19.7.11

Liten sommartripp

Är så nöjd och glad över min lilla semestertripp. Till skillnad från tidigare år har jag under denna vecka märkt av förbättringar i kroppen.
Visst jag har märkt av försämringar också... som t ex mitt tal och jag har också tagit hjälp av mina vänner lite för mycket för att saker och ting ska ske fortare, som t ex jag har gått armkrok för att jag skulle gå fortare osv. Som tur är har jag ju vänner som ställer upp och det är ju faktiskt så att jag har så bra vänner som gärna hjälper mej :)
Men nu ska jag ju inte tala om försämringar utan förbättringar. Det är ju trots allt det som visar på att jag går framåt. 
Det började redan förra söndagen. 
Då åkte jag till Kalmar med mina kära föräldrar och farmor. 



Vi åkte tidigt för att kunna umgås med brorsan och hans tjej så mycket som möjligt. Så jag var ganska trött. Vi åkte dit för att fira han. Mycket trevlig dag.

Nu är det så att min bror har en tendens att alltid bo högst upp i ett hus utan hiss. ( jag tror han alltid bott så ). Men jag tänkte mer det får väl bli träning för mej, även om det säkert kommer bli så att dom säkert ska ner när jag kommit upp. Hur som helst, jag får väl ta det tänkte jag.
 Men nu är det så att jag är ju väldigt lätt och pappa har bonnmuskler. Han såg hur jag sakta började bestiga trappstegen. Då böjde han sej fram och lyfte upp mej på sina axlar. Inte mej emot för om jag hade suttit på hans rygg hade jag ju varit tvungen att hålla över halsen och det är inte enkelt med en högerarm som blir trött av minsta lilla. Förresten så behövde jag besöka den vita stolen. Det är ju inte alls bra för min stackars far.
När jag satt där på hans axlar trodde jag knappt det var sant. Bålen ( överkroppen ) kändes så stabil. Eftersom det var högt till taket i trapphuset kunde jag sitta rak och på vissa ställen där det var ett sk valv över tappen hade jag inga problem att böja mej lite så jag inte slog i huvudet. Problemet var väl när jag skulle av, men det fixade vi också även om jag inte så smidigt och lätt kunde hoppa av.  
Väl uppe åt vi gott och hade allmänt trevligt. Sedan gick vi iväg. Återigen fick jag bemästra trappan. Denna gång var det nerför. Gick okej iaf. Ner kom jag helt på egen hand :). 



Vi gick till hamnen. 
Dom hade berättat det tidigare att vi skulle på en liten sightseeing. Roligt, men lite nervöst också. 
Tidigare när jag åkt båt har jag blivit så sjukt sjösjuk...även på lugnt vatten. Har väl att gör med mitt kassa balanssinne.
Jag satt mej i båten tillsammans med typ 15-20 andra personer.  Hela resa blev en njutbar tripp. Solen sken, vinden från båtens fart svalkade och illamåendet befann sej nånstans utanför universum. 




När vi klev av var jag så nöjd. 
JAG GREJADE DET!!



