12.11.10

Så otroligt tacksam..

Jag är så otroligt tacksam till alla jag möter och ni som läser min blogg. 
Det känns lite tråkigt att jag ej kan visa alla er som stöttat mej hur bra operationen hjälpt. Inte ännu i a f:) Ni får lixom jag ge er till tåls ett litet tag till. 


Jag har lärt mej en ny sak om mej själv. Jag som brukar ha stort tålamod, märker att i detta så är tålamodet ganska litet. Vet inte om jag riktigt gillar den egenskapen om mej själv. Men som jag brukar se mina motgångar. Jag får ta det som en stor utmaning mot mej själv :).
Allt bra kan ju inte hända på en gång. Nu ska jag ju vänja mej vid allt osynligt som skett i min kropp. 


Det är ju som jag bär på en hemlighet som jag vill berätta för hela världen, men inte riktigt kan det.


Idag har jag förberett för morgondagens städning. Får se om det blir av. Har tänkt att fixa mitt hem sedan i måndags. Men jag prioriterar ju allt annat än städning. Det är ju ej till min moders glädje.
Hade en kompis hos mej ikväll. Tror ej hon är dammallergiker...
Jag bakade i a f en god kladdkaka. Den bländade förhoppningsvis dammtussarna.


Hur som helst trots mina rörelsehinder blev jag i a f inte sådär ms-trött när jag gjorde i ordning mitt hem, gjorde mej själv i ordning o gjort en ny version kladdkaka. (innan op hade ja ba orkat göra kladdkakan). Visst jag blev trött i kroppen eftersom den inte orkade röra sej som den skulle, men jag blev trots det glad för jag blev inte sådär jobbigt ms-trött. 
Den dag jag kommer på hur jag ska beskriva den, så ni som ej varit med om det hänger med vad jag pratar om, ska jag försöka med det. 
Just nu kan jag inte det... o just nu skulle jag sova känner jag...