Blir så förvirrad. Förra veckan var jag på bröllop på en plats som känns som hemma.
Men först bör jag spola tillbaka lite. Går tillbaka till 30 april.
Det blev en spontan och skön Valborgsmässoafton.
Jobbade till 12.00 den dagen sedan for jag hem och fick reda på att jag kunde åka med några vänner till mina andra vänner som jag skulle umgås med denna mysiga kväll. Skulle ta med min rullstol. Brukar ju be att någon kommer upp och hämtar mej, men min dumdristiga envishet och stolthet satte in och jag fick för mej att rulla ned den själv.
Jag lyckades få in rullen och mej själv i hissen. För att sedan komma ut va jag tvungen att öppna dörren med kroppen samtidigt som jag med ena handen höll i rullen o andra kilade jag in mellan hissen och väggen. Som tur var kom det en granne och höll upp dörren, men då slappnade jag och av och handen som höll hisskanten gled.
Nu tror jag ej det är meningen att hålla där. Jag kollade lite snabbt på fingret och såg att det blivit ett stort jack, men fingret verkade ej fattat det för just då blödde det inte så mycket.
Blodet kom inte förrän jag kört rullstolen till porten och lämnat både den snälla grannen och hissen. Men eftersom min skjuts just skulle komma och jag, som är beroende av att hålla i räcket för att komma upp igen, valde jag att stanna kvar och blöda ner min hand och golvet. Men det såg mycket värre ut än det var och jag började önska att någon inte skulle komma, så ingen såg att det var jag. Löjligt av mej. Det blödde värre och jag ändrade min önskan.
Då hade jag värsta turen. Eftersom det var Valborgsmässoafton o endel vill liksom jag iväg just då, så kom det förbi en annan granne med en liten vit grill. Riktigt snygg. En sådan grill skulle man ha tänkte jag samtidigt som jag kände hur blodet pulserade i fingret. Jag hejdade honom och undrade om han kunde gå och hämta lite papper. Han såg min nedblodade hand och vände genast om och åkte upp till sej. Tur att han inte var känslig mot blod. Han kom tillbaka med papper, plåster och kompressor. Jag blev väl omplåstrad.
Han kunde glatt fortsätta till sitt firande, medan jag väntade på mina vänner, som strax där efter.
Väl där hade det blött igenom, så mina vänner fick plåstra om mej på nytt. Vi fortsatte och som alla andra gånger jag är där, så bara njuter jag av vilka goda vänner jag har. Det blev varken eld eller fyrverkerier, men det gjorde inget eftersom jag veckan innan hade åkt på en förkyldning som just släppt mej och jag skulle ju åka på bröllop veckan efter. Så förkyldningen fick hålla sej borta!!
Och det gjorde den. Förra helgen åkte jag upp till Undersåker, Åre där bröllopet var. Det kändes verkligen som att komma hem när jag kom dit. Det är ändå typ 7 år sen jag bodde där uppe.
Eftersom det var långhelg, så åkte vi upp på torsdagen.
Det gav mej en chans att träffa lite vänner dagen innan bröllopet. Jag passade på att träffa lite vänner som ej skulle på bröllopet. Det blev en intensiv, men superkul dag :) Om min kropp hade varit med hade ju mitt besök varit roligare såklart. Tyvärr va den inte alls på min sida utan snarare tvärtom.
Det fick mej att inse varför jag inte bor där uppe. Jag flyttade ju ner p g a vården, men eftersom jag valt att inte ha så mycket att göra med den så skulle jag kunna bo där. Men min kropp sa ifrån för mycket för att uppfylla min önskan.
Sen har jag ju mitt jobb här nere med och det vill jag ju ej släppa i första taget.
Den natten var mitt hjärta fullt av glädje och jag sov riktigt gott.
Så kom den stora dagen som jag sedan jag fick inbjudan sett fram mot. Det härliga kusinbröllopet på en plats jag älskar. Det kallar jag verklig glädje.
Jag och mina kusiner gör oss i ordning.
Eftersom min höger kropp är likadan även denna dag är jag glad att jag efter mina 8 år med sjukdomen har lärt mej hur jag ska hantera den för att inte stressa upp den, eftersom Msen blir sämre då.
Jag känner att trots sjukdomen mår jag riktigt bra.
 |
| älskar att va omgiven av fjällen!! |
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar