18.12.12

SNART ÄR DET JUL!!

Jag brukar ha ordnat allt i god tid innan jul, men inte i år. Vet inte om det är ett gott tecken. För trots att all stress är negativ, så börjar jag känna igen mej så som jag var innan jag blev sjuk. 

I söndags var det åtta år sedan doktorn i Östersund gav mej diagnosen. Tjena! 
ÅTTA ÅR SEN!! 
Galet vad tiden går. Man brukar ju säga att tiden går fort när man har kul, men jag kan inte direkt påstå att jag har haft kul hittills. Men det ska bli skönt med jul. 

Jag ska då se om jag lyckats med min kamp att gå upp i vikt. All julmat må ju hjälpa mej lite i alla fall. Inte för mat har hjälpt mej att gå upp så mycket förut. Men av dietisten som jag för en tid sedan gav mej bra råd hur jag med nyttiga fetter bör berika maten mer och så gav hon mej en näring/energidryck som verkar hjälpa kroppen att ta upp näringen. 
Samtidigt dricker jag en god smoothie varje dag med ett näringspulver. Det tipset fick jag av min kraniella osteopat. 

Efter operationen gjorde vi en intensivbehandling som innebar att jag typ en vecka gick till henne för
behandling. 
Tyvärr gav det inte ett jättestort resultat. Visst det gav ett visst välmående, men gav inte alls mycket förbättring på min högra kroppshalva som jag hade hoppats. 
Men magen kanske fick sej en kick i alla fall. Så att den bättre samarbetar med mitt mat- och näringsintag. 

Hursomhelst kommer jag nog gå dit igen om ett tag. Nu ska kroppen ta juluppehåll mot allt jag utsätter den för. Den måste ju hinna ikapp lite och liksom hinna självläka sej.

Nu har jag fått min rullstol, men jag hoppas att jag inte behöver nyttja den så mycket. För att risken ska bli mindre att jag behöver den, är ju att jag måste träna. 

Det är lustigt egentligen. Jag är så medveten att jag måste träna kroppen men ändå gör jag det inte. Det är som hjärnan blundar för att främst min högersida blir sämre. Rullen borde ju motivera mej. 
Jag hoppas iaf att jag kan vara med i en träningsstudie i början av nästa år, men då krävs att jag kan gå 100m utan stöd. 
100m låter ju löjligt lite, men ni som har träffat mej kan nog förstå min tvekan om jag faktiskt kan det. Men jag tror att det skulle vara en bra sak. Men jag får väl inom en snar framtid prova och se om det går. 
Måste bara hitta ett bra ställe att gå på. Ute går det ju lixom inte!!