Idag fick jag möjlighet att berätta om min Ms-historia o lite fakta om sjukdomen.
Jag hoppas att de elever jag höll min föreläsning för fick ut det dom behövde. Jag som egentligen inte alls gillar att stå inför folk och prata grejade det väldigt bra. Jag gick helt mot min egna rädsla och sådant gillar jag när jag fixar det.
Okej, det finns ju grejer jag inte borde gjort så mycket, men jag hoppas att jag får fler möjligheter.
Om man slår ihop det här med operationen i Bulgarien så kan jag bara säga att
"INTE EN CHANS ATT JAG HADE FIXAT DET INNAN"
... det bekräftar ju att min Ms-trötthet faktiskt är helt bort. Jag blir så glad över att kunna konstatera det helt och hållet. Har ju vetat det sedan tidigare, men det här bekräftade ju det hela.
För någon dag sedan pratade jag med en god vän i telefonen.
Jag berättade för han om allt jag faktiskt gör nuförtiden och jag sade "det känns som det är mitt gamla jag som är på väg tillbaka".
Innan sjukdomen kom i mitt liv så gjorde jag väldigt mycket och när jag sade det till han kändes det som någon annan sa det. Men det var faktiskt jag. Det är JAG som känner att jag är på väg tillbaka till "normala" liv. Dock är ju inte benen med på noterna men förhoppningsvis kommer dom också på min vandring :) Dom är ju bra när jag tänkt gå:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar