SOMMARSOL: dag 11-12

Den lördagen började fint med mina tulpaner på bordet. Perfekt ju eftersom det är Alla Hjärtansdag. 

Det är som sagt lördag. Vilket innebär inget på schemat förutom morgongymnastik o vattengympa för den som ville. Så med andra ord var den dagen rätt tråkig.

Höjdpunkten va väl 15kaffet. Men även det va en besvikelse. Dom bjöd på en alla hjärtansdag bakelse med ett marsipanhjärta. Fint, men tro inte att det fanns någon glutenfri. 

Jag fick dock det lilla marsipanhjärtat av en kvinna i gruppen. Jag kan ju inte va helt hundra på om det inte var utbakat med vetemjöl, men det ville jag ej bry mej om. 

Den kvällen lade jag mej med ett gelehjärta i munnen. (borsta tänderna säger ni o ja säger: ibland får man slarva...)

Så stänger jag ögonen i hopp om att solen ska visa sej. 

Men icke!! 

På söndagen ligger de grå molnen tunga. Lite tråkigt eftersom det enda Sommarsol erbjöd på helgen, förutom träningen på morgonen, var att man kunde få låna en elscooter och följa med på en liten promenad längst...ja, va kallar man det...havet. Saken är ju att det var en liten kulle ivägen, så något vatten såg man ju ej. Så nej tack!!

Höjdpunkten den dagen va ju att två vänner från gruppen kom tillbaka. Dom bodde ju så nära, så dom kunde ju åka hem över helgen.

Jag såg fram emot att få sova, så att måndag började och jag fick lite mer träning.

SOMMARSOL - dag 10 - inte vilken dag som helst!!

Så va den stora dagen här. Jag blev 32. 

Jag hade tänkt hålla tyst om det, men självklart klarade jag ej av det. Redan kvällen innan när jag och en gruppmedlem o min rumsgranne satt och kollade på nätet så avslöjade jag min hemlighet. Jag tänkte väl att klockan var så mycket att hon hann nog inte göra nåt åt saken ;). 

Så när dagen kom lade jag inte så mycket värde i det. Utan som vanligt åkte jag till matsalen för att äta min frukost. Vid de runda bordet satt två andra gruppmedlemar. Min vän, som jag hade berättat det för hade ej kommit till frukosten ännu.

Dom satt o diskuterade datum. Jag tänkte självklart också på om jag skulle avslöja mej för dem också, men min tanke var ju att vara diskret o det hade jag ju ej varit om jag basunerat ut det på restaurangen. Jag åkte o tog frukost. 

 En rutin som tog ett tag o några varv fram o tillbaka. Men så är det ju när jag vill klara att ta maten själv utan hjälp. 

När jag väl är klar o sätter mej upptäcker jag hur dom diskuterar horoskop. Måtte dom inte fråga vad jag har för horoskop. Men tji fick jag. När jag får frågan svarar jag självklart Vattuman och tänker att det är ju i princip hela februari. Då kommer ju den självklara följdfrågan: När fyller du år? När jag svarar att det är idag så kastar sej min bordsgranne o ger mej världens härligaste kram :).

Detta blir starten på en helt fantastik födelsedag. 

Som vanligt fylls min förmiddag med träning. När det var dags för lunch så stod där inte bara en utan 2 stora buketter fina tulpaner. 

En kvinna i gruppen hade nämligen planerat en resa till Ängelholm, så hon tog tillfället till akt o köpte dessa.  På bordet låg också ett paket, som jag genast öppnade. Nu kom det komiska. I paketet låg en röd prydnads höna. 

Nu hade dom ju bara känt mej i 10dagar och  hade ju ej en aning om att min far brukade kalla mej det när jag var liten... 

På bordet stod också en fin svensk flagga och jag bara kan verkligen inte förstå att jag ville hålla detta hemligt. Jag kände mej verkligen uppvaktad och den känslan gillar jag nog mer än jag vill erkänna :). 

Senare på eftermiddagen när jag tränat klart möttes jag av gruppmedlemmen, som tänkt åka hem över helgen. Hennes man, som hämtar henne kommer med en stor bukett vackra blommor. 

Jag tänker först att de nog är till henne eftersom det är alla hjärtans dag imorgon. Men icke! Dom gratulerar mej o ger mej buketten med en påse biskvier. 

Jag liksom :)!!

När vi lämnat mina gåvor på rummet o vi sagt hejdå till varandra beger jag mej åter till matsalen. Efter maten serveras gruppen av supergod kladdkaka. Min bit var självklart glutenfri och jag kan inte säga det tillräckligt många gånger att jag är så otroligt tacksam över att det var så självklart för dom. Ofta känns det som man är till besvär när man vill ha det, men för gruppen var det lika vanligt som man vill ha grädde på sin kladdkaka.

När jag ätit upp min bit fnissade jag lite. Alltid när vi åt mat fick de andra vänta på mej. Men inte nu. Det var snarare jag som fick vänta lite. 

Hehe... Jeanette kan ändra kosten, men hennes gottemage går inte ändra på :).

Dagen avslutandes med ett parti Fia med Knuff och jag kunde sedan somna med ett leende på mina läppar

SOMMARSOL - dag 5-9

Så var det dags för den sista dagen på den första helgen. Lixom de andra fyra dagarna var det samma visa. 

7.00 för att hinna till den goda frukosten

9.30 morgongympa

När jag väl va i gymnastiksalen valde jag att gå 20min i barren. 

Efter det tog jag mej till rummet igen och klädde mej lite varmare. För trots att solen lös var det rätt kallt ute. Det var ju trots allt 8e februari och efter lunchen skulle Jeanette Forss äntligen få se lite av Vejbystrand.

Jag åt lite ”snabbt” upp maten. (Janne stressar aldrig i sej mat ;) ) och sen hämtade jag ut el-scootern. 

Nu vill jag ju ej klaga. För det var ju en fin trevlig scooter, men jag förstår verkligen varför jag hellre vill ha nåt i stil med en Addseat. Jag kände mej så liten i den. Visst är det skönt att åka lite var man vill. Men att känna sej ännu mindre än man är samtidigt som man är stor o otypmlig är inget för mej. Det kanske handlar om kontroll. Jag känner mej mycket mindre än vad jag är. Vilket innebär att min vändrradie är mycket större än vad jag har koll på. Eller det är svårt att förklara... kan bara konstatera att JAG+el-scooter=fel!!

Hur som helst var det en mycket trevlig tur. Det var verkligen ett samhälle i min smak. Vi tog en sväng till ledarens hem o radade upp våra scootrar framför hennes garageport och njöt av solen som berättade att våren kommer om några månader. Vi drack upp vår julmust o fortsatte resan tillbaka till Sommarsol. 

Efter att ha värmt sej av en kopp kaffe och lite mat så avslutade vi helgen med ett parti Fia med Knuff.

Så kom Måndagen och en ny vecka tog sin start. 

Nu löste det sej med min Aloe Vera-dryck. Plötsligt stod det efter frukosten en kyl i det lilla datarummet, så nu behövde den inte vara inlåst i en personlkyl.

Efter morgongympan  åkte jag genast till gymet och kunde få hjälp med de maskiner jag behövde sätta fast min hand i. 

Men då dök ett annat problem upp. Det fanns inget vettiigt att sätt fast den med o förresten hade jag ju ej fått nåt träningsschema...ännu!

Men efter lunch träffade jag min sjukgymnast. 

Visst jag träffade en i fredags, men hon skulle precis sluta. Så nu träffade jag min ordinare...äntligen. Vi gick igenom de maskiner jag skulle använda mej av. Vi gjorde upp ett träningsschema o mycket riktigt behövde jag sätta fast min högerarm  o fot. 

Nåt jag behövde hjälp med. 9 av 10 gånger var jag schemalagd just de 30min d fanns nån som kunde hjälpa mej med dessa. Så det övningarna fick ja skippa. 

Annars flöt både måndagen och tisdagen på bra. Jag kände att jag var glad över att jag fick så bra och förstående träningledare. 

Nåt som dock tyvärr genomsyrade hela min vistelse där var oron över om kosten var glutenfri. Jag litade självklart på kökspersonalen när jag fick det, men vetskapen över att dom ej verkade ha koll alltid på vad det kunde vara gluten i kändes inte helt ok. 

Visst jag själv hade ju lite koll, men ja tänker att dom som jobbar med mat borde ha bättre koll eller uppdateras bättre.

Mitt duschproblem löste jag dock med att ta snabbduschar o hoppas att jag fick ur schampot tillräckligt  ur håret.

Så följde tisdagen med onsdag, som sej bör.

Jag läste avspänning på schemat. Jag hade hört hört av de andra i gruppen hur skönt det var. Bara ligga på britsen o slappna av efter en förmiddag med en fullspäckat schema. 

Så efter lunch åkte jag till gymnastiksalen där vi skulle vara. 

När jag kom dit möttes jag av en besviken grupp. Ledaren var ju ledigt på onsdagar. Vi var ju schemalagda med avspänning. Ännu ett fel på schemat som inte är ok. 

Man hör så mycket om att när man har Ms att man kan snurra till saker och inte minnas tider o platser. Därför kanske man blir extra noga med att det ska bli rätt. Då blir man, eller jag iaf, riktigt besviken på när man som gör schemat inte har koll om det stämmer. 

Speciellt om det står på andra sidan att personen som håller i aktiviteten är ledig på onsdagar. Visst jag hade ju enkelt kunna vändt blad o sett att det va så. Men jag följer självklart schemat o inte vänder jag blad i fall det står något annat. Personen som gör schemat borde väl precis sett att ledaren ej är där då. Felet är ju inte mitt då! Eller?

Besviken lommade jag tillbaka till mitt rum o hade min egna avslappning. Jag sov :) till nästa aktivitet som var föreläsning. 

Som tur var va vi ju ej i det vanliga kvava rummet. Det fick japanerna ha. Det hade nämligen kommit en gäng japaner några dagar tidigre o då fick vi flytta på oss. Det kan ju diskuteras om det var rätt. 

Det var ju inte till ett rum som var bra för föreläsningar precis. Dels fick föreläsaren leta upp en projektor, så hon kunde visa de bilder hon hade till sin föreläsning o när hon väl hittade en fick hon ej igång den, så hon fick leta upp någon som kunde starta den. Visst om hon hade kommit 15min tidigare hade vi bara behövt vänta 15min innan hon kunde börja. 

Men nu trodde hon ju att hon skulle till ett rum där allt fungerade o hon bara behövde plugga in sin dator. 

Inte nog med att tekniken ej fungerade som den skulle, så var ej stolarna till för att sitt o lyssna på en föreläsning. Jag fick reda på senare att det var utemöblerna... 

Men hey, rummet va ju inte så kvavt iaf :).

Efter middagen va det dags för japanerna att göra entre. Dom visade oss hur man vek en fågel o hatt. Jag imponerade mej själv. Ja lyckades ju vika dessa med en hand. Eller visst, höger hjälpte ju till att hålla ner pappret mot bordet.

 Så blev den 12e o dagen for fram som vanligt... Trodde jag... För när jag hade varit på morgongympan o åkte förbi receptionen så kom receptionisten ut med en ask geléhjärtan. Nu kanske ni reagerar... d är ju socker, men hallå, jag har ju bara minskat mitt sockerintag ;).

Och förresten kunde jag ju ej neka den mysiga receptionisten detta underbara o förresten är det mitt livs första alla hjärtansdag-present som är gelehjärtan. 

Hon förklarar att eftersom hon ej jobbar i helgen, då det är Alla hjärtans dag, så fick jag den då. 

Jag tackar o rullar glatt till mitt rum med gelehjärtana o inom mej bubblar min hemlighet ;). Imorgon är den 13 februari...

SOMMARSOL - dag 3-4

Ny dag o mer frukost. Så skönt att ha allt klart. 

Jag har fortfarande ej löst problemet med min Aloe Veradryck, men den står iaf i en kyl. Men med tanke på att det är fredag o jag inte vet om man kommer åt kylen, som står i personalrummet, över helgen må jag lösa det. Men det fick bli ett senare problem. Nu va det ju frukost :).

Efter frukosten va det dags för Arbetsterapeuten. Hon konstaterade att jag var en svår nöt att knäcka. Jag tänkte på den kommentaren och konstaterade att jag vill nog inte knäckas. Självklart menade hon nog ej så. Men jag tänker att skalet är en del av mej. Det är min envishet.  (..borde ju frågat om hon tyckte att hon lyckades ;P)

Sen va d dags för vattengympa o som jag skrev i förra inlägget, så va det ju ej aktuellt för mej. Istället valde jag att va i gymmet. Eftersom jag va hos arbetsterapeuten den halvtimme det var någon där som kunde hjälpa mej sätta fast högerhanden i olika maskiner, som jag hade behövt fick jag fokusera på benträning o de få maskiner jag själv kunde hantera. Som jag nämnde i förra inlägget hade jag fortfarande ej fått nåt träningschema, så jag fick ju gissa mej till vilka maskiner som passade för mej o hur dom fungerade.

På eftermiddagen träffade jag sjukgymnasten, eller fysoterapeuten som det nu heter tror jag. Jag bara förstår ej varför. Så sjukgymnast är det namn jag kommer använda. Äntligen ett träningsschema, trodde jag... men icke. Så jag bad om ett. Jag skulle få det efter helgen. M a o fick jag hitta på min träning över helgen...

När lunchen var uppäten (ja va alltid sist, men mina kamrater i gruppen va schysta o vänta) var det dags för oss med handträning. Det var en väldigt bra träning för mej. Vi gjorde olika övningar med lera. Övningar jag har tagit med mej hem o borde göra.

Innan kvällens föreläsning o middag satte jag mej på elcykeln någon timma.

Sedan va det HELG :). Gött tänkte jag. Vi satt o pratade länge i gruppen o det kändes som man hade känt dom i flera år.

Somnade gott framför tvn den kvällen, men vaknade mitt i natten av att jag hade tokont i magen. Jag hade känt lite magvärk efter maten. Kändes som jag hade fått i mej gluten. Men tänkte att det kunde ej stämma. Det stod ju i broschyren att dom kunde sådant. Jag stängde av tvn som jag somnat från o började googla på den mat vi fått. O mycket riktigt så innehöll biffarna vi fått öl. 

Öl = malt o humle = gluten. Kanske inte mycket gluten, men om jag av nån anledning må jag fått i mej lite under dagen. Så det blev väl tårta på tårta. 

Efter några timmar lyckades jag somna om så jag orkade upp till frukosten. 

Den morgonen va jag rejält öm i magen. Men eftersom frukosten va samma tid som under vardagen va det ju bara att glömma sovmorgon. 

Vi va sedan på morgongympan (vilket ja borde hålla kvar). Det va en god start på dagen. När vi efter en halvtimma va klara kom det ett gäng som trodde att den skulle vara då, eftersom det stod så på deras scheman. 

Detta skapar ju en viss irritation. Nu fick dom ju ej sin morgongyma. 

Eftersom jag gjort den i några dagar nu så vet jag hur bra den är. Den hade varit kl10 på helgerna de tre veckor dom hade varit där, så jag kan förstå att dom blev upprörda. 

Inte nog med det. Dom berättade att man hade blandat två olika diagnosgrupper på vattengympan. Ok tänker ni. 

Men saken hör till den att det var en Postpoliogrupp, som behövde ha varmt vatten, o en Ms-grupp, som oftast önskar kallt vatten. 

Eftersom jag är värmekänslig pga min Ms så kan ja inte förstå hur man tänker när man sätter dessa personer i en o samma bassäng. 

Antingen får man ju ha, som dom har på Vintersol två olika bassänger eller så schemalägger man inte dessa grupper samtidigt, så man kan reglera temperaturen.

Nu hade jag ju valt bort vattengympan, så det berörde ju ej mej.

Istället blev det till att gå 30min i barren. Inte så kul eftersom barren är typ 3 meter, så många vänder blev det. 

När det va gjort satte jag mej vid elcykeln nån timme. 30min fram o 30min bak. Som tur är så har ju gymet här hemma en sådan, så eftersom det gör gott mot min sträckspastisitet så ska jag fortsätta med den här hemma.

Efter min träning vill jag självfallet duscha, men först lunch. Magen är fortfarande lite öm efter gårdagens middag, så jag frågar kökspersonalen om det va gluten i maten. Eller närmre bestämt jag frågade om det var öl i biffen. Hon kollade lite frågande på mej o gick sedan in till kocken o frågade. Och mycket riktigt det var det. 

Hon kom ut med papper o penna o ville att jag skulle säga vad det kunde vara gluten i. 

Som jag sa tidigare så stod det i broschyren att dom hade koll på sånt, så jag bara kände att jag orkar inte längre. Jag hade kommit dit enbart för att fokusera på träningen o inte tänka på annat. Men ja,ja jag hade ju ej vart där sålänge. 

Men något jag avskyr är att vara till besvär. Nu säger säkert många att jag inte är det o det vet jag om, men ändå känns det så. Inte nog med att jag har sjukdomen... jag är extra noga o kräsen med maten. Jag nämnde några saker, men jag kan inte påstå att magen va nöjd alla dagar.

När lunchen var färdig va det dags att gå in på rummet o duscha. O det var en upplevelse jag inte ens önskar min värsta fiende (...om ja hade nån.). 

