Den lilla flickan ser frågande på sin mamma medan vi andra på väg från Arlanda skrattar...
Här tar min resa slut och förhoppningsvis behöver jag inte åka tillbaka till Tokuda hostpital detta år i alla fall.
Redan när jag bokade biljetter för återbesöket kände jag att den här turen dit var större. Visste inte hur eller varför, men jag var nervösare.
Det kändes som det behövdes en ny operation eftersom min gång var sämre och höger arm inte helt orkade som jag ville. Jag upplevde också att balansen blivit sämre och bara de senaste månaderna hade både rumpa och ländrygg fått känna av den kalla marken. Men nu är det vår och ljusare tider...
Nu går jag alla händelserna i förväg.
Tidigt på Onsdag 110420 satte jag, mamma och pappa oss i bilen på väg till Stockholm. Det borde vara förbjudet att vara ur sängen 3:30. Vi hade ju inte samma tur som sist vi åkte till Bulgarien. Visst vi åkte ju rätt tidigt då också, men det var ingenting mot det här.
Trötta hamnar vi i kö på vägen i Stockholm. Det var en stackare som fått punktering. Resan tog därför typ en timma längre än beräknat. Men vi hann med flyget och andra resan till Tokuda i Bulgarien började...
110421
Eftersom jag kvällen innan hade fått order om att varken äta eller dricka skippade jag den underbara hotellfrukosten. När mina föräldrar avnjutit den hämta de mej och vi styrde våra steg mot Tokuda Hospital.
Där träffade vi både sköterskor sedan sist jag var där men de flesta var helt okända. Efter att ha skrivit på lite papper och betalat så undersöktes jag. Först undersöktes hjärtat. Jag kände hur det mer och mer ökade farten. Sedan möttes vi av två doktorer. En kvinnlig, som verkade kunna engelska ganska bra och en farbror som utförde undersökningen med sk Doppler. (typ ultraljud)
Den manliga doktorn kollade först på vänster ven och sedan på höger. När han gjorde det kände jag nästa hur jag började svettas av nervositet.
Jag försökte hålla mej lugn genom att studera tavlan på väggen. Han såg lite funderande ut och gick tillbaka till vänster sida igen. Det visade sej att det var något där.
Dom frågade mej om jag ville göra operationen där dom också kunde se mer utförligt alla förträngningar. Det ville ja självklart.
Det kom en sköterska och visade mej vägen till blodprovtagningen och sedan gick vi vidare till det rum och den säng jag skulle vistas i till dagen efter.
Det kom sköterskor och förberedde mej för operationen. När dom gått började vi vänta...
Vi väntade o väntade o väntade....
glöm ej att jag inte ätit något sedan kvällen innan. Mamma och pappa gick och åt. När dom kom tillbaka låg jag fortfarande där. Mamma tog den stora vattenflaskan som stod vid sängen så jag kunde få i mej nåt. Men vid det laget var jag ganska trött... och ni som känner mej väl vet ju att Jeanette börjar skratta åt allt när hon är övertrött... men en klunk fick jag i mej...
Sedan fortsatte vi vänta o vänta o vänta... Min käre far somnade nästan på stolen så jag och mamma skickade han till hotellet som vi bodde på.
Jag o mamma fortsatte vår väntan med att kolla på modeller som visade upp konstiga kläder på tvn.... vi fortsatte vänta o vänta o vänta....