29.10.11

VI Ä NOG I EN FÖRÄNDRING?


Kollade på EfterTio. De talade om en pojke med Autism som slutat äta gluten och laktos. Han har blivit bättre. 
Tyvärr vill inte sjukvården erkänna att detta kan vara en stor bov för autistiska. 
Nu känner jag att jag har ett väldigt tunt skikt kött på benen för att uttala mej om det. 
Men hursomhelst ser jag en viss parallell med det här och CCSVI
En allvarlig sjukdom + något som hjälper + neurologer som inte vill se att det hjälper + ganska enkla metoder för att undersöka om detta saknas eller finns. 
Idag är det ett år sedan dom skar ett väldigt litet hål i min ljumske och förde in röret och sprängde i halsvenerna. 
(ni kan läsa om detta bland mina första inlägg)

M a o har Ms-tröttheten och värmeintoleransen varit helt borta i ett år. 
Självklart har jag mött folk som inte riktigt ser hur bra jag mår. Ingen har väl talat direkt om att dom inte ser någon skillnad, men jag märker mycket mer än vad man tror och jag är nog mer skärpt, speciellt i den frågan.  
Det är mycket jag inte förstår dock. T ex 
VARFÖR DETTA INTE GODKÄNNS I SVERIGE!! 
Kom igen nu!!
För varför inte låta Ms-patienten ta ställning till om man vill göra det eller ej. Utan att det påverkar ekonomin något större för dem som redan har det dåligt ställt. För kunskapen verkar ju finnas. Eller ja okej kanske inte just i halskärlen utan till hjärtat... så, så svårt kan det väl inte vara att lära ut så man går en bit längre upp... 
Det är häftigt att tänka att jag för ett år sedan inte ens kunde anstränga mig om jag mot förmodan tränade för jag blev helt slut och kunde ej fokusera blicken för att kroppen inte klarade att temperaturen ökade. Feber var ett gissel för mej. 
Sen har det ju skett fler sker. Jag hoppas att jag kommer ihåg att nämna alla saker som förändrats...eller ska jag kanske säga gått tillbaka till så det var innan sjukdomen. Egentligen är det ju ingen förändring för det har ju bara gått tillbaka till ursprungsläget. Men jag kan nog garantera att jag glömmer nåt. Jag är ju jag liksom ;)...
  • svettas lite mer
  • ms-trötthet borta
    • tål värme 
    • inga kramper i höger vad 
    • lättare att tugga 
    • äter mer mat
    • kan klappa händerna ( inte utan problem dock )
    • har klarare blick 
    • luktar mindre illa  
    • knölarna ä delvis borta
    • bättre blodcirkulation 
    • gör tränings rörelserna  bättre
    • varmare vänster fot
    • gör ej ont när strålkastar ljusen träffar mina ögon på vägen
    • skakar ej lika mkt i händerna
    • mer lyster i hud o hår
    • bättre rörelse i vänster ben
    • kan hålla ihop händer och fingrar, så inte vattnet sipprar ut så jag kan tvätta ansiktet utan problem
    • mer ork att utföra arbeten
    • äta äpple direkt på trädet.
    • blir inte lika anfådd när jag pratar samtidigt som jag går
    • kan snurra handlederna i samma takt
    • kan träna mer än 1 timme
    • mer alert
    • kan utföra balansövningar (int bra, men ok för att va mej...)
    • kan borsta tänderna med vänster hand (höger hand ä fortfarande för svag)
    • känner inget obehag när duschstänken slår på benen
    De med större teckensnitt är de som hållt sig utan förändring hela året. Tyvärr har de andra sakerna gått upp och ner och upp och ned osv.
    Men som många som gjort Angioplastik(ingreppet) vill jag samtidigt påpeka att det inte är tillräckligt med bara det. Även träning behövs för att dels få igen de muskler jag förlorat och jag upplever att endel hälokostmediciner hjälper mej samt taktilmassagen, som hjälper blodcirkulationen. Så kampen är verkligen inte slut för jag gjort operationen i Tokuda.
    Det här ska hur som helst firas med en kladdkaka eller nåt. Min kära mor ansåg att detta inte behöver firas. Men när jag ser på listan och känner hur pass mycket bättre jag blivit håller jag inte alls med henne. 
    Jag har all anledning att fira...