Det blev ett snabbt slut för tanden.
Eller egentligen är det ju ej så snabbt om man tänker efter.
Det hela började ju när jag var liten och fick laga ett hål som inte var helt problemfritt. Tandläkaren då satte en lagning som var mörk. Antagligen en tillfällig lagning.
När jag blev äldre klagade jag på axelvärk, men eftersom jag då jobbade som kassörska trodde jag att det var en arbetsskada och till viss del var det nog det också.
2004 fick jag diagnosen Ms.
Men jag minns innan dess att när jag var hos den snygge doktorn i Åre så granskade han mina axlar eftersom jag nämnt hur ont jag har i vänster axel. Han såg inget fel, men han skickade mej till neurologen i Östersund... och resten vet ni som följer mej ju.
Värken i axeln/nacken/kinden blev snabbt nåt som berodde på Msen och tanken på tanden hade försvunnit sedan länge. Värken blev bara värre och värre.
Jag provade allt från mediciner, ultraljud, träffade en kiropraktor, mer mediciner, träffade en smärtdoktor. Men inte hjälpte mej. Jo, Kiropraktorn, men det var inget bestående.
Ibland har det gjort så ont att jag velat ta en motorsåg och såga av den. Som tur är har jag inte gjort det ;) utan jag har stått ut med att den väckt mej om nätterna och orsakat att jag blivit mer skakig.
Ibland har det faktiskt känts som en ilning från kinden till vänster hjärnhalva och då har det känts som någon kramar ur en svamp med hjärnhalvan.
Efter första operationen blev dock värken bättre. Den till och med försvann ett tag.
Men värken återkom. Ett tag var den dock inte så farlig, som innan operationen. Men i vintras återkom den till fullo.
Va bara att acceptera eftersom inget verkar hjälpa tänkte jag.
Samtidig läste jag en artikel om amalgam. Jag började fundera på om det var det jag hade i vänster överkäke. Omöjligt sa vissa, men jag tänkte att jag var ju liten när dom lagade där och det var ju i den tiden dom började fylla med plast. Så dom kanske hade hunnit fylla ett hål med amalgam. Jag tänkte inte chansa. Men jag tänkte ej att det kunde ha ett samband med värken.
Så när jag blev kallad till tandhygienisten i våras tänkte jag ej på det när hon frågade om jag har haft något ont p g a det.
Hon sa att hon inte trodde att det var amalgam utan en tillfällig lagning. Vad hon inte visste var att jag blev mer angelägen att ta bort den. För en TILLFÄLLIG lagning kan ju ej va ok.
När jag kom hem började jag tänka efter vad hon egentligen frågat. Hade haft ont p g a lagningen.
Jag åkte dit igen för att laga ett litet hål tandhygenisten hittat. Då diskuterade jag det hela med tandläkaren. Vi bestämde att hon skulle öppna upp och se hur det ser ut under fyllningen. Hon konstaterade att det låg nära pulpan, men hon gjorde inget. Hon lade lugnande mot pulpan och en ny tillfällig fyllning. Vi vill ju tanden en chans att fixa det själv. Okej, sa jag samtidigt som jag tänkte att det hade den ju fått alla dessa år den första tillfälliga lagningen låg där.
Men antagligen p g a det lugnande höll sej värken borta.
Men så bara några dagar efter mitt besök kom det igen. Jag tänkte det att jag får bita ihop, det har ju inte ens gått en vecka. När jag träffade min mor insisterade hon att vi skulle åka dit.
Så jag åkte akut dit och träffade tandläkaren igen. Hon kollade på det och sa att antingen får du komma på ett nytt besök och jag gör en rotbehandling och lägger en brygga eller så drar jag ut tanden nu.
Hon gav mej lite betänketid medan hon kollade på datorn.
Min spontana tanke var att dra ut den. Men självklart tänkte jag igenom mitt beslut. Det jag tänkte främst på var att utan en tand där kan den inte orsaka mer problem. Rent kosmetiskt så är den ju så långt bak, så det lär ju ej synas när jag ler. Förresten slipper jag massa framtida besök p g a tanden ( får vi hoppas )
Så nu sitter jag med en tuss där tanden var och hittills har jag ej haft ont. Nu säger jag inte att värken enbart beror på tanden, men förhoppningsvis till stor del.
