Att svettas är en vinst för mej. För någon som har svårt för det betyder det ju massor o sen tar det ju med massa skit ut ur kroppen 😉.
Något mer som borde få mej att svettas, men inte ännu, är träningen på gymmet med sjukgymnasten. Vi maxar min träning, som t ex jag har en 5kilosvikt på magen när jag gör mina bäckenlyft o så gör jag så många ja orkar. Jag märker redan efter någon vecka hur träningen hjälper mej.
Så varför har jag inte gjort det tidigare? Mitt försvar får bli: Saknad av disciplin.
Det har tagit tid att få mej att verkligen inse träningens vikt. Visst jag har ju vetat det länge, men det är inte förrän nu jag satsar helt 100 på den.
Förutom gångträningen som jag får hjälp med såklart, tränar jag små övningar hemma (förutom vardagsträningen). Det är ju så löjligt att jag inte haft disciplinen att göra så enkla övningar.
Som jag nämnde så gångtränar jag. Visst jag har stöd o hjälp för det. Jag är så otroligt tacksam för det. Men där som i så mycket handlar det om acceptens. Avskyr det ordet. För jag tycker jag accepterat sjukdomen till den grad att jag vägrar låta den ta över mitt liv. Men iaf så går bättre o bättre att gå.
Mycket är också tackvare ridningen. Inte nog med att jag tränar balansen utan också coremusklerna som stärker min hållning. Ridningen gör ju inte bara att jag mår bra fysiskt utan också psykiskt. Hela miljön där gör att jag mår bra o det känns som varje gång jag sitter på hästryggen ger jag msen en käftsmäll. Jag får då naturlig töjning vilket en stel kropp behöver. Främst är det ju höger kropphalva som jag märker av att stelheten släpper av en aning.
Den är så tokigt stel, men också kall pga dålig blodcirkulation.
Kallast är högerfoten. Som jag nämnt i tidigare inlägg så är min droppfot både iskall,blå o svullen. Den blev ju bättre efter andra operationen, men tyvärr höll det inte helt i sej. Visst är den bättre men inte på lång vägar bra. Så jag började tänka.
Operationen mot CCSVI gick ju ut på att få igång blodflödet. För det må foten bli varmare o kärlen behöver vigas. Det känns ju som det händer så när man smörjer in liniment.
Så det har jag börjat med varje dag o det funkar... ett tag in på dagen.
För att sedan hålla benet varmt o musklerna igång låter jag en tensapparat arbeta på högerbenet. Med operationen effekter i bakhuvudet masserar ju också in nacken o halsen med liniment.
Det kanske bara är nåt jag fått för mej, men det känns lite bättre.
Kosten som jag ändrat har gett mej mer energi. Så pga det o operationerna har min kropp en bättre grund att orka träna så mycket som jag gör.
Det är de två saker jag iaf någorlunda lyckats förbättra mitt liv med sjukdomen. Men för att kroppen ska bli helt nöjd så behöver den sömn. Nåt jag är fruktansvärt dålig på. Mer om varför den är viktig skriver jag om i nästa inlägg
