18.9.12

TÅRTA PÅ TÅRTA


Det är ju en dum rubrik...Tårta är ju gott o inte alls ond. Men ni vet vad jag menar när ni läst. 
I fredagskväll kände jag av förkyldning. Jag var så trött att jag inte orkade gå till kylskåpet och ta mitt LDN, så jag hoppade det o sov i soffan. Var ju så toktrött! 
Men noterade inte min känsla så mycket. 

Jag vaknade kl 4.00 o tänkte att jag var stel i kroppen eftersom jag sov i soffan, så jag tog mej otroligt nog till sängen. Nu när jag tänker tillbaka va det fakiskt helt otroligt att jag tog mej dit. 
När jag vaknade den lördagsförmiddagen lyste solen in i mitt så stökiga rum. Jag hade vänt upponed på rummet och resten av min lägenhet för att ägna helgen åt att storstäda. 
Men tji fick jag. 

Jag slog upp ögonen och tog på mej mina trasiga glasögon. (bågarna gick plötsligt sönder för några veckor sedan) Jag kände hur mitt redan så svaga högerben vägrade böja sig. Jag kastade några ilskna blickar på det, men tänkte högerarmen och vänstersidan får hjälpa till så jag kommer i hjälpa mej. Men det var inget att räkna med. 
Högerarmen hade ingen styrka alls och vänstersidan hade tappat massa kraft. Efter några försök fick jag se att min kropp vunnit första ronden. Jag låg kvar i sängen och försökte samla kraft. 
Jag ringde mamma som jag visste var i Kalmar hos brorsan. Hon undrade om jag vill in till sjukan, som förra gången. Men jag nekade för då kändes det mycket värre då jag inte alls kunde resa mej. 
Jag kände vid det här laget att det var en kraftig förkyldning. Nu är det ju så att eftersom kroppen redan är försvagad av min Ms så blir det ju tårta på tårta med förkyldning också. Nu har jag haft turen att vanlig förkyldning inte påverkat mej. 
Att Msen med feber har försvagat min kropp så mycket som nu är egentligen inget nytt. Det har i princip hänt 2 gånger förut. 

En gång uppe i Undersåker då jag sov uppe i en loftsäng men jag av nån anledning kunde ta mej ner. Antar att några skyddsänglar hjälpte mej ner för trappstegen;).
Jag kom i a f till soffan där jag kunde ringa min härliga moster som bodde i samma by, för att få om hjälp. 

Andra gången blev lite mer dramatisk. Då bodde jag som tur va här nere. 
Jag vaknade tidigt på morgonen och kunde inte röra en kroppsdel. Hela kroppen var stel som en pinne. Jag avvaktade med att ringa efter hjälp i två timmar i hopp om att det skulle släppa. Men icke. Men jag kunde i a f röra armarna. Så jag ringde hem. 
Mamma var som tur var ledig den dagen. När vi lagt på ringde hon pappa, som genast släppte spaden. 
Dom åkte genast hit o hjälpte mej, sedan bar pappa ut mej till bilen och vi åkte till sjukhuset. Där träffade vi doktorn och jag blev inlagd. Men inga av dessa gånger berodde på förkyldning mer på höjd kroppstemperatur. Rätta mej om jag har fel, men när man har feber, beror det inte på att blodet blir varmare då? Kanske jag inte tål värme trots allt;)
Jag i a f vetat varför min kropp betett sej konstigt denna gång. 

Nu när förkyldningen börjar klinga av så börjar kroppen återgå till min vanliga Mskropp. Jag brukar säga det att visst det är ju bra att vara envis, men man kan ju vara dumdristigt envis också och det var jag verkligen nu, men i söndags fick jag ge mej för min oroliga mamma när jag berättade att jag inte ens orkade gå utan fick hasa mej fram i sittande ställning. Jag ringde min underbara moster (inte samma som i Undersåker) och hon kom och hjälpte mej. Hon plockade iordning o dammsög också, vilket var väldigt skönt eftersom jag tänkt göra det. Jag får väl göra en gentjänst nångång eller ge henne checkar på Max;) 
Hon kom och kolla mej i måndags också vilket var väldigt skönt. 

Visst, jag mår ju bättre nu och jag känner att jag är på rätt väg. Men det är skönt att ha stöd.
I eftermiddags messade en vän om att hon skulle handla mat och om jag ville ha nåt kunde hon fixa det. Så hon fick köpa lite frukt och självklart det som brukar hjälpa mej, C-vitamin. 
Hon hjälpte mej också att lyfta ner en väska, så jag kan påbörja att packa inför helgens bröllop. Det är en vän jag vuxit upp med, så jag hoppas verkligen inte jag missar det p g a dethär. 

Jag har ju inte orkat jobba på två dagar denna vecka och tror inte jag orkar imorgon heller, så jag är lite orolig för att jag inte ska hinna bli bra innan helgen men massa vila, kanske lite luft och massa c-vitamin ska nog fixa jobba både torsdag och fredag plus gå på bröllopet:) 

Får ju inte missa den goda  bröllopstårtan ;)