Blev lite orolig att inget hänt efter denna operation. Händer det inget eftersom så mycket hände efter förra operationen?
Men allt eftersom förkylningen har avtagit har jag märkt hur jag lättare rör min högerarm och att kroppen mår så mycket bättre.
Min fötter är också varma och med inneskor så håller dom sej så. Svullnaden på högerfot går upp och ned. Men jag har upptäckt att den håller sej lugnare om jag sover utan täcke just på den delen.
Nu krävs det att plocka fram det där tålamodet som jag upptäckte efter förra operationen att jag inte hade. Det har ju inte ens gått några månader, så jag har ingen rätt att klaga ännu. Inser att jag är lyckligt lottad att det mesta hände så fort förra gången.
Inte förrän nu kan jag känna solen och hur jag reagerar på den värmen. Hittills går det bra. Känner inte av att kroppen är helt utmattad eller att ögonen har svårt har svårt att fokusera i värmen. Så kan ju bara tala om för doktorn att även nu när det är varmt ute så är värmeintoleransen helt borta (mä tanke på den kommentar ja fick efter förra op)*.
Annars försöker förkylningen klamra sej fast. Men jag är påväg att övervinna den. Det är därför jag anser att maginfluensa är bättre. För att det är mycket mer kortvarigt. Förkyldning kan ju hålla sej kvar i flera veckor.
Men hur som helst så kan jag ju säga att denna förkyldning inte varit lika jobbig som innan sista operation.
Innan ingreppet för två veckor sedan blev jag hel deckad när jag blev förkyld. Så även om det varit tråkigt och jobbigt att vara förkyld, så var jag inte deckad i a f.
Men när jag var som mest förkyld kändes det dock som Mströttheten och värmintoleransen ville infria sej igen.
Usch vad orolig jag blev då. Som tur var var det bara nåt tillfälligt.
Eftersom det bara är förkyldnings-efterdyningar nu, så har jag kunnat börja göra lite enkla träningövningar här hemma. Jag har upptäckt att jag kan göra rörelserna lättare och bättre.
Om någon vecka ska jag äntligen träffa min sjukgymnast.
Som jag nämnt tidigare tror jag att träning är så otroligt viktig.
Det känns som i och med operationerna så har kroppens blodflöde börja fungera som det ska och nu är det upp till mej allt förvalta detta. Nu har jag bättre förutsättningar också eftersom jag kan gå ute på trottoarerna och att livet känns mycket enklare på våren/sommaren.
Sen har jag ju självklart drömmar om att jag inte ska känna mej som 65år äldre när jag är ute o går. Kanske kanske kanske det blir bättre...
* http://schan1.blogspot.com/2010_12_02_archive.html - Igår när jag var hos doktorn berättade jag att jag nu tål värme. Jag fick då tillbaka kommentaren ”ja, d ä ju bra, men det är i och för sej kallt ute nu”.