... Jag kan nog med gott samvete säga att jag har stort tålamod. Eller ja i denna vänta på att kroppen förhoppningsvis ska bli bättre är jag ju ganska otålig.
Men annars har jag nog stort tålamod och efter att jag fick sjukdomen så har tålamodet nog blivit större. Jag har liksom varit tvungen till det eftersom jag alltid får vänta in kroppen och vänta på mej själv.
Det är ju inte bara jag som fått vänta och jag är så otroligt tacksam till de vänner som haft tålamodet att vänta på mig.
T ex bara det att de gått före ner för trappan och hållit upp dörren.
Idag var jag hos psykologen och vi utvärdera det jag gjorde innan jag åkte på operationen. Jag trodde det var mycket sämre värden än hon visade. Så det var ju ett glädjande besked. Det är ju bra för min framtid. Jag hoppas självklart på en framtid så som många i min ålder har det.
Det är inte kul att vistas typ 24 timmar om dygnet i lägenheten. Inte för att jag är helt hundra på vad jag vill bli när jag blir stor, men utvärderingen hos psykologen kändes bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar