Så gott att jag sov till klockan ringde o sjöng " THERE CAN BE MIRICALS ".
Det är skönt att vakna till den sången. Den har kommit att betyda mycket för mej. Eftersom jag fick höra den på radion när jag och min far åkte hem efter att vi hade fått min diagnos. Det var skönt att få lite uppmuntran i form av en låt när man fått en sådan diagnos.
Och när jag låg på sjukhuset i Bulgarien och när min mp3n funkade igen fick jag först höra den låten och när den var slut gick den om igen. Hade blivit tjatigt om den gått om en tredje gång;).
Såg att jag glömt lägga till i förra inlägget att jag sover supergott om nätterna.
Sömn är ju så viktigt, det vet ju ni som läser detta oxå.
Innan operationen sov jag inte den där tunga sömnen som behövs för att helt bli helt utvilad till 100%. Eller jag i a f.
Förrut kunde jag lägga mig vid 23, men låg vaken till typ 2.30. sen när jag väl somnade, sov jag bara ytligt och när jag vakna typ 6.00. Tillslut blev det så att "nä, jag skiter i att lägga mej före tolv. Ja somnar iaf int".
Så vanan blev att jag lade mej sent för att ytligt sova till i a f 8.00, 9.00 tiden.
Men så fort jag kom till Sverige efter operationen och lade mej i min tonårssäng somnade jag nästan direkt och sov jättehårt till typ 8.00. Tänk på att jag då somna direkt vid 22-tiden. Så har det varit enda sen jag kom hem från Bulgarien.
Vi får hoppas att kroppen bara vilar lite. Det må ju vara ansträngande att laga sej själv hela tiden. Men snart må den ju dra igång o arbeta snart igen...