, jag träffade fler vänner idag.
Vänner som finns väldigt nära mitt hjärta. Vi fika och pratade. Jag känner mej så stolt o glad över att just dom vill vara mina vänner. Trots att vi inte träffas alls ofta eftersom de bor typ 80mil bort känns det som vi ses typ varannan dag :) 


Eftersom jag var o fikade med mina vänner, så får mina växter vänta någon dag till. Kanske det blir fredagsmys med dom. 
Eller, nja, det är ju som med min syn på städning. Om något annat dyker upp får dom vänta lite mer... Vissa kanske dör då, men då får jag väl köpa nya eller mamma brukar ha lite växter som hon inte vill ha längre. Det är lite kul det där. 
Hon ger bort växter som hon tycker ser dåliga ut o jag tar gärna hand om dom. 
Det är nog därför hennes växter alltid ser så fina ut o delvis därför mina ser rätt tråkiga ut. Men det blir ju som ett projekt för mej att få dom att överleva. Ibland lyckas jag och ibland inte.


Att avsluta dagen med att chatta med en annan vän långt bort gör ju inte dagen sämre. 
Att hon gav mej bra uppmuntande ord är ju inte heller fel. Däremot om jag tänker efter gjorde jag ju inte det tillbaka. 
Men jag hoppas hon vet att jag är grymt imponerad av att hon tar tag i det hon tycker är fel och hon engagerar sej i det hon gör och det hon vill.


Mina ben däremot skulle jag ju kunna klaga på idag, men det kan jag ju hålla för mej själv. Jag lovar hur som helst att ni kommer veta när det fungerar som det ska i min kropp. 
Sålänge ska jag fortsätta med crosstrainern, som jag nu märker effekt av, och jag hoppas få börja hos en bra sjukgymnast som ger mej bra träningsråd. Det får även ni som läser detta också ge...ni får också ge råd hur jag ska gå upp i vikt... för det är ju också min kamp.