Det är riktig kul när min sjukgymnast ser en klar förbättring i min kropp och rörlighet. Självklart märker jag ju själv av det, men man ser på mej ändringen gör så mycket för självkänslan.
Självkänslan stärks även av att bara komma upp på hästen. "JAG KLARA DET!!" :). Visst jag får hjälp med att min ridinstruktör drar över mitt högerben medan jag ligger på hästen o en ledsagare som håller i mej när jag kliver upp på pallen.
På vissa platser finns det en ramp som ska förenkla det för oss rullstolsburna. Något jag är glad över att det inte finns där jag rider. För precis av samma anledning som jag inte vill ha en el-rullstol. Det är ju träning det också.
Bara det att jag måste resa mej, ta två steg på pallen, lägga mej på hästen o så stretching av högerben när ridläraren drar över det.
Töjningen får jag även när jag sitter på hästen. Samtidigt som jag sträcker på mej o spänner mage, rumpa o lår.
Som jag nämnde så har jag en ledsagare med mej vilket gör att jag känner mej trygg. Det är inte så att jag är rädd för att falla o bryta benet så jag hamnar i rullstol... jag sitter ju redan i den ;). Det som är bra med de ledsagare (har tre olika...) jag har är ju att de låter mej styra hästen. Så även om en person är med så är det jag som har kontrollen över hästen. Eller han har nog rätt mycket kontroll över mej egentligen ;). Så känns det iallafall.
Min ridinstruktör ser också de förbättringar jag gjort och hon ler lite åt tanken av hur jag såg ut på hästen när jag började.
Inte bara det att jag nu har vanliga ridkläder utan det har även skett en oerhört stor förändring i hållning.
Ridterapi är verkligen nåt som alla borde göra!! För det är ju inte enbart den fysiska aspekten utan också den psykiska... För visst är jag fysiskt trött efter mina 45min på hästen, men jag mår så grymt bra efter ett pass.
 |
| D Ä INTE BARA NYTT LIV I HAGARNA UTAN OCKSÅ I MIN KROPP... |
