Det är ganska häftigt när man tänker efter.
Det var ju denhär italienska doktorns fru som fick Ms. Det var ju kärleken till henne som gjorde att han började kolla upp orsaken till Ms. KÄRLEKEN till sin fru.
Det är ju riktigt vackert.
Hon måste ju känna oerhörd tacksamhet o kärleken måste ha växt otroligt mycket.
Det är nog ganska lätt att ta den för given.
Nu är ju inte jag gift så jag vet inte mycket om sådan kärlek. Men den till sin familj o sina vänner tar man nog ganska lätt för given. Men man eller jag i a f bör nog visa mer kärlek till mina medmänniskor.
Han kom ju fram till CCSVI o hur man kunde åtgärda detta.
Som ringar på vattnet spred det världen över o till sist fick lilla jag vetskap om detta. Under åren som gått har man ju fått höra om olika saker som kunde underlätta betydligt för oss mssjuka, men det var detta som fångade mitt intresse utan någon annans påverkan.
Hur som helst det är ju en bra grund om idé kom av kärlek.
När jag läste om det innan operationen tänkte jag inte alls på att det var så. Då var det bara info om vad det var, hur mycke bättre man kunde bli o va dom faktiskt gjorde på operationen. Det är inte förrän idag jag inser att det faktiskt måste vara så...
