Började i kundlinjen.
Ja, det är så arbetsförmedlingen kallar den grupp som jag är med i på Arbetslivsresurs. Idag började introduktionen för den och det kändes bra.
Men det gjorde ju mitt arbete på Iris Hadar också. Och det ledde enbart till konstaterandet av att jag kan arbeta i ett visst antal timmar och att jag med de rörelsehinder kunde arbeta. Lite i alla fall...
Jag har också noterat att min ledare är föreläsare vilket jag älskade, otroligt nog, att göra de få gånger jag gjort det.
Nu är det såklart inte inom samma ämne och hon riktar nog inte in sej mot samma målgrupp som jag skulle gjort. Men hennes erfarenheter vill jag veta mer om.
Vem vet jag kanske följer hennes spår vilket jag i dagsläget tvivlar på.
För även om jag älskade det, så vet jag med mej att jag har scenskräck... Inte så allvarlig... man skulle nog mer kalla det mickskräck. För usch vad jag har det. När jag pratar i mick hör jag mej själv svamla och jag blir nervös och när jag blir det börjar jag asgarva... och då kan jag inte sluta...Konstigt det där. Kom kanske med sjukdomen för när jag var yngre hade jag inga som helt svårigheter att stå inför folk. Fast i och för sej, föredrag inför klassen i gymnasiet var ingen dans på rosor precis...
Igår påbörjade jag min zonterapi. Hon kände tydligt skillnad på höger och vänster fot. Det gav bra effekt tror jag. Det är svårt att säga såhär i början, så jag återkommer om det om några veckor. Men det känns bra att jag kommer ett steg närmare en fot som liknar den vänstra:).
Annars fortsätter min kamp mot sjukdomen med sjukgymnast och träning. Doktorn ringde idag och berättade att jag ej hade JC viruset som kan orsaka PML i samband med Tysbri. Så jag kan hoppa på det om jag vill. Jag sade inget när hon sa att jag kunde ju tänka på det och sedan bestämma mej.
Men som jag sagt helatiden. NEJ!! Jag har ju redan bestämt mej och när jag har det så har jag det. Blir bara lite less på att det inte räcker att säga det en gång. Visst man får ändra sej, men jag är sådan att ju mer man tjatar desto mer fast blir jag i mitt beslut...