Bara för jag gjort operationen o faktiskt blivit bättre finns ju sjukdomen kvar i kroppen. Förutom min balans och rörelseproblem så märker jag tydligt av den med allt vad den innebär.
Stress triggar lätt igång sjukdomen o det är ju inte sådan stress som ni friska människor upplever.
Usch...då känns allt jobbigt o oftast infinner sej nedstämdheten. Det är ju ännu en sak som sänker min stolthet o ljuset i tunnelns slut känns väldigt lång bort. Då blir hela sjukdomen sämre o jag tappar lusten att ge min kamp en chans...
2 kommentarer:
Ta en deppdag eller två och kom igen sen! De svarta dagarna behövs av två anledningar.
1. Din kropp behöver vila. (Låt den få det.)
2. Därför att de andra dagarna, de med färg ska lysa så mycket mer!
Kram
Marianne
<3 skickar en massa kramar från mig
Skicka en kommentar