hem från Polen
Sista dagen och nu har det blivit november. När jag vaknade i hotellsängen den morgonen kände jag inte så särskilt mycket, men kände hur jag lättare kunde böja högerbenet. Som doktorn sa var jag också starkare i högerhanden. Men som en god vän säger ibland "allt är förgängligt". För när jag reste mej ur sängen så kände jag hur kroppen var som "vanligt". Jag är nog extra pessimistisk eftersom det hände så mycket efter första operationen. Jag känner ju också att höger fot är lika varm som vänster vilket bådar gott. Jag kan nog inte begära att min kropp ska förändras allt för fort. Den har ju mycket att läka. Kanske den Kraniosakral terapi (Kraniell osteopati) kan hjälpa lite mer. Jag har också gjort ett uppehåll med LDN (low dose naltrexone), som jag påbörjade med i April. Eftersom ja under de två veckorna med uppehåll inte alls kände någon saknad av det fungerade jag helt på att sluta med det. Men jag funderar på att g...