Jag satte på duschen o ganska kallt vatten kom. Jag satte mej på den breda duschpallen o bara njöt. Plötsligt kom det skållhet vatten. Eftersom min kropp är stel och konstig kunde jag knappt flytta mej snabbt. Jag fick nästa panik. Som tur var va det ett stort handtag snett bakom mej på vänster sida på väggen. Så jag tog tag i det o drog mej åt sidan. Vilket inte va lätt eftersom det självklart va antiglidsits. Men så kom det kallvatten igen, men denna gång slutade det inte utan blev kallare o kallare. Nog för att det är bra att skifta värme o kyla, men detta va ju löjligt!! Hetta och iskallt är nog ingen som rekommenderar.  Det ska ju ske under kontrollerade omständigheter. Jag stängde av duschen, tvålade in mej o sen va samma visa igen. Men denna gång kom hettan mycket snabbare än ja kunde skölja tvålresterna... Det blev en snabb men smärtsam duschning jag hoppas jag aldrig mer är med om!!  

Efter mina otäck bravader i duschen och jag andats ut gjorde jag mina medsystrar sällskap vid bordet och åt kvällsmaten i hopp om att den inte innehöll gluten. 

Innan lampan släcktes kollade vi på den första deltävlingen i melodifestivalen. När det bästa bidraget åkte ut hade jag lust att ge upp.

Tiden på Sommarsol! Dag1 o 2

Har världens bästa föräldrar. Dom skjutsar mej till Sommarsol. Den rehabanläggning jag ska vara på i 3 veckor. O jag ska inte ljuga. Klart jag har förväntningar när jag kliver ur bilen. När jag va på Vintersol 07 upplevde jag en klar förbättring i min kropp.

När jag anmäler mej o sagt hejdå till mina föräldrar är det dags att träffa gruppen. 

Det va tur att vi va en timma tidiga innan utsatt incheckningtid. För när jag kom sa dom att jag genast skulle till ett rum o träffa den grupp jag skulle tillhöra dessa 3veckor. 

En information jag gärna hade velat haft innan jag kom, så jag kunde sluppit den stress det innebär.

Väl inne på Kajutan, som rummet hette fick jag bekanta mej med 3 damer. En av damerna hade med sin man just då. Så mina föräldrar hade ju kunnat stannat lite längre om dom hade velat. 

Iaf när jag satt där med gruppen fick vi av en sköterska färdigskrivna scheman. Redan då såg jag en aktivitet som jag varken kunde eller ville delta i. Nämligen vattengympa. 

Eftersom jag är så otroligt sträckspastisk på högersidan o har urusel balans, så har jag grymt svårt att hitta balansen även i vatten. Många säger ju att dom blir lättare i vatten. Men inte jag. Jag tycker nästan som om jag blir tyngre o mer otymplig o vad får jag då ut av ett vattengympapass när all fokus ligger bara på att stå. 

Flytkuddar säger ni, men då säger jag 'ytterligare en sak som stör' + att man ska byta om o duscha innan o då ä man ju redan helt slut när man kommer fram till bassängen. Jag kunde säkert få hjälp med dom delarna, men när det finns ett träningsalternativ jag själv klarar väljer jag ju det. Så jag strök vattengymnastiken och vara på gymmet. Ett litet trångt gym med maskiner som hade sett bättre dagar. 

Hela anläggningen upplevdes för övrigt som det. Men jag tänkte att jag säkert va bortskämd som har ett bra gym hemma. Så jag försökte slå bort den tanken.

När vi hade fått våra scheman o blivit välkomnade lämnade sköterskan oss, som tur var va det en kvinna i gruppen som varit där tidigare, som visade oss tillbaka till receptionen där våra väskor stod. Humm... en liten enkel karta eller mer skyltning på stället hade inte varit fel... 

Väl där fick jag iaf självklart hjälp av personalen med mina väskor till mitt rum. Det går nog inte säga tillräckligt många gånger hur underbara dom var.

Jag installerade mej i rummet o till min glädje upptäckte jag att det fanns en tv på rummet :-). Det va ju en liten tjocktv med dålig bild, men utbudet va ok iaf. Klockan drog sej mot den första föreläsningen, som handlade om träning.

Sedan va det dax för mat. Eftersom det har o är det viktigaste området i mitt liv just nu, så skulle det bli intressant att se hur detta bemöttes. Jag hade skrivit i en lista innan jag kom att jag åt gluten- o laktosfritt. Information dom inte alls hade fått. Därför tänkte jag att glutenfritt är viktigaste. Laktosen får jag sköta själv. Så jag sa till om glutenfritt iaf. En information som dom egentligen skulle velat. Redan där blev jag lite skeptisk, men tänkte att det nog bara blivit något fel i kommunikationen o det är ju bara mänskligt. Så det fixade dom (första dagen). 

