GOD HÄLSA KOMMER INIFRÅN!!

Så står det på en vattenflaska som jag har. Tänkte inte på det tidigare men det är så sant. Vad du stoppar i dej är det som påverkar din kropp. 

Sedan en tid har jag ju vetat det, men ändå prövar jag min sjuka kropp. Jag har provat att äta smält ost. Lite är ok, men en skiva är gränsen. Sen sa magen ifrån. Något jag inte kopplat ihop med det jag äter, är den galna smärta jag haft i vänster kind/nacke/axel/arm. 

En smärta som jag innan operationerna lätt gav 9 av 10. Smärtan klingade av o till och försvann ett tag efter 1a operation till nu. Nu sitter jag med smärtan igen. Värk som gör att jag nästan vill såga av armen (om d hade hjälpt...men då hade säkert fantomsmärtor ersatt denna). 

Det som gör denna smärt uthärdlig är att jag nu vet att jag ska ej äta mer än en skiva ost. Och då tänker att jag lika gärna kan låta bli ost helt... om jag hade disciplin. 

Nu får jag bara fokusera på att äta det magen mår bra av. 

Som jag säger ”mår inte magen bra så mår inte kroppen bra”. Alltså ingen ost o det som utvinns av mjölk. 

Nu är ju diskussionen stor om huruvida mjölk är bra. Alla har ju rätt till sin åsikt, men jag tänker som så att mjölk säkert är jättebra...sålänge den inte gått igenom massa maskiner. 

Nu vet jag ju inte hur mjölk direkt från kon smakar. Men jag vet så mycket att om jag tycker det är äckligt så dricker jag det bara inte. Inte lägger jag till massa annat i den. 

Tyvärr är det ju så med de mesta livsmedel vi köper idag. 

Hippokrates sa 460-379e.Kr 

”låt din mat vara din medicin”. 

Det ligger så mycket rätt i det, men det är svårt när i princip allt förutom det i grönsaksdisken är så behandlad att kroppen drar mer skada än nytta av den.

Inte nog med det utan vi har ju miljöaspekten också. Där blir ju tyvärr även grönsaksavdelningen lidande. För våra grönsaker växer upp i jordar som är näringsfattiga. rent logiskt är dom det eftersom de används om och om igen.

”Hur kan man förvänta sej att en byggnad ska stå i 100år, när man bygger det med dåligt byggmatrial?” 

Likadant är det med vad du äter. 

DU ÄR VAD DU ÄTER!!

Men det är klart jag skriver om matens vikt eftersom jag har en sjukdom och det jag äter hjälper mej. Men jag säger bara det att jag önskade att jag visst det jag vet nu, innan jag blev sjuk. 

Det handlar om att förebygga. 

Du kanske tänker ”Men jag är ju frisk. Jag kan ju inte få en autoimmun sjukdom”. Typ så tänkte jag med o nu sitter jag här. Så jag säger skarpt 

”ÄT DINA GRÖNSAKER o lite till 

OCH GE DINA BARN OCKSÅ”.

Visst enbart maten gör mej inte starkare. Men den ger mej energi o ork, så jag kan träna mer. Ms-tröttheten är som bortblåst. Visst den försvann i o med första operationen. Men den låg på lur helatiden. Det var inte förrän jag lade om min kost som jag helt 100 kunde säga att den va borta.  

Kan man inte ta ett piller. Ja, det kanske du kan, men det är ju med biverkningar. Biverkningar som du genom maten kan slippa +  att maten ger dej andra näringsämnen o vitaminer som pillret inte gör...

RIDTERAPI

Nu har jag ridit i över ett år. Jag finner inget negativt med det hur mycket jag än skulle försöka. Ja det skulle va träningsvärken då...som om den är negativ. Det är ju bara ett bevis på att otränade muskler har jobbat o det är ju aldrig negativt. Speciellt när man, som jag, har en dålig stabilitet i bålen.
Det är riktig kul när min sjukgymnast ser en klar förbättring i min kropp och rörlighet. Självklart märker jag ju själv av det, men man ser på mej ändringen gör så mycket för självkänslan.

Självkänslan stärks även av att bara komma upp på hästen. "JAG KLARA DET!!" :). Visst jag får hjälp med att min ridinstruktör drar över mitt högerben medan jag ligger på hästen o en ledsagare som håller i mej när jag kliver upp på pallen.
På vissa platser finns det en ramp som ska förenkla det för oss rullstolsburna. Något jag är glad över att det inte finns där jag rider. För precis av samma anledning som jag inte vill ha en el-rullstol. Det är ju träning det också.
 Bara det att jag måste resa mej, ta två steg på pallen, lägga mej på hästen o så stretching av högerben när ridläraren drar över det.
Töjningen får jag även när jag sitter på hästen. Samtidigt som jag sträcker på mej o spänner mage, rumpa o lår.

Som jag nämnde så har jag en ledsagare med mej vilket gör att jag känner mej trygg. Det är inte så att jag är rädd för att falla o bryta benet så jag hamnar i rullstol... jag sitter ju redan i den ;). Det som är bra med de ledsagare (har tre olika...) jag har är ju att de låter mej styra hästen. Så även om en person är med så är det jag som har kontrollen över hästen. Eller han har nog rätt mycket kontroll över mej egentligen ;). Så känns det iallafall.

Min  ridinstruktör ser också de förbättringar jag gjort och hon ler lite åt tanken av hur jag såg ut på hästen när jag började.
Inte bara det att jag nu har vanliga ridkläder utan det har även skett en oerhört stor förändring i hållning. 

Ridterapi är verkligen nåt som alla borde göra!!  För det är ju inte enbart den fysiska aspekten utan också den psykiska...  För visst är jag fysiskt trött efter mina 45min på hästen, men jag mår så grymt bra efter ett pass.

D Ä INTE BARA NYTT LIV I HAGARNA UTAN OCKSÅ I MIN KROPP...