Tiden på Sommarsol! Dag1 o 2

Har världens bästa föräldrar. Dom skjutsar mej till Sommarsol. Den rehabanläggning jag ska vara på i 3 veckor. O jag ska inte ljuga. Klart jag har förväntningar när jag kliver ur bilen. När jag va på Vintersol 07 upplevde jag en klar förbättring i min kropp.

När jag anmäler mej o sagt hejdå till mina föräldrar är det dags att träffa gruppen. 

Det va tur att vi va en timma tidiga innan utsatt incheckningtid. För när jag kom sa dom att jag genast skulle till ett rum o träffa den grupp jag skulle tillhöra dessa 3veckor. 

En information jag gärna hade velat haft innan jag kom, så jag kunde sluppit den stress det innebär.

Väl inne på Kajutan, som rummet hette fick jag bekanta mej med 3 damer. En av damerna hade med sin man just då. Så mina föräldrar hade ju kunnat stannat lite längre om dom hade velat. 

Iaf när jag satt där med gruppen fick vi av en sköterska färdigskrivna scheman. Redan då såg jag en aktivitet som jag varken kunde eller ville delta i. Nämligen vattengympa. 

Eftersom jag är så otroligt sträckspastisk på högersidan o har urusel balans, så har jag grymt svårt att hitta balansen även i vatten. Många säger ju att dom blir lättare i vatten. Men inte jag. Jag tycker nästan som om jag blir tyngre o mer otymplig o vad får jag då ut av ett vattengympapass när all fokus ligger bara på att stå. 

Flytkuddar säger ni, men då säger jag 'ytterligare en sak som stör' + att man ska byta om o duscha innan o då ä man ju redan helt slut när man kommer fram till bassängen. Jag kunde säkert få hjälp med dom delarna, men när det finns ett träningsalternativ jag själv klarar väljer jag ju det. Så jag strök vattengymnastiken och vara på gymmet. Ett litet trångt gym med maskiner som hade sett bättre dagar. 

Hela anläggningen upplevdes för övrigt som det. Men jag tänkte att jag säkert va bortskämd som har ett bra gym hemma. Så jag försökte slå bort den tanken.

När vi hade fått våra scheman o blivit välkomnade lämnade sköterskan oss, som tur var va det en kvinna i gruppen som varit där tidigare, som visade oss tillbaka till receptionen där våra väskor stod. Humm... en liten enkel karta eller mer skyltning på stället hade inte varit fel... 

Väl där fick jag iaf självklart hjälp av personalen med mina väskor till mitt rum. Det går nog inte säga tillräckligt många gånger hur underbara dom var.

Jag installerade mej i rummet o till min glädje upptäckte jag att det fanns en tv på rummet :-). Det va ju en liten tjocktv med dålig bild, men utbudet va ok iaf. Klockan drog sej mot den första föreläsningen, som handlade om träning.

Sedan va det dax för mat. Eftersom det har o är det viktigaste området i mitt liv just nu, så skulle det bli intressant att se hur detta bemöttes. Jag hade skrivit i en lista innan jag kom att jag åt gluten- o laktosfritt. Information dom inte alls hade fått. Därför tänkte jag att glutenfritt är viktigaste. Laktosen får jag sköta själv. Så jag sa till om glutenfritt iaf. En information som dom egentligen skulle velat. Redan där blev jag lite skeptisk, men tänkte att det nog bara blivit något fel i kommunikationen o det är ju bara mänskligt. Så det fixade dom (första dagen). 

Jag åt min massiva tallrik med sallad o kött. 

Sen va d fritt att göra vad man ville. Eftersom det va massa nya intryck va jag rätt trött, så jag lade mej tidigt o sov gott i min höj o sänkbara säng.

Jag sov väldigt gott. När klockan ringer 6.30 orkar jag knappt resa mej. Det va ju så gott att ligga kvar i sängen o det är ju inte lätt att vakna när man vant sej att iaf sova till 8.