Jag åt min massiva tallrik med sallad o kött. 

Sen va d fritt att göra vad man ville. Eftersom det va massa nya intryck va jag rätt trött, så jag lade mej tidigt o sov gott i min höj o sänkbara säng.

Jag sov väldigt gott. När klockan ringer 6.30 orkar jag knappt resa mej. Det va ju så gott att ligga kvar i sängen o det är ju inte lätt att vakna när man vant sej att iaf sova till 8.

Men jag kikar på schemat o inser att det lär bli en intensiv dag. 7.30 startade frukosten o eftersom dom inte verkade ha nån koll på vad som kunde innehålla gluten. Såg jag till att vara i god tid. 

Jag tog med min Aloe Vera-juice o rullade dit.
När frukosten hade intagits tillsammans med gruppen var det dags för mej att hitta de besökandes kyl eftersom min Aloe Vera flaska skulle vara kyld. Det var lättare sagt än gjort. Inte ens personalen visste var kylen stod. Så till sist fick den stå i någon personlkyl. 

Så var det dags för mej att göra min första aktivitet. Gång o balans. Då fick jag gå i barren och tänka på att sträcka på mej samtidigt som jag skulle försöka böja min översträcka ben o inte snubbla på min högerfot som hel okontollerat ville trampa på vänster fot. Så tog hon fram en rullator.
Jag har ju haft en vanligt synsätt på den o jag har ju alltid vetat varför, men nu tänkte jag att jag bara får släppa dom tankarna att rullator=gammal.
Så jag började gå med den o fy vad jobbigt det va. Förutom att jag var tvungen att tänka på allt jag skulle tänka på när jag gick i barren, skulle jag också tänka på att den inte skulle rulla iväg från mej o att jag inte skulle trycka förmycket på vänstersida så den inte tippade.
Detta blev förmycket för mej o jag bara kände hur hopplöst det var. 
Kvinnan som hade övning med mej såg genast på mej hur uppgiven jag blev och sa att det räcker att jag gick 10minuter i barren. Tack, säger jag.

Nästa aktivitet var att träffa en arbetsterapeut. Så jag satte mej i min stol o åkte dit.
Det slog mej vilka tajta tider schemat har. Om jag hade gång o balansträningen 10-10.30 så skulle jag träffa arbetsterapeuten 10.30-11.30. Nu är det ju så att jag sitter i rullstol och tar mej fram med vänster arm o ben, så detta skapar ju en viss stress.
Men iaf, det första arbetsterapeuten frågade om jag verkligen trivdes med min rullstol. Jag berättade att jag vill ha en annan stol, men dom här hemma vill inte ge mej en sådan. Den kampen är under arbete o vi får se vart det leder. Vi fokuserade på handträning.

Innan lunchen hade dom satt in den första föreläsningen. Man skulle kunna tro att dom talat med mej innan för det va just det som intresserar mej just nu, nämligen om KOST!!!

Efter en mycket intressant föreläsning av dietisten var det dags för lunch. Så gött att slippa tänka att man må laga mat (ännu mer gött hade det varit om jag slapp tjata om det var gluten i... )

Så fick det bli lite egenträning på gymmet fram till Qigongen. (notera att ja inte träffat nån sjukgymnast ännu...) 

Så slog kl.15 o det var dags för Qigong. Jag åkte dit o på vägen dit möttes jag av ett hinder jag inte trodde skulle finnas på en sådanhär plats o jag blev faktiskt lite irriterad på att jag inte hade den hjälp jag skrivit några veckor innan att jag behövde.

Äntligen gjorde gruppen något tillsammans förutom att äta mat. Vi gjorde lite Qigong-övningar o jag tänkte detta va ju inget.

Men ack va trött jag blev. 

Efter det va vi på en föreläsning av logopeden o jag kunde knappt hålla ögonen öppna.

Så det var faktiskt skönt när vi åkte ut ur det kvava rummet o styrde vår mot restaurangen Skeppet. MAT :) 

  

  

Nu blev de första dagarna väldigt långa i min beskrivning men de kommande dagarna kommer nog bli kortare då de i princip innehåller samma sak. Träning, träning o träning :)... så fortsättning följer!!

Dom hade en gul biskvi där. 

D ba ropar ju Jeanette om det. 

NATURLIGT GLUTENFRI O GUL!!