GE DIN KAMP EN CHANS!

Här sitter jag o känner att jag inte kan somna... men denna gång har jag nog giltigt belägg för det. Natten till lördag typ kl 3 så krossade en mörk full man fönstret på min uteplatsdörr o tog sej in. Han sa att han blödde men ja såg inget (iofs  ja kollade inte så noga plus att d va mörkt eftersom ja inte har nån taklamp o ja va skiträdd...). Medan ja ringde polisen 👮 så typ skrek jag att han skulle ut medan jag ringde efter hjälp. Men som sagt han tog sej in o satte sej på pilatesbollen. Det blev lite komiskt för han trillade på golvet o typ somnade lite halvt ( kan skratta åt d nu ).  Men jag va riktig skärrad o som tur var hade flera grannar också ringt polisen så dom va snabbt här. Så skönt att jag har bra grannar. Ja ringde också några vänner som bara bor typ 5min bort så dom kom ju. Skönt så slapp ja va själv. Då saknade ja verkligen mitt liv som kombo...  Igår så hämtade pappa hem mej, så jag sov där någon natt. Men jag är fortfarande orolig o stel i ...

Jag höll ju på med uppdatering vad jag gör för att hindra min MS. Det har ju handlat om kost o träning. Dessa två hanterar jag bra, men sen är det den tredje fasen som jag inte får till . O d ä sömn.  Anledningen till att jag inte har skrivit nåt inlägg om ämnet är att jag tänkt skriva när jag fått till det. Men icke!! Jag kanske har funnit min största personliga överman. För visst vet jag hur viktig sömnen är.  Det är ju när man sover som kroppen läker sej självt...  det finns ju en anledning att kroppen är trött när man är... typ förkyld eller nåt... det är ju kroppens vis att säga "nu behöver ja läka, så lägg ner din kropp, så ja kan lägga all arbetskraft på att göra dej frisk".' LYSSNA PÅ DIN KROPP!!! Så det är ju lustigt att jag vet det, men gör det inte. Problemet är ju inte att jag inte kan sova. Utan det är ju mer att komma dit... Det kanske är nåt som ska bli mitt nyårslöfte... i år igen;)  Men först är det jul o igår va det 1a advent. ...

Att svettas är en vinst för mej. För någon som har svårt för det betyder det ju massor o sen tar det ju med massa skit ut ur kroppen 😉. Något mer som borde få mej att svettas, men inte ännu, är träningen på gymmet med sjukgymnasten. Vi maxar min träning, som t ex jag har en 5kilosvikt på magen när jag gör mina bäckenlyft o så gör jag så många ja orkar. Jag märker redan efter någon vecka hur träningen hjälper mej. Så varför har jag inte gjort det tidigare? Mitt försvar får bli: Saknad av disciplin .  Det har tagit tid att få mej att verkligen inse träningens vikt. Visst jag har ju vetat det länge, men det är inte förrän nu jag satsar helt 100 på den. Förutom gångträningen som jag får hjälp med såklart, tränar jag små övningar hemma (förutom vardagsträningen). Det är ju så löjligt att jag inte haft disciplinen att göra så enkla övningar.  Som jag nämnde så gångtränar jag. Visst jag har stöd o hjälp för det. Jag är så otroligt tacksam för det. Men där som...

Dags för en uppdatering vad jag sysslar med för att hindra min sjukdom o lite varför. Fast detta bör de flesta göra. Jag brukar tänka "Jag önskar jag hade vetat detta innan ja blev sjuk". Inte för jag tror att jag inte skulle fått sjukdomen iallfall. Men jag skulle gett kroppen en bättre grund en bättre chans.   Jag delar in det i tre inlägg... Annars blir det så galet långt... Del1: KOST Först o främst har jag ändrat kosten. Det har nog ingen missat 😉. Den ser ut som så att jag uteslutit helt är gluten o laktos.  Socker däremot jobbar jag fortfarande med, men jag undviker det i a f. Nu har jag iaf helt lyckats sluta med glukos... Tror ja. Det finns ju i allt+att jag känner mej för jobbig att be mina vänner att utesluta även det när  jag kommer dit.  Grejen med socker är att jag hört att det ger inflammation i kroppen o jag lägger ihop 1+1 o lika logiskt som det blir 2 tänker jag att socker om nåt skadar min sjuka mshjärna där placken (inflamma...

Det är ju det det handlar om. Att göra det lättare för kroppen att läka sej själv. Jag äter mat som är lättsmält så kroppen behöver inte lägga all sin kraft på att bearbeta maten hela tiden utan den kan reparera de skador den har.  Jag underlättar ju också med träning en. Att bygga kroppen underlättar ju oxå.  Ibland kan jag önska att jag hade vetat detta innan jag blev sjuk. Jag säger inte att jag hade sluppit sjukdomen, men som sagt jag hade kanske haft en bättre grundfysik som hjälpt mej gå runt huset snabbare.  Man hör ju om folk som blir bättre o man tänker att detdär borde man prova. Men så läser man senare att dom har tränat sedan barnsben. Då inser man vilken väg jag har.  I min familj va det ju alltid brorsan som tränade. Jag var mer den som inte brydde mej så mycket. Jag skulle kanske lyssnat lite mer när han tjata på mej att träna, men det behöver vi ju ej säga högt ;).  Jag är nu en av dom som anser att gymnastiken är en viktig del i...

Så står det på en vattenflaska som jag har. Tänkte inte på det tidigare men det är så sant. Vad du stoppar i dej är det som påverkar din kropp.  Sedan en tid har jag ju vetat det, men ändå prövar jag min sjuka kropp. Jag har provat att äta smält ost. Lite är ok, men en skiva är gränsen. Sen sa magen ifrån. Något jag inte kopplat ihop med det jag äter, är den galna smärta jag haft i vänster kind/nacke/axel/arm.  En smärta som jag innan operationerna lätt gav 9 av 10. Smärtan klingade av o till och försvann ett tag efter 1a operation till nu. Nu sitter jag med smärtan igen. Värk som gör att jag nästan vill såga av armen (om d hade hjälpt...men då hade säkert fantomsmärtor ersatt denna).  Det som gör denna smärt uthärdlig är att jag nu vet att jag ska ej äta mer än en skiva ost. Och då tänker att jag lika gärna kan låta bli ost helt... om jag hade disciplin.  Nu får jag bara fokusera på att äta det magen mår bra av.  Som jag säger ”mår inte magen bra...

Nu har jag ridit i över ett år. Jag finner inget negativt med det hur mycket jag än skulle försöka. Ja det skulle va träningsvärken då...som om den är negativ. Det är ju bara ett bevis på att otränade muskler har jobbat o det är ju aldrig negativt. Speciellt när man, som jag, har en dålig stabilitet i bålen. Det är riktig kul när min sjukgymnast ser en klar förbättring i min kropp och rörlighet. Självklart märker jag ju själv av det, men man ser på mej ändringen gör så mycket för självkänslan. Självkänslan stärks även av att bara komma upp på hästen. "JAG KLARA DET!!" :) . Visst jag får hjälp med att min ridinstruktör drar över mitt högerben medan jag ligger på hästen o en ledsagare som håller i mej när jag kliver upp på pallen. På vissa platser finns det en ramp som ska förenkla det för oss rullstolsburna. Något jag är glad över att det inte finns där jag rider. För precis av samma anledning som jag inte vill ha en el-rullstol. Det är ju träning det också.  Bara det at...

Normal kommer min kropp aldrig bli igen. Inte sålänge Msen är där o härjar o det räknar jag ju med att den kommer göra resten av livet. Dock gör den ju allt mycket värre när jag åker på en vanlig förkyldning. Som tur är händer det inte så ofta... ta i trä.  Men det är väl så att det blir tårta på tårta för kroppen. (tycker dock att det ordspråket inte riktigt stämmer...tårta ä ju gott ;).) .  Det var iaf skönt att fira påsken hemmahemma. Det jag upptäcke var att min nya, fina rullstol inte passade ett liv på landet.  En stor besvikelse för denna lanttös. Jag vet inte hur många gånger jag sa att den måste kunnas köras på grus o gräs. Trodde stötdämparna (froglegsen) skulle göra sitt. Men icke.  Kanske lika bra att byta till vanliga gafflar o större länkhjul med platt banda.  Ni märker min besvikelse. Nu nämner jag ju bara felet med stolen, men för mej är det ju ett stort problem. Det är ju jobbigt att sjukdomen hindrar mej att röra mej i naturen som...

Tiden har bara runnit iväg.  Sist jag skrev var det 2015 o jag hade konstaterat att jag haft min Ms-diagnos i 11år.  11ÅR!! Galet!! Vad har hänt sedan dess? En bra fråga kan man tycka. Livet har rullat på.  Det har varit det gamla vanliga. Jag firade jul hemmahemma o nyår med lite sköna vänner. Det blev 2016 och vardagen drog igång med träning.  Åh, vad jag märkte vad min kropp saknade den.  Jag ska detta år fokusera på blodcirkulationen tänkte jag. Eftersom min högerfot som faktiskt hade en bättre cirkulation efter andra operationen är iskall o blå igen. Det innebär låga vikter o snabba repetitioner. Något vissa på gymmet inte förstår utan i princip skryter om hur höga vikter dom har när dom ser mina låga. Då slår Jeanette Forss dövöra till. Där må jag nog vara egoistisk och säga ”JAG gör det som ä bäst för MEJ”... Med träningen innebär ju också ridning. Jag va lite rädd att jag tappat allt under juluppehållet, men icke :). Jag känner mej sta...