GE DIN KAMP EN CHANS!

SOMMAR som innebär sol och värme.  Nu kan jag äntligen vara en lång tid i den. Solen är min stora kärlek!!! Åh, jag älskar den... Förlåt att jag tjatar, men i dessa dagar påminns jag dagligen om att värmekänsligheten är borta.  Visst kroppen blir sådär värmetrött, men det blir dom flesta som är i solen länge. Men för någon som redan har problem med att röra sej är det ju inte u ltimalt. Till råga på allt bra, har jag turen att mina föräldrar bor på östgötaslätten och här är det bara snöskatorna som stör. Och det är ju enkelt att råda bot på det.  Luftgeväret kommer bra till hands då;) Höhöhö!!.. Det är en trast egentligen. Ganska tuff - men ack så störande. Nu börjar nedräkningen tills jag börjar på Iris Hadar .  Ska ”jobba” minst 2 timmar/dag i fem veckor. Det kanske inte tycks mycket. Men det är nog en lugn fin start för någon som varit sjukskriven i typ 6 år. Ska erkänna att det är lite nervöst.  Jag ska utredas och se om  kroppen kan och orkar arb...

MIDSOMMARHELG Det blev en trevlig midsommarafton. Umgås med trevliga vänner är ju aldrig fel.  Högerbenet kunde ju varit bättre, men nu ska jag inte klaga allt för mycket på det. För det skötte sej i alla fall bättre än förra helgen.  Och även i vissa stressmoment där man önska mer att benet kunde skynda sej blev det i alla fall inte sämre som det brukar. Nu kan man ju diskutera vad stress är... För för min kropp är det ju inte alls som många andras.  Den kan reagera negativt på småsaker som inte alls tolkas som stress av andra, men eftersom jag har lär mej hur min kropp fungerar så vet jag också när den upplever det som stressigt.  Jag hoppas nu inte att ni tycker det jag skriver bara är flumflum och att vissa av er känner igen er. Nu känns det i alla fall som sommaren börjat på riktigt. Känns inte riktigt som man hunnit med. Varje sommar brukar jag åka runt till lite vänner och hälsa på, men i år har det liksom inte blivit av att jag planerat in något sånt. Kon...

Jag satt och lyssnade på radio Nyhem där nyhetsankaret berättade att det var en person som fått en liten stroke och hade fått förträngningar i halsvenerna. Därför blev personen opererad mot detta. Nu berätta dom ju inte hur operationen gjordes... men bara det att dom försökte få bort förträningarna visade att vården KAN få bort förtäningarna i halsvenerna. KOM IGEN! Låt Ms-sjuk i Sverige som vill bli opererade här!!

För två månader sedan började den eviga och hungriga väntan på 2 operationen .  Och jag är nog lika feg nu som innan, men jag har märkt en liten sak med mitt Jag. Jag står på mej mer när jag tror mej ha rätt och tjafsar mer med mamma. ( det är ju int positivt i sej, men det visar på något vis att jag mår bättre och orkar ta diskussioner... - sen behöver man ju ej diskutera om allt, hör jag pappa säga inom mej ) Läste i ccsvi-forumet där man fråga sej varför vi som vet att ingreppet fungerar är så  passiva . Jag kan ju bara gå till mej själv. Visst jag har en blogg o berättar för dom som undrar vad jag gjort. Visst jag har ju nämnt det lite när jag någongång har hållit en liten föreläsning.  Samtidigt kan jag säga att det känns som jag gjort något man anser att jag inte bör berätta om. Att jag bär falskt vittnesbörd som det står i Bibeln.  Men samtidig känner jag att det här är något jag vill berätta och jag tror faktiskt inte jag gör det :). Hur fel kan det vara ...

Det är ju lustigt egentligen. Istället för att var glad över att det i a f gick bättre på söndagen var jag missnöjd över att höger sidan strejkade i lördags.  Men lyckan vann lätt över att jag träffade trevlig släkt. Då fick jag lixom en andra chans eftersom jag mådde bättre i söndags än i lördags...:) Skulle inte förvåna mej att om jag skulle bli helt bra i höger ben/arm skulle hitta något annat att klaga på. Det är ju aldrig kul när någon klagar, men till mitt försvar tänker jag att det kan vara bra att klaga lite så jag blir mer medveten om problemen och kämpar extra mycket för att motverka det. Det ger mej mer motivation liksom.  Men sen är det ju jättebra om man inte klagar för mycket. I vissa fall anser att min bror klagar på mej för mycket. Men han ger mej också bra tips och motivation. Han vet ju vad han pratar om när det gäller träning. Sen får jag ju själv anpassa tipsen efter mina begränsningar. Skulle nog ha någon som han som personlig tränare. Det som gör att ja...

Jag torkar imman på spegeln och ler. Det har vid det här laget blivit en rutinmässig rörelse efter att jag duschat. Värmeintoleransen håller sej borta. Det är riktigt skönt att slippa tänka på vilken värme man har o att man kan räkna bort tiden det tog innan jag kunde ens tänka på att börja fixa till mej. Så är det sedan dax för sminkning och få håret att vara där jag vill ha det. Jag slut aldrig förundras över att jag kan lägga maskara och kajal trots mina darriga händer. Det är något jag alltid kunnat eller ja sen jag började med sånt vill säga. Lika så kan jag ta i o ur linserna utan problem...eller utan problem är ju att ljuga. Det beror ju på hur sent det är och om linsen råkat få någon skit på sej. Sedan följde slutfinishen, att dra på sej den gula fina klänningen, som mamma ändrat om lite så den ska passa min längd.  På gårdagens schema stod bröllop. Kan bara säga att det var ett underbart fint bröllop. Så vackert brudpar och det är så kul att se dom stråla ikapp. Kändes ...

Mamma slängde i tvätten i maskinen. Jag själv satt o tittade på tv. Plötsligt ropade mamma nåt. Jag reste mej från soffan och SPRANG till henne. Just när jag skulle svara hörde jag hur grannen började borra i väggen. Jag slog upp ögonen och möttes av min vinröda vägg.  Jag hade drömt.  Men denhär gången kändes det så verkligt. Om jag hade nypt mej själv i armen i drömmen så hade jag säkert känt det.  När jag vaknade kände jag inte samma besvikelse som jag brukar känna när jag drömt något sådant.  Jag släpa mej ur sängen och allt var som vanligt. Höger ben och arm fungerade inte som de skulle medan vänster sida fungerar nästan utomordentligt bra. Inte lustigt egentligen att jag har svårt att röra mej. Sidorna är ju inte alls synkade med varandra. Man kan ju tro att dom hör till två olika kroppar. Dagen har tyvärr inte haft några överraskningar, men drömmen var så verklig att hoppet att bli bättre ökade.

Det går väldigt sakta men framåt. Ibland kan man tro att det går helt bakåt, men då upptäcker jag någon ny förbättring och det ger mej nya krafter.  Det är ju skönt att saker fortfarande sker och att vissa förbättringar är kvar.  Vissa saker har svårt att hitta balansen.  Tex...höger foten som var iskall är istället för varm. Fast nu efter att den varit tokvarm ett tag så börjar den hitta till en mer ”lagom” nivå. Något som jag veta blivit återställt i kroppen är kroppstemperaturen. När det är kallt då är kroppen kall och när det är varmt då är kroppen varm. Det märkte jag ganska tidigt efter första operationen.  När jag tränade lite snabbt på hotellets gym märkte jag något som jag inte gjort ordentligt på 6 år. Jag svettades. Då tyckte jag ¨gött!¨, men nu när det är så galet varmt ute så vet jag ej om jag tycker det är så gött.  Jo, det är ju bra egentligen. Det är ju kroppens vis att göra sej av med sånt den inte ska ha och svalkar kroppen.  Men jag är j...

Lördagskväll, fint väder o skön värme som jag äntligen tål. Trots det sitter jag framför tvn och kollar på Rapport. Där har dom ett reportage om att personer med funktionshinder har demonstrerat i Gbg om att tillgängligheten är svår. Eftersom det är något som jag känner igen, så reagerade jag på det. Håller ju helt med att framkomligheten skulle kunna vara så mycket bättre. Samtidigt funderar jag på att skulle det inte lagstiftas senast 2011 att ALLA skulle kunna ta sig fram utan besvär på offentliga platser oavsett  funktionshinder...  Eller har jag helt misstolkat det hela...