27.12.10

Det är inte många dagar kvar av detta år

Hoppas alla ni som läser detta haft en fin julhelg. Själv har jag haft en helt underbar jul. Stressen infann sej inte alls under julen och det känns väldigt bra. En jul som firades med familjen blev väldigt skön och det verkade som alla blev glada för sina julklappar.
Det blev ingen Kalle Anka, men jag var glad i a f. Istället kollade vi på "Vägen till Betlehem". Tyvärr såg vi inte hela, men den var väldigt bra. Den speglade Maria o Josefs resa från Nasaret till Betlehem o de problem det kan innebära att bli gravid där under den tiden. 


Hade läst lite om den men tänkte inte så mycket på den, men åh vad jag önskar att jag sett hela. Ni som inte såg den NI MISSADE NÅT!! Den var väldigt intressant o jag tror inte att bara för att jag är troende tycker om den. 

Ute faller snön vackert ner o jag känner en viss glädje. Dimman ligger som ett överkast över snötäcket. Det ser nästan lite mystiskt ut. Snart börjar den rulla in över huset o molnen i horisonten skymmer snart solen!!
Det är så vackert...så vackert, så vackert, så man kan bli religiös som pappa säger...;) 
När jag var ute o pulsade i snön önskade jag att dom uppe i Undersåker (byn utanför Åre) har såhär mycket puder o en lika fin dag. Åh vilken fin skiddag. 
Att kunna åka i backarna igen är en stor längtan o målet är att jag en dag ska kunna det. 
Själv känner jag trolig lycka över inte bara över de bra julklapparna jag fick, utan också att jag varje dag varit ute o njutit av snön utan att det känns som folk ser konstigt på mej (inte för jag tror att folk gör d, men d känns så) för att jag rör mej konstigt. 
Jag vill bo ganska avskilt tror jag. Lagom sådär att jag kan springa ut naken om somrarna. För det brukar jag ju göra varje sommar och det ska jag ju isf göra...NOT!! 
Tyvärr rör sej kroppen fortfarande inte sådär som vissa Youtube klipp av dom som gjort Liberation treatment kan visa. Hade önskat det i julklapp, men det var tyvärr inget jag fick... man kan ju inte få allt man önskar. 
Men jag känner mej i a f 1% bättre i kroppen än innan julen så en liten julklapp kanske jag fick. 
Det gläder mej när folk runt mej säger att dom ser en viss annan lyster i ansiktet nu. Hyn har varit sådär brun blekgrå dassig. Men nu verkar den liksom lysa och jag har åter färg i ansiktet. Den bruna vanliga färgen som en person född i Indien bör ha. 
Det har jag nog haft sedan några dagar efter operationen. Men det kändes så overkligt att det skedde så fort efter operationen. Det känns overkligt att alla de saker som skett faktiskt skett. På Onsdag är det 2 månader sedan jag var i Bulgarien. Vi visade lite bilder från det för några släktingar. Det känns så avlägset att jag var där. 
( Ni som vill läsa om det får gå till de första inläggen av bloggen. )
Men 2 månader är inte så mycket och mer kommer ske med min kropp.