Idag var en stor dag. Min andra ”födelsedag” ägde rum. Med det innebär att jag för 26 år sedan landade tillsammans med en doktor på Arlanda flygplats. (vore kul att veta vem dendär doktorn va. Vem vet han kanske va/är en neurolog...)
Efter 3,5år i Indien måste det varit en väldigt annorlunda upplevelse. Har just inget minne av det. Det jag minns är bara det jag sett på kort och resten har jag fått berättat för mej.
Livet har sedan dess gjort många olika snurror och vändningar.
Jag satt härom dagen och tänkte på bland annat mina operationer mot min ccsvi.
Så här såg det ut med förbättringarna efter första operationen:
- ms-tröttheten borta. Jag kan vila bort tröttheten vilket ja ej kunde förut.
- svettes. Blev ej svettig trots att ja ansträngde mej.
- tål värme. Kan tex duscha varmt, dricka en varm kopp té o mötas av värmen när ja öppnar ugnsluckan.
- höger vad krampar sej ej.
- orkar tugga sega köttbitar.
- klarare blick.
- sätter upp i svans utan att höger hand blir trött.
- luktar mindre illa (tror d ä tack vare att ja svettas)
- känner ej duschstänken på benen. Förut skaka dom till av det o det är inte så bra för någon med dålig balans i en dusch.
- knölarna på halsen är delvis borta.
- bättre blodcirkulation. Höger hand o fot är oftast kalla. Det är också den sidan jag är sämst på. Vänster fot är varm ibland, men den är nog på g att alltid vara varm.
- orkar göra rörelserna på träningen mer korrekta. Inte bra, men iaf bättre.
- kan gå 500 m. Innan op orka jag bara gå 150 m. Detta är mina maxavstånd.
- Jag kan lyft upp ett barn, men inte ner. För ett tag sedan var jag hos min kompis. Hon med två underbara barn. När vi skulle åka sträckte sej lillflickan mot mej o ville upp i min famn. Som jag sa i ett annat inlägget blir jag ju så lessen i hjärtat av att neka när barnet gör så. Men denhär gången kände jag mej redo att kroppen skulle orka lyfta den lilla nätta flickan samtidigt som den skulle hålla balansen. Och mycket riktigt. JAG FIXADE DET! I alla fall så hon kom upp i famnen, men sen ner gick inte alls så min vän fick ta över henne. Kanske det låter som en superliten grej. Hon väger ju inte alls mycket. Men ack för mej kände det som jag besteg ett stort berg.
Men nu ser det annorlunda ut:
- ms-tröttheten borta. Jag kan vila bort tröttheten vilket ja ej kunde förut. Tror dock det fattas ett ämne i kropp så jag blir lätt trött, men ja blir fortfarande pigg efter lite vila...
- svettas. Blev ej svettig trots att ja ansträngde mej innan.
- tål värme. Kan tex duscha varmt, dricka en varm kopp té o mötas av värmen när ja öppnar ugnsluckan.
- orkar tugga sega köttbitar.
- känner ej duschstänken på benen. Förut skaka dom till av det o det är inte så bra för någon med dålig balans i en dusch.
- knölarna på halsen är delvis borta.
- bättre blodcirkulation. I händer... Höger fot är oftast kall. Det är också den sidan jag är sämst på. Vänster fot är oftast varm
- Kan stå på vänster ben. I några sekunder. Tackvare LDN!!
Jag kan bli lite lessen i hjärtat när jag får ta bort vissa förbättringar och förkorta listan som jag förut bara fyllde på. Jag inser att jag faktiskt har blivit sämre och min gång är helt värdelöst dålig. Om jag skulle göra en lista på försämringar skulle den nog bli lång.
Jag höjde mitt LDN nyligen till 4,2mg.
Nu vet jag ju inte om det har förbättrat mina placker eller sånt jag inte märker av. Men det har hittills inte gjort min fysiska kropp så mycket bättre iaf. Visst vissa förbättringar ät det ju, men ytterst små...
Hursomhelst är jag fast besluten av att inte pumpa i mej bromsmediciner.
Det jag gör nu både mot min sjukdom och för vikten är:
- d-vitamin 4000ei
- omega3
- b75+b12
- magnesium & Kalsium
- kokosolja
- aloe vera juice
- LDN 42ml 50mg utspätt i 5dl vatten
- går på kraniell osteopati
- går på taktilmassage på höger ben
Jag har enbart varit på den kraniella osteopatin (Kraniosakral terapi) en gång, så därför skriver jag inte mer om det än att den måste ha påverkat min kropp mycket mer än tidigare behandlingar som jag gjort.
Jag har också märkt att taktilmassage gör gott för min stackars höger fot.
Jag undrar också varför doktorerna här i Sverige ser så trångsynt när det gäller CCSVI. För även om dom ej vill erkänna att CCSVI har med Ms att göra är det ju ett faktum att den finns och som en fristående sjukdom borde man ju försöka göra något åt den...
Jag undrar också varför doktorerna här i Sverige ser så trångsynt när det gäller CCSVI. För även om dom ej vill erkänna att CCSVI har med Ms att göra är det ju ett faktum att den finns och som en fristående sjukdom borde man ju försöka göra något åt den...