Tiden har bara runnit iväg.
Sist jag skrev var det 2015 o jag hade konstaterat att jag haft min Ms-diagnos i 11år. 11ÅR!! Galet!!
Vad har hänt sedan dess? En bra fråga kan man tycka. Livet har rullat på.
Det har varit det gamla vanliga. Jag firade jul hemmahemma o nyår med lite sköna vänner. Det blev 2016 och vardagen drog igång med träning.
Åh, vad jag märkte vad min kropp saknade den.
Jag ska detta år fokusera på blodcirkulationen tänkte jag. Eftersom min högerfot som faktiskt hade en bättre cirkulation efter andra operationen är iskall o blå igen. Det innebär låga vikter o snabba repetitioner. Något vissa på gymmet inte förstår utan i princip skryter om hur höga vikter dom har när dom ser mina låga. Då slår Jeanette Forss dövöra till. Där må jag nog vara egoistisk och säga ”JAG gör det som ä bäst för MEJ”...
Med träningen innebär ju också ridning. Jag va lite rädd att jag tappat allt under juluppehållet, men icke :). Jag känner mej stabil o rider nu hellre barbacka än med sadel(nu blir d dock med sadel eftersom vinterpälsen faller av...). Jag har en helt fantastisk ridlärare som vågar ge mej utmanande uppgifter. Vilket jag gillar.
Avskyr när man blir behandlad som man stod på ett glasberg.
Samband med jul o nyårshelgen blev det lite fusk i kosten i form av socker. Det är verkligen en bov och det var väl inte förrän i slutet av februari jag kunde känna att det lugnat sej o jag är tillräckligt sockerfri (bortsett fruktosen). Dock fuskar jag med laktosen. Jag kör gärna med smält ost vilket magen inte är så glad åt.
Den 13e februari firade jag födelsedagen med lite vänner. Är så otroligt tacksam och jag inser att det är ju det jag saknar. Jag borde bjuda hem fler vänner.
I slutet av januari, i början av februari va det sagt att jag skulle få min nya livskamrat. Men icke!! Men... i tisdags skedde det jag kämpat för i typ 1,5 år. Jag fick min nya rullstol. Det är glädje på riktigt och nu kan jag bocka av den kampen.
Hur är den då? kanske du undrar. Nu har jag knappt haft den en vecka, så det är lite svårt att ge en rättvis redovisning förutom att den är så skön att sitta i och den är lättare att köra. Det skramlar dock men jag får väl dra fram skruvmejseln i helgen...
Och som grädden på moset, trots att de orange detaljerna uteblev (hade ju iaf hellre velat ha gul eller guld...), så är den ju snygg... o det är ju bättre med svart o vitt...då behöver jag ju ej tänka färg på kläderna ;).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar