23.6.12

MIDSOMMAR


Det är en underbar tid. Jag hade lyckan att fira den med goda vänner. Det negativa med midsommar och min Ms är att jag inte kan medverka i alla aktiviteter som t ex dansa kring midsommarstången eller hjälpa till med att ta fram maten. 
Som tur var behövde vi ju inte springa in och ut med maten:) eftersom vädret höll sej uppe. Och dansen kring stången saknar jag inte. Jag ser inte syftet i att jag ska dans runt en stor blomsterklädd symbolliknande snopp. 
Nä, jag sitter hellre kvar vid bordet och äter de kvarvarande jordgubbarna;) 

Vädret hade vi ju ganska tur med. Blåst på östgöttaslätten är ju ingen större lek, men solen var ju framme (ibland) i a f. 
Jag märkte väldigt tydligt hur mycket bättre jag mår när jag är med mina vänner. T ex hade jag tokont i ryggen när jag kom dit, men framåt kvällen hade värken försvunnit. 
Jag tänkte att det kanske är psykiskt. Men det får det jättgärna vara. För om jag också rent kroppsligt mår bättre av att umgås med folk gör jag det väldigt gärna. Det är ju ännu en anledning till att göra det jag älskar att göra och inte bara vara hemma. 
Nu på midsommarafton var vi ett härligt gäng med underbara vänner med barn.
Jag försökte ge mej på att binda en krans. Men med min kassa finmotorik i högerhand va det dömt att misslyckas. 
Efter att ha trasslat in mej i sytråden ett antal gånger insåg jag att om jag inte ger upp nu skulle jag sitta där hela kvällen. ( o mina vänner fick ju fler blommor till sina kransar )

Jag åkte buss både dit och hem o det gick riktigt bra. Om jag ska klaga på nåt är det att det var pinsamt nära till hållplatsen från mina vänner och att jag inte klara av att gå den lilla biten. Men jag är så glad över att mina vänner hämta och skjutsa mej dit. 
Kanske en rullstol är på sin plats. Men med min envishet är inte det ett alternativ. Jag tror det handlar om att jag själv måste acceptera det och jag är inte där än. 
Det sköna är att personer runt mej inte tjatar på mej om det. Jag måste ju liksom landa i den tanken och det kommer ta tid innan jag gör det och förhoppningsvis behöver jag inte det;). 
Att slippa argumentera på varför jag inte vill ha det nu är något jag anser att jag inte behöver göra. 
Det kanske verkar själviskt, men min Kamp mot sjukdomen är nog ganska självisk. Det handlar ju om mej och min sjukdom. Men jag tänker att om jag är medveten om det och försöker vara så lite självisk som möjligt så är jag ingen självisk person. 
Men jag hoppas min omgivning inte upplever mej som så och i så fall hoppas jag ni säger till mej. 
Gränsen är ju ganska hårfin. När man kämpar för sej själv utan att följa många andras råd som t ex doktorns.
Nu märker jag av ytterst få förbättringar med LDN. Jag kan t ex stå lite vingligt på vänster ben och när jag senast var hos min zonterapeut och låg på bitsen, lyckades jag hålla upp benet utan att det gled ner som det brukar. Men åh, vad sakta det går. 
Sist jag började se rullstolen framför mej slutade det med att jag åkte till Bulgarien för operation. Nu får vi hoppas att LDN gör mer så jag inte behöver lägga massa pengar på ännu en operation. 

11.6.12

LÄS DET FINSTILTA OCH LÄR AV MINA MISSTAG!!

Nu är det dags att gå två steg tillbaka och se vad felet är. Inte att jag hittar alla lösningar såklart. Speciellt eftersom jag har väldigt låg kunskap om medicin. 
Men det har nog skett ett fel som jag nog har missat gällande LDN. Som i en viskning har jag hört hur man inte borde öka för fort. Vilket jag har gjort p g a att jag inte haft tålamod.
Jag har nog haft för bråttom med att öka utan att ge den dos jag varit på en riktig chans. Nu i torsdags ökade jag dosen till 45ml. Inget att rekommendera för mej, just nu. Jag upplevde genast hur jag darrade mer och hur benen var svagare. I fredags var jag hos zonterapeuten och hon märkte genast hur höger fot slutat darra men var superstel. Däremot darrade väster fot som en tok.
Därför sadlar jag om. Packar tålamodsväskan och tar två steg tillbaka och provar 2,5mg LDN igen, men under en månad.
Jag mortlar 50mg tabletten, blandar det i 5dl vatten och sen tar 25ml LDN. Nu har jag fått kraft och är laddad att stå ut en månad. Om det inte händer nåt ( speciellt med mitt högerben ) ökar jag till 30ml i en månad.

