Jag satt och lyssnade på radio Nyhem där nyhetsankaret berättade att det var en person som fått en liten stroke och hade fått förträngningar i halsvenerna. Därför blev personen opererad mot detta. Nu berätta dom ju inte hur operationen gjordes... men bara det att dom försökte få bort förträningarna visade att vården KAN få bort förtäningarna i halsvenerna. KOM IGEN! Låt Ms-sjuk i Sverige som vill bli opererade här!!

FEGHET

För två månader sedan började den eviga och hungriga väntan på 2 operationen. 

Och jag är nog lika feg nu som innan, men jag har märkt en liten sak med mitt Jag. Jag står på mej mer när jag tror mej ha rätt och tjafsar mer med mamma. ( det är ju int positivt i sej, men det visar på något vis att jag mår bättre och orkar ta diskussioner... - sen behöver man ju ej diskutera om allt, hör jag pappa säga inom mej )

Läste i ccsvi-forumet där man fråga sej varför vi som vet att ingreppet fungerar är så passiva.

Jag kan ju bara gå till mej själv. Visst jag har en blogg o berättar för dom som undrar vad jag gjort. Visst jag har ju nämnt det lite när jag någongång har hållit en liten föreläsning. 

Samtidigt kan jag säga att det känns som jag gjort något man anser att jag inte bör berätta om. Att jag bär falskt vittnesbörd som det står i Bibeln. 

Men samtidig känner jag att det här är något jag vill berätta och jag tror faktiskt inte jag gör det :). Hur fel kan det vara att berätta med stolthet att jag aldrig kommer ångra att jag gjorde ingreppet. 

Men av ren feghet kan jag erkänna att jag inte spridit information om CCSVI så mycket som jag vill. Att jag inte har tillräckligt med kunskap om det. Man tänker det att det är många andra som sprider kunskapen om det. Men samtidigt är jag medveten om att vi bör vara fler. Jag vill inte vara passiv. 

Trots det säger jag som Alfons Åberg ”JAG SKA BARA...” 

Jag kan räkna upp lite saker som jag tänker ”ja ska ba...” 

Sen får man ju vara realistisk. Som jag sagt tidigare. Det är ju inte  för inte som min biologiska mamma gav mej namnet Kalpana = Någon man får vänta på. ( vilket ho såklart int vet/viste då att d skulle stämma. Ho kanske vänta länge innan jag hittade ut... ) Så info kommer. 

Det jag tycker är lite synd hittills är att doktorn inte verkar ha så stort intresse av att träffa mej, sin patient. Jag har i a f mailat och berättat de förbättringar som skett.

• ms-trötthet borta
• svettas 
• tål värme 
• inga kamper i höger vad 
• lättare att tugga 
• kan klappa händerna 
• har klarare blick 
• luktar mindre illa 
• känner ej duschstänken ibland
• knölarna ä delvis borta
• bättre blodcirkulation 
• kan gå 1000m med wii fit o ca 400m ute( innan operationerna kunde ja knappt gå 200m utomhus )
• gör tränings rörelserna  bättre
• varma fötter
• gör ej ont när strålkastarna träffar mina ögon på vägen
• skakar ej lika mkt i händerna
• mer lyster i hud o hår

( om ni vill kan ni ju jämföra med tidigare förbättringsinläggen)

Det sker ytterst små förbättringar men det är i alla fall förbättringar.

Idag är visst årets längsta dag... jag suckar bara åt det tanken...vad ska jag hitta på idag? Kanske ska se om jag kan renas och tvätta lite. 

Tråkigt, men har man inget att göra så...