24.11.11

TACK GODE GUD FÖR MINA FÖRÄLDRAR!

Det var en gång en liten flicka som sprang omkring på Indiens gator. 
Samtidigt ringde telefonen hos ett ungt par i Sverige. Kvinnan svarade förväntansfullt. Hon och hennes man hade vid det laget sedan en lång tid tillbaka beslutat sej att skaffa en dotter. 
För sex år sedan hade hon rest och hämtat hem deras första barn. En liten pojk med mycket bus i ögonen. Nu hade dom fått mersmak, men på ett nytt sätt. 
Nog blev det ett nytt sätt. 
Personen i luren berättade att det fanns en liten 3 årig flicka ner i Chopda som behövde två nya föräldrar. Men om dom inte ville ha den flickan fanns det ett par i Norge som också önskade en flicka. 
Personen avslutar samtalet med ”vi vet inte vad flickan heter, så vi kallar henne Rut”. 



Nu är det så att kvinnan heter Rut i andra namn och hennes mamma heter Rut och jag tror att namnet finns längre bak i den släkten. Paret ser ett tydligt tecken uppifrån, så de tackar ja till erbjudandet. 
Efter en tid kom en lilla flickan med flyget. Hon var ganska sur och förstod inte riktigt vad som hände. 
Plötsligt hade hon en storebror som älskade att reta henne. Trots sina olikheter vande dom sej med varandra och ibland kunde dom ha riktig kul ihop. Flickan sprang omkring och lekte på gården med sin bror. 
Varken hon eller någon i familjen anade vad som vänta. Hon började skolan och hennes mamma såg hur hon gick upp till bussen med sin blå my little pony ryggsäck. 
Tiden gick. 
Flickan blev äldre och med den också föräldrarna. 
Under denna tid genomgick flickan tonåren och många gräl med främst mamman genomgicks. 
Hon älskade att packa sin väska och åka omkring i landet. Hon utvecklande sitt nyfikna sinne och utan tvekan reste hon upp till Undersåker, Åre och började arbeta. 
Hon fick många nya vänner och vänskapskretsen ökade ytterligare. Nu hade hon vänner runt om i hela landet. 
Men så en vår började något hon aldrig känt förut. När hon böjde nacken framåt kände hon hur det stack och kittla i fingrarna. Men flickan tänkte inte mer på det. Men hennes vänner sade till henne att uppsöka doktorn. 
Efter mycket om och men så gjorde hon det. Då hade hon också smärta i vänster axel. Eftersom hon då jobbade i en liten livsmedelsbutik trodde hon att det var någon arbetsskada. Det är ju många som arbetar i kassan som får ont i axlarna. Doktorn som var en ung ursnygg kille (har träffat dr nu o ur ä att ta i) säger att det kan var allt från ingenting till Ms. Han skickar flickan vidare till neurologen. Där utför dom ryggmärgsprov. Flickans mamma berättade att en väninna sagt att om det var borealia, som det också kunde vara, skulle ryggmärgsvätskan vara lite grumlig. Sköterskan sa för att lugna... ”Det droppar så klart och tydligt här”. 
Då visste Jag.
( all fakta i storyn stämmer ej, men ja säger som dom gjorde i Bullen: d ä inte tjejen i filmen, som har skrivit brevet... )

Så såg det ut lite av mitt liv innan jag fick sjukdomen. Nu när jag ser tillbaka på mitt liv ser jag tydligt hur jag anpassat mitt liv tackvare min envishet. 
Men det är inte enbart jag själv som tagit mej fram i denna snårskog som sjukdomen satt mej i. Familj och vänner har stöttat mej och ibland när jag skäms över att sjukdomen styr min kropp så känner jag hur dom finns där för mej.
I all välvilja undrar dom varför jag inte vill bo närmre mina föräldrar. Jag förstår verkligen varför dom önskar det. Jag svarar alltid ”Men snälla nån JAG ÄR 28!” Det ligger självklart något i det. I helgen fick jag åter den frågan och jag svarade det jag brukar svara. Han log ”I och för sej jag ska flytta till mina föräldrars gård”. Så började vi prata om det istället, men när jag kom hem igen började jag fundera. 
Varför vill jag inte flytta närmre dom?  Jag älskar ju dom över allt annat. Men så kom jag på att det har nog med min envishet och min självständighet att göra. 
Jag är alldeles för självständig. Kan tyckas som en 3 åring ibland ”KAN SJÄLV!” och visst är det dumdristigt ibland...
Jag har sagt att jag inte kan tänka mej det förrän jag mår så pass bra att jag t ex inte tycker det är jobbigt att bädda min säng.