Nu när jag fått ordning på färgen av högerfoten och låtit CCSVI jobbat med min kropp i något år känner jag att det är dags att ta kroppen vidare ett steg. Därför har jag bett doktorn skriva ut LDN - low dos Naltrexon.
Det var för några veckor sedan så jag vet inte vad hon tycker. När jag försökt ringa så befinner hon sig inte där. Vore ju bra att veta vad hon tycker. För om jag får ett negativt svar kan jag ju gå vidare med det. Nu står jag ju bara och stampar.
Detta är en medicin som är ges i USA och även till ms patienter i andra länder t ex Norge. Medicinen är inte tillgängligt på recept här i Sverige, men vad jag förstått det som så får dom beställa och ordinera det. Jag har däremot inte förstått varför det inte ges för man dör ju inte av att testa det som man kan gör när man t ex pumpar i sej Tysabri.
Till en början med så ges Naltrexone till missbrukare för att hindra deras beroende. Det får en att bli lite skeptisk, jag har ju inte något missbrukare precis...
Men när jag läste vidare om den visar det att för typ 20 år sedan gav Bernard Bihari, NY, USA, en låg dos av Naltrexone till sin dotters Ms-sjuke vän. Hon fick inga nya skov och än idag ska hon vara bättre.
Men det viktiga är att när man väl börjat med den så må man fortsätta för att behålla förbättringarna (vilket ä ett lågt pris att betala). Jag har läst om endel som provat det och blivit bättre.
Jag fick vetskap om den efter CCSVI, men jag ville vänta ut förbättringarna av operationerna och även om det nu kan ske fler förbättringar känner jag mej redo att påbörja något nytt.
Som jag ser det har operationerna öppnat upp blodflödet och nu kanske LDN kan öppna för att kroppen ska kunna fixa sej själv. För vad jag förstått det som är att LDN ökar antalet endorfiner för att återställa immunförsvaret, så att kroppen hinner med att laga sej själv.
Snurrigt!!
Jag vet, men jag anser att för min del så är det värt att prova... biverkningarna ska vara små med sömnrubbningar, huvudvärk och trötthet. Men dessa ska bara vara en vecka. Och vad gör en veckas trötthet mot att vara trött hela livet.
Nu i och för sej är ju trötthet ett dåligt exempel från mej eftersom Ms-tröttheten försvann i och med operationerna i Bulgarien.
Men ni förstår nog vad jag menar.
Det här gör jag självklart i min kamp mot sjukdomen, men främst i min kamp mot höger kroppshalva som är så tokigt svag.
Vi får ju se resultatet av LDNen så kanske jag minskar på vitaminerna och något annat...
Jag kommer ju inte ha tid med allt i framtiden om tanken blir som jag önskar och jag kan arbeta...
(...det kan ske nåt som gör att jag inte skaffar LDN, så får se vad framtiden utvisar...)