16.5.12

KAMPEN MOT MIN VIKT!!


Som många av er vet kämpar jag ju för att gå upp i vikt. 
Idag åkte jag till US för att utföra ett blodprov för att se om jag har någon brist på något som hindrar min kropp att gå upp i vikt. 
Mitt BMI visar att jag är i undervikt. 
2007 rasade jag med 10kg på enbart en månad. Då bad jag doktor att skriva remiss till mag o tarm. Under den tiden fick jag gå till en dietist. Jag hörde inget från mag o tarm förutom att jag fick göra ett avföringsprov. 
Tiden gick och av någon anledning avslutades mina träffar med dietisten ( kanske för att jag efter 10gång lyckades gå upp 0,5kg ) och mag o tarm hörde jag inget från. 
Så jag fortsatte på egen hand. 
Jag försökte äta för att gå upp på ett nyttigt vis. Jag åt för att gå upp på ett onyttigt vis. Jag försökte träna för att öka muskelmassan så jag gick upp... osv. Men inget hände. 
Trots att jag nämnde min låga vikt gjorde min doktor inget. Hon bara sa ”du går ju inte ner nu i a f”. Jag anser inte att det är en orsak till att ignorera det faktum att jag väger väldigt lite. 
Sen kan det ju vara så att jag är skapt sådan, men för att veta det måste det ju undersökas.
Därför bad jag doktorn att få undersöka om jag har brist av något. 
Hon mailde tillbaka och sa att det var okej. Jag kunde komma när jag ville under dagen denna vecka.
Så jag ringde färdtjänst och åkte till sjukan. Väl där undrade dom om jag var på fastande mage. Eftersom klockan då var 11 så hade jag självklart ätit. Doktorn hade ju ej nämnt att jag skulle vara det. Åh, vad arg jag blir!! 
Med svansen mellan benen gick jag ut och satte mej i solen och ringde en vän och klagade av mej lite. 
När vi avslutat ringde jag efter en färdtjänsttaxi. Då kom dagens andra motgång. 
Kvinnan på beställningscentralen säger att eftersom jag varit på sjukhuset måste jag fått en lapp av läkaren så jag kunde beställa en sjukresa. 
Jag vet inte hur många gånger jag fick upprepa att jag inte träffat läkaren och att jag beställde en färdtjänst och inte en sjukresa. Jag kände hur käken blev trött av att upprepa samma sak om och om igen. 
Jag försökte att inte höja rösten eftersom det satt massa annat folk omkring mej. Men dom må ha märkt hur irriterad jag va. Men jag lyckades till sist övertala henne och få henne att förstå att jag ville bara ha en enkel färdtjänst och INTE en sjukresa. 
Jag som trodde att jag varit med om alla tröga ”missuppfattningar”, från dom. När jag avslutat min bokning ringer jag en annan vän för att få lite uppmuntran. Det är bra att jag har vänner som jag kan ringa till och som gör att jag blir glad i hjärtat.