Nu sitter jag här nyduschad, ridkläderna i maskin o jag känner hur träningsvärken börjar smyga sej på. Träningsvärk, som är en biverkan av ridningen. En värk som är välkommen. Kanske låter dumt, men det är ju bevis på att ridning är nåt för mej.
Så lät det i onsdags. Snacka om glädje. Känns ungefär som att jag nu klarar vad som helst ;D
Det går knappt beskriva känslan att åter vara på hästryggen. Inte bara det att jag fixa det. Inte utan hjälp såklart, men det kan jag inte begära av min kropp, men det var ju faktiskt typ 15år sedan jag satt på hästryggen och jag har ju helt andra förutsättningar nu.
Om jag inte minns helt fel så blev jag avkastad då. Så nu blev det det inte bara 3-0 till mej mot Msen utan jag återfann dendär härliga känslan jag hade när jag red som liten. Tackvare det kunde jag snabbt försöka hitta den placering som behövs på hästryggen och samtidigt ta instruktioner. Visst det blev verkligen inte helt rätt eftersom Msen motarbetar kroppen hela tiden. Men det fanns ju där o sålänge det finns där är det ju inte kört.
Det lär bli fler gånger. Frågan är bara när, men det får framtiden utvisa... 
1 kommentar:
Känslan uppe på hästryggen är fantastisk, varje gång man kommer upp. Jag blir så sjukt sugen själv! :)
Skicka en kommentar