Min träning har ju legat nere ett halvår nu med. Vet inte riktigt vad det beror på. Men nu är det dags att ställa sej på crosstrainern
Sen är det ju balansen som ska tränas upp igen. Men det vill jag inte ge mej på själv.


Som ni märker är jag taggad och laddad för att ta tag i endel saker! Kanske det beror på att jag ser en rolig framtid med arbetsträning, vänner som gifter sej o får barn :)

4.6.12

JA BLIR SÅ TRÖTT!!

Häromdagen åkte jag med färdtjänsten. Uppenbarligen var chauffören fel informerad. Han var så arg och bitter på Samres. 
En gammal gumma som inte stod exakt vid den dörr hon skulle bli hämtad svor han massa över. Man kunde se hur ilskan växte. På endel ställen här i stan kan ett gatunummer vara längre än en dörr. Han va på väg att köra därifrån. 
Då sa jag ifrån ”men om du har ett mobilnummer till henne kan du ju ringa henne.” Han ringde och det visade sej att hon stod lite längre bort. När han la på så svor han och börja kalla henne massa otrevligheter. Då tänkte jag ”Hoppas dom inte svär och kallar mej dumma saker.”
Ingen servicekänsla att snacka skit om en kund till en annan kund. Sånt får man vänta med när man kommit hem.
När vi väl skulle plocka upp henne hade han fått informationen av Samres att gumman skulle sitta fram. Grejen va den att han av någon anledning fått samma info om mej. Så jag så fort jag kunde fick sätta mej där bak, så tanten kunde sitta där. Jag hörde hur chauffören svor. 
När vi väl åkte kunde man nästan skära stora kuber av den irriterade luften. Det blir en så jobbig och tryckt stämning. 
Då skulle man sjungit ”ta fram det bästa humör du har var morgon...” ;D
Det känns mycket lättare när chauffören är trevlig. 
Som den där andra gången när jag skulle från universitetssjukhuset och till en vän. Jag ringde och bokade som vanligt. Den jag bokade min resa till hörde först ej gatunamnet så jag upprepade det och sade det extra tydligt. Hon upprepade och det stämde. 
Taxin kom och vi började åka. Vi pratade lite och efter ett litet tag blev jag fundersam över om vi var på väg åt rätt håll. Mina vänner bor ju åt andra hållet. 
Jag nämnde något att eftersom jag aldrig åkt färdtjänst till vägen dit jag skulle är det ju bra att taxichaufförerna får rätt adress. 
Då blev taxichauffören lite undrande. ”men jag har fått en annan gatuadress än den du sa och den ligger i en helt annan del av stan” 
Han suckade lite och skjutsade mej dit jag skulle. Trots att han var fel informerad, så va han trevlig. 
Det är bra kundservice.
Förresten jag tog ju blodprov för att se näringsvärdena på grund av min undervikt, när jag var på universitetssjukhuset. 
Efter att jag frågat doktorn resultaten sa hon att det såg bra ut. 
Jag gjorde prover på min ämnesomsättning, b-vitamin, sköldkörtel och något mer. Dessutom har jag gjort prover för bl a d-vitamin för en tid sedan. 
Jag har visst gjort ett prov för gluten och jag har visst träffat en doktor jag inte har något som helst minne av. Jag har sökt bland mina kallelsepapper och finner det inte heller där. (ska kolla det mer noggrant) 
Hur som helst ska det skett 2008. Så en uppdatering skulle nog ej skada. 
Men enligt doktorn på vårdcentralen är det ej aktuellt att te fler prover. 
Men jag går ej upp från min undervikt trots att jag kämpar på alla möjliga vis med det. 
Inte nog med det så är jag hård i magen och uppblåst, så har jag fått lite ont i magen och halsbrännan vill gärna infinna sej varje morgon.  
Jag har svårt att se varför man inte gör något. 
Jo, det är inte aktuellt så länge jag inte går ner i vikt, enligt de båda doktorerna. 
Det gör mej lite irriterad. För är det inte bättre att göra en noggrann undersökning nu innan det blir värre. 
Kanske jag borde sänka min undervikt, så kanske dom reagerar ;p Nävars!
Jag får väl på egen hand fortsätta försöka kämpa med att gå UPP i vikt. 10 kg minst är ju mitt mål. 
Jag kanske borde åka och göra operationen igen. För efter förra började jag ju äta mer. Så nu kanske det skulle bli att jag åt 2 stora tallrikar!! 
Inte för mat verkar förändra min kroppsvikt, men nåt gör den ju.