Men jag kikar på schemat o inser att det lär bli en intensiv dag. 7.30 startade frukosten o eftersom dom inte verkade ha nån koll på vad som kunde innehålla gluten. Såg jag till att vara i god tid. 

Jag tog med min Aloe Vera-juice o rullade dit.
När frukosten hade intagits tillsammans med gruppen var det dags för mej att hitta de besökandes kyl eftersom min Aloe Vera flaska skulle vara kyld. Det var lättare sagt än gjort. Inte ens personalen visste var kylen stod. Så till sist fick den stå i någon personlkyl. 

Så var det dags för mej att göra min första aktivitet. Gång o balans. Då fick jag gå i barren och tänka på att sträcka på mej samtidigt som jag skulle försöka böja min översträcka ben o inte snubbla på min högerfot som hel okontollerat ville trampa på vänster fot. Så tog hon fram en rullator.
Jag har ju haft en vanligt synsätt på den o jag har ju alltid vetat varför, men nu tänkte jag att jag bara får släppa dom tankarna att rullator=gammal.
Så jag började gå med den o fy vad jobbigt det va. Förutom att jag var tvungen att tänka på allt jag skulle tänka på när jag gick i barren, skulle jag också tänka på att den inte skulle rulla iväg från mej o att jag inte skulle trycka förmycket på vänstersida så den inte tippade.
Detta blev förmycket för mej o jag bara kände hur hopplöst det var. 
Kvinnan som hade övning med mej såg genast på mej hur uppgiven jag blev och sa att det räcker att jag gick 10minuter i barren. Tack, säger jag.

Nästa aktivitet var att träffa en arbetsterapeut. Så jag satte mej i min stol o åkte dit.
Det slog mej vilka tajta tider schemat har. Om jag hade gång o balansträningen 10-10.30 så skulle jag träffa arbetsterapeuten 10.30-11.30. Nu är det ju så att jag sitter i rullstol och tar mej fram med vänster arm o ben, så detta skapar ju en viss stress.
Men iaf, det första arbetsterapeuten frågade om jag verkligen trivdes med min rullstol. Jag berättade att jag vill ha en annan stol, men dom här hemma vill inte ge mej en sådan. Den kampen är under arbete o vi får se vart det leder. Vi fokuserade på handträning.

Innan lunchen hade dom satt in den första föreläsningen. Man skulle kunna tro att dom talat med mej innan för det va just det som intresserar mej just nu, nämligen om KOST!!!

Efter en mycket intressant föreläsning av dietisten var det dags för lunch. Så gött att slippa tänka att man må laga mat (ännu mer gött hade det varit om jag slapp tjata om det var gluten i... )

Så fick det bli lite egenträning på gymmet fram till Qigongen. (notera att ja inte träffat nån sjukgymnast ännu...) 

Så slog kl.15 o det var dags för Qigong. Jag åkte dit o på vägen dit möttes jag av ett hinder jag inte trodde skulle finnas på en sådanhär plats o jag blev faktiskt lite irriterad på att jag inte hade den hjälp jag skrivit några veckor innan att jag behövde.

Äntligen gjorde gruppen något tillsammans förutom att äta mat. Vi gjorde lite Qigong-övningar o jag tänkte detta va ju inget.

Men ack va trött jag blev. 

Efter det va vi på en föreläsning av logopeden o jag kunde knappt hålla ögonen öppna.

Så det var faktiskt skönt när vi åkte ut ur det kvava rummet o styrde vår mot restaurangen Skeppet. MAT :) 

  

  

Nu blev de första dagarna väldigt långa i min beskrivning men de kommande dagarna kommer nog bli kortare då de i princip innehåller samma sak. Träning, träning o träning :)... så fortsättning följer!!

Dom hade en gul biskvi där. 

D ba ropar ju Jeanette om det. 

NATURLIGT GLUTENFRI O GUL!!