GE DIN KAMP EN CHANS!

Fy vad bra Caroline af Ugglas är egentligen. Såg när Malou von Sivers intervjua henne i EfterTio i onsdags. Hon pratade bland annat om depression. Hon säger hur viktigt det är om att kunna vara öppen och kunna skratta åt det man går igenom.  Jag har hört att besvikelsen av att operationen inte möter ens förväntningar kan leda till depression.  Sjukdomen i sej kan också leda till depression. Att kroppen hindrar en kan leda till depression.  Själv kan jag säga att jag kommit väldigt lindrigt undan. Visst har jag varit nedstämd och arg på min kropp när den inte vill som jag vill. Med den vilja jag har så självklart får den sej ju lite törnen då och självkänslan sjunker. Men jag tänker att vem är inte nedstämd ibland. Jag säger bara GRATTIS om det finns nån där ute som aldrig varit nere.  Min tro på Gud hjälper mej självfallet också genom det här. Det är ju Han jag vänder mej till när allt känns hopplöst och det känns faktiskt lättare.  Huruvida ni tror på något ell...

Förstå för tre månader sedan låga jag på en brits i Bulgarien och blev opererad av människor jag inte ens kan uttala namnen på. Självklart hade jag förväntningar. Annars hade jag nog inte legat där. Förväntningar... Det kan man prata länge om. Kontentan skulle bli att jag hoppades på operationen. Klart man hade förväntningar och hoppades att man skulle genast blir lika bra som dom på youtubeklippen, när jag gjort operationen.  Är det placebo som gör att jag faktiskt känner en viss förbättring? Jag tror inte det, mina skov har aldrig varit så stora. Det är ju knappt att jag märkt när jag gått in i ett eller ut ur ett. Så skov kan det inte vara som släpper för tillfället, för jag blir ju successivt bättre o vissa saker har ju hållit sej kvar. Skov har jag hört bara smäller till.  Om det nu skulle vara placebo så säger jag bara skitsamma. Jag har ju hur som helst blivit bättre... Nu tror jag i a f INTE det är placbo... skulle jag inte då bli bättre redan för fyra år sedan då j...

Idag gjorde jag MRT  ( är en medicinsk teknik för bildgivande diagnostik med en magnetkamera (MR-kamera). Tekniken används för att i undersökta patienter upptäcka, lägesbestämma och klassificera vissa sjukdomar och skador som är dolda eller svåra att se vid röntgen- eller datortomografiundersökning.* ). Asså helt enkelt, jag röntgade hjärnan.  Detta ville doktorn att jag skulle göra p g a att jag gjort operationen.  Nu får vi vänta och se vad resultatet blir. Det tar väl typ 7-10 dagar. Troligen kommer det inte att synas att jag har gjort operationen. Jag hörde av en kvinna som hade gjort fått göra MRT efter 4 månader som hon hade gjort operationen. Imorgon är det 3 månader sedan jag gjorde den så chansen är väldigt liten.  Men jag ska erkänna att jag anser att det vore väldig kul om det för en gång skull skulle synas svart på vit att det faktiskt har hänt något. Jag nådde ett delmål idag. Jag tog bussen till och från sjukhuset och inte taxi. Det känns som en liten ...

Jag får äntligen prata o prata o prata.... ”ho ba pratar...” säger min trötta mor som är less. Tycker lite synd om dom för dom får höra alla möjliga saker... Allt från varför jag tycker gröna äpplen är godast till hur bra det går hos sjukgymnasten. Eftersom jag inte pratar med så mycket folk annars blir det väl att jag passar på då när jag åker hem.  Det är ju också så fridfullt där hemma ute på landet... Ja, jag känner nog mer det som hemma än där jag bor. Det beror ju verkligen inte på att mina föräldrar bor där. Trots att jag älskar dom och gärna träffar dom också. Men jag klippte ju navelsträngen sedan länge.  Det är så skönt att kunna gå ut utan att det känns som tusen ögon på en. Inte för jag tror det är det, men det känns så.  Ja, jag går konstigt! Jag vet!!  ( en sak är ju när sjukgymnasten granskar min gång, för det är ju hans jobb... ) Nu var det bara lite millimetervis snö på gårdsplanen också. Så det blev ju självfallet en liten tur ut. Tror det gjorde me...

Kronisk. Jag slog upp ordet i Wikipedia. Såhär stod det som ordförklaring:  ” En  kronisk sjukdom  är en  sjukdom  som utvecklas långsamt, är ihållande, återkommande eller obotlig (kan endast lindras). Exempel på kroniska sjukdomar är  diabetes ,  HIV ,  reumatism  och  Alzheimers sjukdom . Vissa psykiska sjukdomar somt t ex schizofreni, manodepressivitet och vissa typer av recividerande, svåra depressioner är också att betrakta som kroniska, då risken för återfall är stor och de ofta kräver livslång medicinering. ”  Det är alltså en ihållande sjukdom. Med den texten verkar det inte finnas något som helst hopp för att en sådan sjukdom ska försvinna elle ens det förbättras.  Men jag tillsammans med många andra Mssjuka, som gjort operationen kan intyga att denna operation har ändrat levnadsvilkoren och hoppet att bli bättre ser ljusare ut. Det blir inte bara ljusare om dagarna, men det ser också ljusare ut för oss som har sjuk...

Härom kvällen pratade jag med en god vän i telefonen. Han frågade hur jag mådde nu efter operationen. Ingenting nytt, svarade jag.  Så berättade jag om att jag börjat träna hos en bra sjukgymnast som hade påpekat att jag går ”rätt” även med höger fot.  När man går lyfter man ju foten för att sedan landa med hälen innan resten av foten trampar ner för att sedan låta tårna vara det sista som lämnar marken innan benet gör samma rörelse.  När jag sa det kom jag på att det är ju en ganska stor grej. Jag går rätt och hasar inte foten. Att jag inte ens tänkt på det tyder ju på ett gott tecken. Sånt ska ju ske automatiskt. Sen beror det ju på hur dagsläget är och min balans är ju aldrig bra.  P g a att mina muskler inte har alls mycket kraft (av de år som de inte arbetat korrekt) orkar jag ju inte lyfta benet som jag bör o knät rör sej inte alls som det bör. Därav så släpar jag foten, men inte alls på samma vis som jag har gjort. Så gången är ju långtifrån bra, men bättre oc...

Jag vill att alla som läser detta förstår att jag inte slutade med Tysabri p g a att jag skulle göra en operation. Utan det var mer för att JAG märkte inte av att den hjälpte och jag läste om hur antalet PML-fall hade ökat. PML = (  progressiv multifokal leukoencefalopati  ) allvarlig, livshotande virusinfektion i hjärnan. Rädslan för att få den ökade och jag såg faktiskt inget syfte att fortsätta. Tyvärr har jag ingen statistik på det, men jag vet att några tyvärr har dött. Nu säger jag inte att ni som tar denna behandling ska göra som jag. Som sagt vissa funkar den bra på. Jag har funderat på en sak.  Innan operationen tog jag ju beslutet att avsluta Tysabri, den bromsmedicin jag fått de senaste fyra åren. Trots att jag inte tar den har jag varken känt mig bättre eller sämre. Det säger ju endel tycker jag. Tysabri hade ingen effekt. Inte på mig iaf. Superkul på alla dem det fungerade på.  Innan jag avslutade den talade jag med min doktor om det. Då säger hon att...

För ett litet tag sedan skrev jag att man bör äta mer frukt. I mammas pärm fann jag en broschyr om detta. När jag avslutat den blodförtunnande medicin jag fick när jag opererades ska jag nog påbörja min enzymterapi. Asså äta tokmycket ananas, sharon o papaya:). Det är inte bara gott utan också nyttigt.  Det ökar enzymintaget och enzymer hjälper kroppens läkande.  Enzymer kan ha så många olika uppgifter. Vissa omvandlar tex näring till energi. Vissa hjälper till i blodets i livsviktiga koaguleringsförmåga och mycket annat i kroppen. Det är aldrig negativt att hjälpa sin kropp att må bättre. Behandling med enzymer är en gammal metod.  Redan tiden då Gamla Testamentet skrevs gjorde man denna behandling. Jag har bl a läst att man gav rådet att ha mosat fikon på bulnaderna.  Jag vet ju inte hur det fungerade, men i vilket fall verkade det ju fungera eftersom man blev ju bättre efter det.  På1950-talet fann man i undersökningar att bland annat paypaya och ananas inneh...

För flera år sedan fick jag uppgiften att måla denna texts konturer. Den som ändå kunde måla såhär snyggt! Nu för tiden vill inte mina händer styra som jag vill, så jag ser på bilden med kluven glädje. Jag är väldigt glad över att jag gjorde denna uppgift och all kredd till den som skrev texten. Jag saknar också att jag idag inte skulle klara en sådan uppgift. Eller jag tror inte det i a f. Efter operationen har jag blivit lite stadigare på hand. Men benen är ju fortfarande svaga o hålla balansen på en hög steg samtidigt som jag målar är nog inget jag ska ge mej på. ja knyckte den här bilden fr nån på fb, men ja hoppas d ä ok...

tomtefar må va mä torra, men söta... julfrukost underbara julgodis!! dagen efter lixom... 1:a januari:   " tittut!!" "dags att börja träna bort allt julgodis" Jag hade en mycket god jul o att gott nytt år. Med operationen i ryggen kan min kropp bara se framåt i detta nya år:)

Man hör ju på hela ordet att man kanske vill fira in det nya året. Först tänkte jag att det är okej att jag sitter ensam själv i min soffa framför tvn med hemkörd thaimat. Men allt eftersom dagarna, efter ett trevligt julfirande, gick började jag känna att något bör jag ju göra.  När jag har möjlighet och efterfrågad är jag ju ingen besservisser;). Så jag åkte hem en snabbis till lägenheten packade om väskan. Den var ju full av underställ o allt annat som jag behöver för att vara ute i den djupa snön hos mina föräldrar. Nu fylldes den av snyggare kläder, smink i sånt som jag behövde för några dagar hos mina vänner. Lite sömn på det så kände jag mej redo.  Som jag nämnt tidigare så mår jag jag otroligt bra av att umgås med dom.   Tyvärr fick jag ju inte träffa alla vänner. Men eftersom jag och hon vet var vi har varandra o att vi troligen ses snart gör det ju inte så mycket:).  De vänner jag bodde hos lever ett fint familjeliv. Trots att vi lever helt olika känner ja...