FÖRHOPPNINGAR
I helgen upplevde jag att det gick 1% bättre att gå. Det ger mej förhoppningar att det ska fortsätta så. Jag var tokspontan redan från det att jag slutade arbetet i fredags. 5 min innan taxin hem skulle hämta mej ringde en av mina bästa vänner och undrade om jag ville följa med henne hem. Självklart!! Alltid kul att umgås med hennes härliga familj. Tiden gick och när det var dags för barnen att sova insåg vi att vi också var grymt trötta. Då börja tanken gro att jag skulle sova där så slapp min vän som ändå skulle förbi stan morgonen efter, köra hem mej. O mycket riktigt så blev det god sömn hos dom. Den kvällen somnade jag mycket nöjd. På dagen hade vi nämligen gått ut en liten sväng. Med stöd av min vän, så gick jag stapplande fram på den lerigt blöta o hala vägen, den väg som jag i höstas har blivit skjutsad på i rullstolen. Jag stod och njöt av solen som lyste upp fredagseftermiddagen och som ni vet vid det här laget gick det bra. ...