UNDERBARA NYHETER :)

... Eller egentligen är det ju gamla som blivit förlegade. Jag ska förklara senare hur jag menar.

Men först av allt vill jag ju tacka han där uppe som styr o ställer. För det är tackvare min tro som jag orkar kämpa mot denna sjuka sjukdom. Och oavsett resultat kommer jag inte ge upp kampen sålänge han är med på noterna ;).

Men detta är självfallet igen predikan o har ju respekt för er som valt att inte tro, så jag ska inte snacka mer om det. För tron är ju just ett val o om ni vill veta mer om den får ni maila eller nåt eller helt enkelt snacka med en pastor eller någon som vet mer än mej (typ alla andra kristna i världen).

För det är ju inte därför jag skriver detta inlägg. 

Igår när jag öppnade brevet från doktorn, så rullade stora tårar på mina kinder. Det stod något som jag aldrig sett dessa 10år med denna sjukdomen. Det stod nämligen att den senaste magnetkameraundersökningen inte visade några nya inflammationer. 

Vad innebär det? 

Jo, som jag tolkar det så är sjukdomen inte aktiv. Visst det som redan finns i kroppen förstör ju, men det blir ju ej mer.

Nu ska man ju ej glömma att ms är en sådan sjukdom som går uppochner. 

Men jag tänker som så att min sjukdomshistoria har varit ganska rakt ner och det är inte förrän nu något bra händer som även min doktor kan se. 

För det hela började ju för 5år sedan då jag gjorde min första operation mot ccsvi. Jag kände ju massvis förbättringar, men inget jag kunde bevisa för doktorn o hon, som inte såg ccsvi operation som en lösning, hade svårt att förstå vad jag sa. Det syntes ju ej på mr. 

Däremot tror jag att det hela startade i kroppen då. Blodflödet blev bättre o detta underhölls när jag gjorde dom 2 andra operationerna. Så snubblade ja på det är med kostomläggning, men tyckte att det verkade på jobbigt o svårt...

Men kortfattat började jag med Paleo-dieten eller som vissa säger Stenåldersdieten - då vi va jägare o samlare. 

Det var det jag menade i början med att det är en gammal "lösning" som hjälpt mej att hindra sjukdomen. 

Även tanken om ccsvi är gammal (ja minns ej vilket år man tänkte lite så...), men man lade den på hyllan vad jag förstått det som. 

Det o träning är så stora ämnen, så de får ett eget inlägg.

Men som sagt kan jag ju inte säga något säkert. Eftersom Ms är som den är o jag vill ju inte ta ut något i förskott. Samtidigt tänker jag att jag mår så bra (trots livssituation) o nu äntligen syns det på MRT :)  

SOMMARSOL: De tre sista dagarna

Det är så typiskt mej att jag inte gör den lilla sluttouchen. I detta fall gäller det ju att berätta om min rehabvistelse på Sommarsol. 

De tre sista dagarna innebar att jag skulle skrivas ut. Då fick man träffa doktorn som jag träffade när jag kom. Det var faktiskt lite skönt. Nu var jag klar här. 

När jag kom till mitt rum fortsatte jag att packa o kände hemlängtan. En riktig ovanlig känsla. Det tyder verkligen på att jag trivs i mitt hem, som jag flyttade till i augusti. 

Något mer jag saknar är core-träningen. 

När jag skulle skrivas ut fick jag göra samma sak som när jag kom för att se vad som blivit bättre respektive sämre. När jag träffade sjukgymnasten där fick jag sitta på en ostabil kudde medan hon puttade lite lätt på mej. Jag  hade väldigt svårt att hålla mej kvar på kudden vilket gick bra när jag kom dit. Detta måste ju varit pga jag inte  tränat mina core/bål-muskler på tre veckor. 

Så det var jätteskönt att komma hem o träna coren mer i gruppen. Jag tränar ju även coren när jag rider. 

När jag var på väg hem så såg jag några hästar som betade och jag såg verkligen fram emot att börja med den.

denna bild ä tagen nu när ja varit hemma ett tag

Men just ridningen fick jag ju vänta lite med. 

Först fick det bli träning med core-gruppen och planering med min sjukgymnast. Visst jag hade en jättemysig sjukgymnast på Sommarsol. Men ni vet ju vad man säger ”man saknar inte hästen förrän stallet är tomt” :). Hehe nu kallade jag min sjukgymnast för häst. Men jag tror det är okej!! 

Förutom träningen, så fortsätter kampen för en bra rullstol. Det hjälpmedel JAG dagligen må ha. Så vem vet bäst om den egentligen!?

Helst hade jag ju velat ha den stol jag tidigare pratat om, men tyvärr vill dom ju ej ge mej den. 

Nu har dom iaf bytt däck så dom är kraftigare o satt en ny broms så jag kan bromsa med enbart vänster hand. Allt för att underlätta för min högra krokiga hand. Därför har dom satt ett sk easy grep på höger däck och så har dom äntligen bytt rygg på stolen. 

Nu borde jag vara nöjd...kan man tycka!! Men icke!! 

Jag vet inte vad dom hörde när jag berättade vart ryggen behöver få stöd och varför jag fick ont i ryggen av den stolsrygg jag hade då. 

Den jag fick är helt tvärtom vad jag sa. Och så är den så hög att jag nästan glider ur stolen när jag åker i nedförsbackar. 

Den är också för varm. Vilket inte alls är bra för lilla värmekänsliga mej. 

Som ni hör är ingenting bra med den och jag tänker tillbaka på julhelgen. Då jag faktisk bröt ihop för det kändes som ingen lyssnade. Dethär är ju ett praktexemplar!!

Sen såklart är det ju ej dedär stötdämparna på länkhjulen jag skulle vilja ha. Något som finns på den stol jag vill ha.