En gammal gumma som inte stod exakt vid den dörr hon skulle bli hämtad svor han massa över. Man kunde se hur ilskan växte. På endel ställen här i stan kan ett gatunummer vara längre än en dörr. Han va på väg att köra därifrån.
Då sa jag ifrån ”men om du har ett mobilnummer till henne kan du ju ringa henne.” Han ringde och det visade sej att hon stod lite längre bort. När han la på så svor han och börja kalla henne massa otrevligheter. Då tänkte jag ”Hoppas dom inte svär och kallar mej dumma saker.”
Ingen servicekänsla att snacka skit om en kund till en annan kund. Sånt får man vänta med när man kommit hem.
När vi väl skulle plocka upp henne hade han fått informationen av Samres att gumman skulle sitta fram. Grejen va den att han av någon anledning fått samma info om mej. Så jag så fort jag kunde fick sätta mej där bak, så tanten kunde sitta där. Jag hörde hur chauffören svor.
När vi väl åkte kunde man nästan skära stora kuber av den irriterade luften. Det blir en så jobbig och tryckt stämning.
Då skulle man sjungit ”ta fram det bästa humör du har var morgon...” ;D
Det känns mycket lättare när chauffören är trevlig.
Som den där andra gången när jag skulle från universitetssjukhuset och till en vän. Jag ringde och bokade som vanligt. Den jag bokade min resa till hörde först ej gatunamnet så jag upprepade det och sade det extra tydligt. Hon upprepade och det stämde.
Taxin kom och vi började åka. Vi pratade lite och efter ett litet tag blev jag fundersam över om vi var på väg åt rätt håll. Mina vänner bor ju åt andra hållet.
Jag nämnde något att eftersom jag aldrig åkt färdtjänst till vägen dit jag skulle är det ju bra att taxichaufförerna får rätt adress.
Då blev taxichauffören lite undrande. ”men jag har fått en annan gatuadress än den du sa och den ligger i en helt annan del av stan”
Han suckade lite och skjutsade mej dit jag skulle. Trots att han var fel informerad, så va han trevlig.
Det är bra kundservice.
Förresten jag tog ju blodprov för att se näringsvärdena på grund av min undervikt, när jag var på universitetssjukhuset.
Efter att jag frågat doktorn resultaten sa hon att det såg bra ut.
Jag gjorde prover på min ämnesomsättning, b-vitamin, sköldkörtel och något mer. Dessutom har jag gjort prover för bl a d-vitamin för en tid sedan.
Jag har visst gjort ett prov för gluten och jag har visst träffat en doktor jag inte har något som helst minne av. Jag har sökt bland mina kallelsepapper och finner det inte heller där. (ska kolla det mer noggrant)
Hur som helst ska det skett 2008. Så en uppdatering skulle nog ej skada.
Men enligt doktorn på vårdcentralen är det ej aktuellt att te fler prover.
Men jag går ej upp från min undervikt trots att jag kämpar på alla möjliga vis med det.
Inte nog med det så är jag hård i magen och uppblåst, så har jag fått lite ont i magen och halsbrännan vill gärna infinna sej varje morgon.
Jag har svårt att se varför man inte gör något.
Jo, det är inte aktuellt så länge jag inte går ner i vikt, enligt de båda doktorerna.
Det gör mej lite irriterad. För är det inte bättre att göra en noggrann undersökning nu innan det blir värre.
Kanske jag borde sänka min undervikt, så kanske dom reagerar ;p Nävars!
Jag får väl på egen hand fortsätta försöka kämpa med att gå UPP i vikt. 10 kg minst är ju mitt mål.
Jag kanske borde åka och göra operationen igen. För efter förra började jag ju äta mer. Så nu kanske det skulle bli att jag åt 2 stora tallrikar!!
Inte för mat verkar förändra min kroppsvikt, men nåt gör den ju.
