Jag hade en vän på besök idag. Hon hade väldigt mycket gott att säga om sjukdomen och livet.
Ikväll gjorde jag nåt som jag inte gjort på länge. Jag hade en fotkväll. En fotkväll innebär att ta hand om sina fötter.
Jag masserade in fötterna med någon slags fotrengöring o sen satte jag dom i vatten/massagebadet. Sen avsluta jag det hela med att smörja in dem i en väldoftande lotion. Det är så härligt o alltid efter en sådan kur frågar man sej själv - varför gör ja int d här varje kväll elle ja i varje fall varannan kväll!? -.
Dethär borde alla göra.
Annars inget nytt i kroppen. Eller ja asså inget nytt sen sist jag sa att det var något nytt.
Som jag skrivit tidigare är det lite störande. För jag kan ju fortfarande inte visa för er runt mej som träffar mej lite nu o då att operationen inte var helt förgäves.
Vi får hoppas att det blir en lite förjulklapp, så jag kan säga till alla er som undrar "Idag tog jag en promenad till stan..." eller "mina ben blev inte så trötta av att stå o baka lussekatter..."
Visst det är ju som folk säger "DU mår ju bättre. Det får du tänka på är superviktigt" Klart jag är jätteglad över det, men det är ju ännu roligare att dela den glädjen. Visst ni gläds med mej och det är ju jättebra, men jag vill ju att ni ska kunna glädjas ÅT mej.
Haha... Det är inte ofta man vill att någon skrattar åt en.
Nu får ni verkligen inte tro att jag är otacksam för det är jag verkligen inte. Jag anser att det är viktigt att poängtera o det har ju inte gått så lång tid...