Detta set vinner jag!!
Äntligen!!
Mitt liv är ju en ständig kamp mot msen och när en sådan händelse som att trilla o skada sej tär ju på självkänslan. Jag, som den senaste tiden mått ganska bra. Man mår liksom så bra att man glömmer att vara försiktig + att jag gärna är sådan som vill tänja mina gränser. Vill ja, men inte alltid gör…
Det har ju t o m känts som jag stått o trampat för jag inte verkat kunna må bättre i sjukdomen just nu. Jag ville göra nåt mer.
Planen va o maxa träningen på gymmet, kosten har jag ganska bra koll på (man kan alltid lär sej merg), sömnen började ordna sej o ridningen gick verkligen framåt.
Så självklart har det känts som msen ville säga att jag inte kunde slå den. Jag får lixom inte må bra.
Men de senaste veckorna har jag inte känt av någon smärta i axeln. Visst det har känts lite stramt, men så fort jag började rehabträna den så verkar stramheten släppt.
Jag har dock tagit det väldigt försiktigt med den, så jag säkert kunna börja rida. Doktorn gav mej ju klarttecken att börja efter en månad o nu har det gått lite mer än en månad. Men jag har iaf börjat gymträna sedan två veckor o nu äntligen har jag börjat med min ridträning igen.
Jag kan ju bara tala om att självkänslan verkligen stärks när jag sitter på hästen. Jag är fortfarande försiktig o inte anstränger armen i onödan. Jag håller inte i tyglarna utan ridläraren leder hästen, så fokuserar vi mer på bålträningen… det behöver jag ju hursomhelst, så inget ont som inte för nåt gott med sej ;)…
Trots att msen fortfarande leder stort, så håller jag på att knappa in. Som jag sagt tidigare. Varje gång jag sitter på hästryggen, så känns det som jag ger msen en käftsmäll o nu blev det en kraftfull en.
I´m back :)!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar