Klumpigheter

Det var bra att jag hade en tänkarhelg förra helgen. Det gav mej kraft att rensa systemet och få ut lite i form av tårar. Så kom ihåg det ni som vägrar gråta att det är grymt skönt och mot pappas axel gör inte saken sämre.

Färdtjänstchauffören önskade mej trevlig helg. När han sa det skrattade jag för mej själv. Det var nämligen i Måndags. Då anade jag inte hur rätt det var.

Jag har haft en väldig trevlig helg med mycket goda vänner. Tyvärr kan jag ej påstå att kroppen har haft en lika bra helg men trots det å, vad jag har skrattat. 

Som sagt kroppen har ej alls varit med på noterna och då främst mitt högerben. Ibland vill jag bara ge upp det men eftersom det är en del av mej får jag stå ut med det. 

Jag trillade i alla fall inte när en liten pojk knuffade mej;) Det är träna träna träna som gäller. I veckan har det varit dåligt av den varan. Men får väl se det bra i det. Den hjälper verkligen!!

Måste ju ge all credd till färdtjänsten som var så bra både till och från Fjärrbussen. Dom kan jag verkligen inte klaga på för tillfället. Till exempel: från det att jag kom till Lkpg och ringde färdtjänsten kom dom efter 10 minuter. Tänk om det alltid var så.

Det jag däremot klagar på är mej själv. 
I torsdags stack en hård nagelbandsbit upp på en sida vid en nagel. Jag bet av den. Bara en kort tid efter det svullnade det upp där...och allt efter som timmarna gick så spred sej svullnaden och det uppenbarade sej en gul/vit fläck där nagelbandsgrejen var. 
En liten parantes...det är ungefär samma gul/vita färg som dom målat om min barndoms skolhus. (sorglig färg med andra ord)

Om jag bara inte bitit av den där grejen:(