Det är ju det det handlar om. Att göra det lättare för kroppen att läka sej själv. Jag äter mat som är lättsmält så kroppen behöver inte lägga all sin kraft på att bearbeta maten hela tiden utan den kan reparera de skador den har.
Jag underlättar ju också med träningen. Att bygga kroppen underlättar ju oxå.
Ibland kan jag önska att jag hade vetat detta innan jag blev sjuk. Jag säger inte att jag hade sluppit sjukdomen, men som sagt jag hade kanske haft en bättre grundfysik som hjälpt mej gå runt huset snabbare.
Man hör ju om folk som blir bättre o man tänker att detdär borde man prova. Men så läser man senare att dom har tränat sedan barnsben. Då inser man vilken väg jag har.
I min familj va det ju alltid brorsan som tränade. Jag var mer den som inte brydde mej så mycket. Jag skulle kanske lyssnat lite mer när han tjata på mej att träna, men det behöver vi ju ej säga högt ;).
Jag är nu en av dom som anser att gymnastiken är en viktig del i skolan. Men det skulle va någon som sa hur viktigt det var för hälsa o hur det underlättade för kroppen med en bra fysik (...även när du inte röker). Det kanske va nån som sa det utan att jag lade det på minnet, men det är nåt som borde läras lika bra som 1+1.
Nu börjar jag iaf märka av hur kroppen lite sakta börjat jobba upp sej. Jag gångtränar minst 1gång/vecka med hjälp av några vänner o till min glädje kunde jag gå nästan dubbelt så långt än vad jag brukar gå.
Gången efter gick jag dock inte lika långt, men då orkade jag gå längre mellan mina pauser.
Jag håller ju fortfarande på med min ridträning. När jag red förra gången fick den lilla islänningen lite spatt. Han som brukar va lugn (...lite för seg...). Jag, som älskar att det händer lite, lyckades sitta kvar. Det muskler som behövdes arbeta gjorde ren reflexmässigt sitt jobb o jag behövde knappt tänka utan kroppen parera sej själv.
Något som nu äntligen också börjar ordna till sej är min stackars blå svullna högerfot. Den har ju inte alls sett kul ut. Utan den har sett mer hel död ut.
Men när min sjukgymnast sa till mej att jag aldrig kommer få ordning på spasticiteten i högerben väcktes nåt i mej. Man ska aldrig säga aldrig ;) (....eller så ska man det). Inte för den är borta, men spasticiteten är i a f någon procent bättre. Jag har två pads till en tensapparat, så skickar jag in som dunkande ström på båda sidor av låret. Det studsar endel, men det är det värt. Samtidigt sitter jag med fötterna på en cirkulationstränare o det är då något i foten händer. Den är inte alls lika blå o svullen. Den är inte som vänster, men om jag inte ger mej så kanske. Vore grymt kul att visa sjukgymnaster att det fungerar.
Även där underlättar jag för kroppen.
(...o ja, jag vet att 1+1=2..;).)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar