Var på bröllop förra helgen. Finns ju inget vackrare än två människor som vill leva sitt liv tillsammans och visar det genom att ge varandra underbart vackra ringar.
Dom var så fina båda två. Riktigt snyggt par. Tyvärr tog jag inte så mycket bra bilder, men det kanske dyker upp nåt i a f framöver.
Innan bröllopet var jag ganska nervös hur min kropp skulle reagera. Hur den skulle orka. Men det gjorde både den och jag.
Eftersom jag inte haft klackskor på 6 år (om int mer tom) så självklart blev mina ben helt slut o jag tog mej fram sakta. Min envishet sa mej att jag skulle stå ut med det. Det gjorde jag. Det är ju trots allt träning.
Dagen efter hade jag lite smått träningsvärk. Men jag ser det som ett gott tecken.
Okej jag hade ju kunnat burit upp den fina klänningen på ett snyggt vi utan skorna.
Det såg nog rätt kul ut hur jag tog mej fram, men skitsamma. Brudparet, som är det viktigaste på den här festen, känner ju till min situation och det är ju det som betyder nåt. Så jag behöll skorna på och tog mej fram av goda vänners hjälp.
Jag var ju inte heller så trött som jag befarade.
Det var nåt bröllop som jag var på för några år innan operationen då jag blev så trött att jag fick gå ner och vila på soffan i källarvåningen. Men den här gången orkade jag vara med hela tiden. Visst jag har varit på bröllop där jag kunnat vara med hela tiden, men då har dagen efter varit som ett töcken med kaftig Ms-trötthet. Eller hur. Jag är ju självklart trött efter detta bröllop också, men det var absolut ingen Ms-trötthet o visst blev jag kall på bröllopet, men det berodde på det dåliga vädret. När jag väl kommit in fylldes kroppen åter av värme.
Tyvärr blev jag ju dålig o mådde skit efter, men med tanke på hur jag hade blivit utan operation kom jag ganska lindrigt undan nu.
Som jag alltid säger...det är ju lite störande att det inte syns, men på något vis har jag accepterat det. Kanske för jag nu ser en ljusare framtid för mej och min kropp. Jag störs också av att jag inte kan visa för mina vänner att jag mår bättre. Det visar ju i och för sej att mina vänner litar 100% på mej och det tycker ju på att jag har världens bästa vänner:).
Bröllopet förlänger ju känslan av det som komma skall. På måndag är det ju 14e februari. Det innebär ju Alla Hjärtans Dag.
Jag brukar inte bry mej så mycket om det. Jag anser att man ska visa sin vänner o familj att man älskar dom alla dagar på året... men just denna dag kan man ju gör det lite extra o visa att man inte tar varandra förgivet. Det är ju lätt att det blir så, men just denna dag får man chansen att visa det klart och tydligt hur mycket personen/personerna betyder.