Vi åkte hem och jag var så nöjd och trött. Jag följde mina föräldrar hem och var där några dagar innan jag fortsatte min resa.
Jönköping nästa. Där möttes jag upp och blev skjutsad på cykel. Elle ja, inte som vanligt. Jag satt på pakethållaren medan min gode vän ledde cykeln. Ännu en gång fick jag bekräftelse att bålen höll i styrka. På kvällen besökte vi fler vänner o deras barn. Fick uppleva årets första grilla utekväll på en fin altan. Kan bara konstatera att Åh, va bra ja mår av att träffa härliga vänner!! Dagen efter såg ut att bli en rätt okej dag. ( vädermässigt ) Jag och min vän satt på deras balkong o njöt av solen. Än en gång ”JA SOLA!!” När vi satt där kom vi att ”varför sitta här när vi kan åka ner till Vätterstranden” ( min vän skulle ju spela beachvollyboll senare )Men när vi väl kom ner dit så blåste det och var kallt. Solen o värmen var ett minne blott. Nedkurrad i tröjor och med handdukar som filtar, såg jag på när massa folk sprang och sköt iväg bollen som liksom blåste i vinden. Jag kände mej ganska malplatserade, med god kladdkaka o se hur min vän trivdes gjorde det mej ingenting. När dom spelat klart visade sej att hon ordna skjuts dit vi skulle. Bilen stod en liten bit bort. Jag började gå dit, medan min vän slog ihop solstolarna o plockade ihop alla saker. Kändes inte schysst att lämna henne med allt. Men det gick fortare så och jag hoppas det var okej för henne ( d va ju ej så mkt grejer, intalar ja mej själv )
När jag gick till bilen kändes det ganska okej. Kanske det beror på att jag snabbare fick upp värmen i kroppen. När jag innan operationen blev kall kunde det ta timmar innan jag varmare. 
Jag minns en gång jag var med ett gäng vänner och badade i en sjö. Då blev jag kall. Efter skulle vi äta lite pastasallade. Mina vänner plockade fram allt som behövdes. När jag skulle börja äta, tog jag upp pastasalladen på gaffeln. När jag förde den till munnen var den tom. Jag frös så mycket att jag skakade och då hade det gått typ 1 timma. Någon av mina vänner matade mej... hahaha såhär efter kan ju det tyckas rätt kul ;)
Vi kollade på fotbolls VM.
När jag vaknade dagen efter kändes det tomt. Mina vänner arbetade och jag gjorde mej iordning för ett möte med en annan vän. När jag väl mötte henne åkte vi till stan och fikade lite. Mycket trevligt. Sedan åkte vi hem till henne och umgicks med hennes man. Dom konstaterade att dom vill måla om bord och stolar. Jag funderade lite på vad almanackan sa nästa vecka o jag tänkte att det är ju bättre att jag målar här än sitter hemma o inget gör + att jag får ju umgås med dessa två underbara människor. Vi bestämde det och sen åkte vi och hyrde film och hämtade min väska, som jag hade lämnat där jag var natten innan. 
Så kom målningsdagen. 
Vi gjorde allt förarbete och målade sedan. Inte för jag målade så värst fort så gjorde jag nog nåt :). Jag blev självklart ganska trött. Det är ju som jag brukar säga. Jag har ju inte ens ”arbetat” i typ 7 år. Så det vore onormalt om jag inte blev trött. 

Kvällen innan jag åkte hemhem åkte vi till en annan glädjevän. Jag hade verkligen tur att träffa henne och hennes härliga familj. Dom hade varit på semester, så dom kunde varit helt slut o inte alls velat träffa mej. Dom fick ett till barn i februari elle var det i mars... Jag har dålig koll på sånt. Iaf åkte vi dit och kolla på bronsmatchen i fotbollsVM. Lyckligt slut för Sveriges lag och det var även ett lyckligt slut för mej som hamnade på soffan hos min vän. Efter en godnattssömn skedde det som har hänt i flera veckor nu. Jag vaknade 5:30 och gick på toa. Inte för jag gick som man bör, men det gick bättre än vad det gjort på länge...såklart var jag trött, så jag gick o lade mej igen... När jag vaknade upp var allt som det brukar var.
Vi åt frukost och min väns man ( han är ju oxå min vän men för att lättare hänga med säger jag så. ) och deras äldsta pojke skjutsade mej till tåget. 
Jag väljer att göra en liten avstickare innan jag åker hem till lägenheten. Jag besöker åter mina föräldrar. Jag hade tänkt åka dit redan dagen innan, men jag ville ju gärna passa på att umgås med lite fler vänner :)
När jag satte mej på tåget insåg jag att -åh, jag har varit så galet lat att jag inte plocka bort sängkläderna...så somna jag...

Väl i Mjölby möts av far. På vägen hem i bilen ler han och säger. ”...det var likadant för 25 år sedan...” Vad hände för 25 år sedan då tänker kanske ni. Jo, det var då jag kom till Sverige och till mina föräldrar. Jag skulle ha kommit 16:e men kom den 17e. Så blev det ju nu med. Jag skulle ju kommit hemhem 16e, men kom 17e:)


När jag väl kom hemhem slappnade jag av och blev sådär trött som man brukar bli efter en vecka borta. Trots det kan jag påstå att jag inte alls känt så kraftig trötthet som jag brukat känna efter en intensiv vecka.
Nu blir det 1,5 vecka ledigt tills mitt ” arbete ” börjar.